Underbar uteritt i strålande solsken.

Söndag. Åkte till stallet på förmiddagen för att träffa Ewa som skulle vara min stigfinnare i dag. Ewa har haft sin häst på Hallagärde i ca tre år och känner till en del ridvägar. Vi red grusvägen förbi Yuri, bort till grinden som brukar vara stängd men som inte var det idag, vidare bort på en underbar gräsväg tills vi kom fram till något som jag tror är en prästgård. Vi red ner till stora vägen och följde den en bit innan vi vek av in på en grusväg. Enligt Ewa så har det varit världens bästa väg för trav och galopp, men att de nu har lagt på grus som är både stort och kantigt och på så vis begränsat ridmöjligheterna. Trist. Vi skrittade en lång bit på grusvägen innan vi vände tillbaka för att trava och galoppera där det gick. Härligt. Mackan blev jättepigg och tyckte att det var toppen i skogen. Efter en bit så vek vi av in på en skogsstig som vi följde genom skogen tills dess att vi kom fram till grusvägen som går förbi Yuri = nästan hemma:)

Väl tillbaka i stallet så pratades det om hur man skulle organisera om hästarna i hagen eftersom både Mackan och Timon gillar att leka, vilket inte de andra två gör. Vissa i stallet vill inte att deras hästar skall springa och busa i hagen, men i vissa fall kan det vara svårt att råda över när de går i flock. Personligen får jag ställa mig till om jag vill att Mackan skall gå i flock och få vara häst, med risken att bli skadad, eller om han skall vara still och därmed kanske också gå ensam i rasthage. För min del är valet lätt. Jag är tacksam varje dag min häst kan gå in från hagen på fyra ben. Min förhoppning är att han lugnar ner sig, men Timon som också gillar att leka är 16 år.. Nu återstår det bara att höra vad Camilla säger i frågan – det är ju trots allt henns stall och hennes hagar. Hoppas att det löser sig så att (nästan) alla kan bli nöjda.

Lev väl!

https://i0.wp.com/www.hallagarde.se/files/chamonii_106.jpg

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 90

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Lämna en kommentar