Årets första start.

Jaha, då har vi klarat av årets första tävling och vår första start någonsin i LA. Dagarna innan så har jag försökt resonera med mig själv vad jag vill uppnå för att vara nöjd, och jag kom fram till att jag nog gärna ville upp i minst 55% i alla fall, men faktum är att jag egentligen inte vill ha under 60%.

Vägen till Lilla Edet tog rätt lång tid eftersom Madonnas ena långtradare hade vält samma morgon på E20 och det tog oss 60 minuter att köra från Lindome till Mölndal. Lite jobbigt, faktiskt. Jag hade ingen aning om hur lång tid det skulle ta till Lilla Edet och jag var orolig för att min tidsplan skulle spricka, men vi hann precis så att jag fick en dryg halvtimmes framridning före start. Framridingen kändes bra och jag var inte ett dugg nervös. Skönt. Red in på banan och fick startsignal, red programmet och kände mig nöjd med min insats (även om den poängmässigt sett kunde vara bättre). Jag upplevde att jag han tänka under tiden och att jag kom ihåg att göra halvhalter emellanåt – inte illa för mig.

När jag läser protokollet så inser jag att jag nu måste träna mer på bl a rakriktningen, för där fick jag lite lägre poäng. Mackan bröt dessutom av till trav i den förvända galoppen i vänster varv, men det var ju nästan väntat med tanke på senaste tidens besvär, och för det fick jag en 3:a.. För övrigt var det genomgående 6:or. Domarens ord: ”Mer bjudning, rakhet och stadighet önskas. Fixade ej balansen helt. Flott häst! 🙂 ” Så nu vet jag vad jag har att jobba med tills nästa start 😉

Jag har i alla fall en flott häst!

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Kategori: Stor häst
Arrangör: Lilla Edets RK
Typ av tävling: Lokal
Domare: Barbro Andreasson
Klass: LA:3 2003
Procent (heltal): 55
Procent (decimal): 86
Lagtävling: Nej

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :) Visa alla inlägg av dressyrbitchen