Staketet sönder = Mackan jättelycklig!

Måndag 31/1 (vilket inte fanns på Hippson).

Dagen började med att jag lämnade Jeepen på verkstaden för att få extraljusen monterade. Blev lovad att kunna hämta den på eftermiddagen efter jobbet. På jobbet blev jag på dåligt humör direkt på morgonen när några av tjejerna i min mentorsgrupp var alldeles för gnälliga och negativa över deras arbetssituation. De fattar tyvärr inte hur bra de har det om man jämför med många andra ungdomar. Mina mentorselever har SO, engelska, matte och svenska som teoretiska ämnen på schemat – och de klagar över arbetsbelastningen!? De kan vara glada att de läser vissa ämnen i block och inte har samtliga ämnen samtidigt. På eftermiddagen när jag skulle hämta bilen så var den inte klar. Typiskt. Jag som ville till stallet i tid. Lösningen på problemet blev att jag fick låna en bil av verkstaden – en jättegammal 742 som knappt gick att köra. Jag kände mig som världens nybörjare när jag skulle köra iväg eftersom kopplingen tog jättehögt upp och det var svårt att synka det med gasen – alltså full gas med kopplingen nere, och det vet ju alla hur illa det låter..

När jag kom till stallet och skulle ge Mackan lite hö i hagen så såg jag att han var väldigt upptagen med hästarna i hagen intill. Han hade förmodligen sprungit ner staketet och tagit sig in till grannarna, och jag kan lova att han var hur lycklig som helst! Han sprang som ett arabiskt fullblod i full galopp med svansen rätt upp i luften. I det läget kändes det väldigt bra att han hade fyra brodd i varje sko.. Hagen är, som många andra hagar, alldeles isig. Tre av hästarna i hagen hade lyckats ta sig ut och sprang utanför hagen, så det var allmänt kaos och kalabalik i hagen. Som tur var så verkade det som om Mackan klarade sig utan några skador alls, för han kändes precis som vanligt när jag red.

Red igenom Mackan i manegen och det gick rätt bra, men nu när jag har testat andra sadlar så inser jag att min inte alls är särskilt skön..

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 45

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen