Sadelprovning

Vi hade en jättetrevlig tjejmiddag med väldigt god mat och glada vänner. Tyvärr kunde inte alla komma, men vi var i alla fall ca 20 st som var där. Kom inte i säng förrän 03.30.. Jag fick låna ett rum som låg i anslutning till lokalen där vi var, och det var jätteskönt att inte behöva åka hem. Lokalen ligger precis ovanför stallet och jag väcktes vid 6-tiden när hästarna fick mat – jäklar vilket oväsen det är på en del! Somliga hästar verkade aldrig sluta upp med att banka och väsnas, och jag funderade på om Ewa hade glömt att ge några mat. Tack och lov så tystnade de och jag kunde somna om. Inte så många timmar efteråt så ringde klockan och det var dags att hjälpa till med att släppa ut hästarna. Efter det så var det full rulle och ingen tid att sitta på rumpan, fast vi satt på rumpan en kort stund när vi åt cheesecake till frukost:)

På förmiddagen kom Susanne som skulle hjälpa mig att hitta en sadel till mig och Mackan. Jag ringde henne i förra veckan och talade om vilken typ av sadel jag behöver, och därför så fick hon bara med sig tre stycke: en Bates Caprilli och tre Wintec. Två av dem kändes riktigt bra, men hon skall se om hon kan hitta en Isabel Werth New som jag kan prova. Det märkliga är att jag hela tiden har trott att jag behöver ha en 18″, men de två som var bäst var 17″. Susanne sa att de inte finns som 17,5″, men jag har sett på nätet att det visst gör det. Mackan var väldigt nöjd med Cair-systemet och han slappnade av fint redan från början. Sadlarna låg still och med riktigt bra anläggningsyta. Lovande.

Det blev inte någon ”ordentlig” ridning i dag, men vad gör det?

Tyvärr har jag sträckt ryggen när jag sov i natt och det var ingen höjdare att ha städningen i stallet då. Tack vare sträckningen så har jag fått gå med lite kärringaktigt med krokig rygg – hur käckt är det när det är svinhalt ute? Det får bli värktabletter och MASSOR med liniment:)

Lev väl!

Bates Caprilli dressyr

Häst: Machiavelli EC

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen