Asserdalsrundan.

Fixade hemma i trädgården för att få lite ordning och reda i rabatterna. Insåg att den förmodligen inte är så lättskött som jag trodde när vi köpte huset. Höstaster håller på att ta över hela rabatten och andra blommor och växter växer hej vilt överallt. Det blir nog till att gå en runda med spaden så småningom och rensa rejält för att få lite struktur i rabatten.

Fram på eftermiddagen åkte jag och Martina till stallet. Vi fick reda på att Acke hade rymt två gånger från hagen – och då inte via grinden. Vi har ett rejält järnstaket som vi trodde stod emot det mesta, men när Acke hänger med hela sin tyngd på den undre liggaren så håller inte staketet och Acke kan ta sig ut. En av tjejerna i stallet beskrev det så här: Acke kör ut huvudet mellan över- och understången, lyfter ena frambenet rakt inunder sig för att komma längre ut med halsen och nå gräset, om inte det räcker så lyfter han även andra benet rakt inunder sig och lägger då i stort sett hela sin tyngd på den understa stången. Verkligen riskabelt. Frågan är vad vi gör åt problemet? Det bästa hade varit en hage med gräs, men när det nu inte finns ett grässtrå i hagen – då är gräset verkligen grönare på andra sidan..

Martina och jag red Asserdalsrundan. Det blev en hel del trav och galopp och hästarna gick på riktigt bra i dag. Borta vid Asserdalsgården fanns knappt några rester kvar av det nerbrunna stallet. Det känns lite vemodigt att rida förbi där när man vet att så många hästar dog i branden. Jag trodde att hästarna skulle reagera, men inte gjorde de det. Skönt. På vägen hem försökte vi att hålla balansen enbart genom att stå i stigbyglarna. Det vill säga fötterna i stigbyglarna och ingen som helst kontakt med vare sig sadel eller häst. Inte alls lätt – men kul! Prova gärna:)

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 80

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Lämna en kommentar