Inga bra förutsättningar..

Tidig morgon i stallet. Morgonfodring och utsläpp av de hästar som bor inne på nätterna och därefter snabbt iväg till tävlingen. Tyvärr blev vi 15 minuter efter planeringen redan från starten och kom till tävlingsplatsen precis när första klassen hade startat. Problem på parkeringen medförde att det tog lite extra tid. Amanda fick springa till sekretariatet och visa vaccinationsintyg mm samtidigt som jag parkerade bilen. Amanda frågade om  ryttarna i avd B fick gå banan mellan avd A och B, och det skulle de få. Vi hade riktigt ont om tid och det fick bli snabbfix av Mackan för att Amanda över huvud taget skulle hinna rida något innan det var dags att starta. När slutet i avd A närmade sig så hoppade Amanda av Mackan för att kunna gå banan, men tala om att hon blev förvånad när de släppte in avd B direkt – utan att ryttarna fick gå banan. Rejält stressad fick hon lära sig banan genom att studera några ryttare. Som tur är så har hon väldigt lätt för att memorera banor. Amanda satt upp igen och råkade på något sätt stuka till handleden och fick rejält ont. Typiskt. In på framridningen några varv innan det var dags att gå in på framhoppningen. De hade ställt lilla hindret inne på framridningen, men det var svårt att hoppa det eftersom det var sjuhundraelva ryttare inne samtidigt.. Stress och jäkt – in på framhoppningen. Amanda tyckte inte att Mackan kändes som vanligt och första språnget på oxern uteblev. En medhjälpare till en ryttare höll på att hamna i vägen trots att Amanda vrålade ”hoppning oxer” och Amanda tappade fokus och Mackan bröt ut och höll nästan på att trampa ner medhjälparen som nästan varit i vägen. Stackars Amanda var alldeles gråtfärdig! Några språng hann hon med innan det var dags att gå in på banan. Hon drog på sig ett antal fel och jag får väl ta på mig skulden för det. Med facit i hand så borde vi nog strukit oss för att kunna ge Mackan en ärligare chans. Dessutom tror jag att han var stel i kroppen från torsdagens superträning.. Nästa gång blir det nog inte hoppträning så nära inpå, men om det blir det så måste jag rida ett riktigt lösgörande pass på mellandagen istället för att rida ut. Man lär så länge man lever..

Andra rundan på en meter gick mycket bättre. Vi lastade ur Mackan i god tid så att Amanda fick ordentligt med tid på sig att rida fram. Redan på framhoppningen sa hon ”nu känner jag igen honom”. De fick några riktigt fina språng på framhoppningen innan de gick in på banan. Mackan petade ner två hinder och vid ett tillfälle så tappade Amanda stigbygeln och fokuserade alldeles för mycket på att få tag på den igen, så hon missade att svänga till nästa hinder. Det är första gången på många, många år som hon missar att rida rätt väg. Ja, ja, vi hade i alla fall en trevlig dag tillsammans och blev lite klokare på kuppen.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Kategori: Stor häst
Arrangör: Loo RF
Typ av tävling: Lokal
Klass: 1 m – häst
Unghästavdelning: Ja
Lagtävling: Nej

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen