Pain in the ass…

”Aj! Helvete så ont det gör!” Plötsligt för några veckor sedan högg det bara till i min högerskinka och smärtan strålade ner mot knävecket och jag fick svårt att röra högerbenet och förflytta mig framåt. Eter att ha suttit ett par timmar på en så kallad sadelstol i samband med betygsättning strax innan smärtan högg till så hade jag förmodligen belastat/triggat någon muskel på något vis. Någonstans i mitt bakhuvud hörde jag piriformis, det måste vara piriformis, det har jag läst om tidigare… Som vanligt kastade jag mig ut på Internet och gjorde en sökning och jag hittade info om symtom och självhjälp på olika hemsidor. OK, bara att ta fram artilleriet av självhjälpsredskap: foamroller light, foamroller ”elak”, bandyboll och värktabletter. Det första jag gjorde var att stretcha rumpan enligt konstens alla regler – så skönt! Eller skönt och skönt… typ inte. Efter stretchen la jag mig på den stenhårda lilla bollen och gav piriformis en omgång, vilket gjorde helvetes ont. Efter att ha gjort det här några gånger under ett antal dagar så kändes det mycket bättre, men inte helt bra.

Ungefär en vecka efter att ha suttit på sadelstolen var jag hos kiropraktorn eftersom jag misstänkte att jag var lite sned i mitt bäcken och hade förhoppningen om att han skulle få rätsida mina kroppsliga problem. Men riktigt så bra blev det inte. Det berodde säkerligen på att han inte kom åt musklerna i rumpan på det sätt som krävdes, men snedheten i mitt bäcken fixade han – i alla fall tillfälligt. Mest troligt drog de spända musklerna allt snett igen…

Med bara lite ont i skinkan så var jag med på ryttarträning härom kvällen och det var så kul! Vi var en liten grupp som körde styrka och kondition i cirkel och det var inga problem att hänga med trots besvären i skinkan. Inte så smart tänkt. Dagen efter träningen var smärtan mer påtaglig och jag började få svårt att gå igen. Äsch, det går nog över om jag rider… Gjorde iordning min häst, promenerade med honom en kort stund för att mjuka upp mig själv, satt upp och skrittade i 10 minuter, ja, det här funkar nog, började trava, AJ! Helvete så ont det gjorde! Varje gång jag skulle göra förhållningar via sätet så kändes det som om någon körde in ett gäng knivar i skinkan på mig. Efter sammanlagt 15 minuter på hästryggen så var jag tvungen att ge upp. Så jäkla trist! Jag som hade både ”hoppträning” och dressyrträning inbokat de närmaste dagarna… Hoppträningen fick jag avboka, men dressyrträningen har jag fortfarande förhoppning om att kunna genomföra – den är ju först om några dagar. 😉

Nu är ett akutbesök hos osteopaten med det hårda artilleriet (chockvågor, laser mm) bokat och jag hoppas verkligen att hon får rätsida på mina sätesmuskler och det som stället till det i min kropp. I och med att jag har semester nu och har all tid i världen att både rida och träna min kropp så vill jag ju inte halta fram i tillvaron och vara begränsad i det jag gör. Möjligtvis får jag lägga ett par tusenlappar på att bli bra… 😦 Pengar som jag gärna hade använt till något roligare – typ en hoppsadel eller träningar. 😉

(Bilden hämtad från Pakvis )

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen