Bättre!

Förra gången jag tränade förr Yvonne F A så sa hon ungefär så här till mig: ”Nej, nu får du ta och snäppa upp ett par steg, för nu kan han inte springa runt på halvlång tygel längre!” Ok, ok, då får jag väl göra det! 😉 Det är tre veckor sedan jag tränade för Yvonne F A senast och jag har haft hennes ord i bakhuvudet  sedan dess och nu är det hög tid att göra något riktigt av det. (Jag kan tillägga att jag har ridit lite på halvfart de senaste månaderna eftersom Mackan inte har funkat särskilt bra på underlaget i manegen. Han har snubblat och inte haft någon direkt bjudning över huvud taget, vilket har varit riktigt trist, men nu känns det hoppfullt i och med att underlaget äntligen är jämnt och jag kan rida utan snubblingar.)

I dag började jag med traven och Yvonne konstaterade att överlinjen såg mycket bättre ut än för ett tag sedan. Bra. 🙂 Nu ska jag bara försöka bygga upp lite mer bakdel också… 😉 Mackan arbetade taktmässigt och i bra balans. Bra. 🙂 Jag kände att jag kunde sitta rakt över min häst utan att snurra till det för mycket med min egen kropp. Bra. 🙂 Mina händer var bra. Bra. 🙂 Jag kunde visa fin trav och fin galopp i dag. Bra. 🙂

Jag upplever skritten som riktigt svår, för så fort jag ska korta upp honom så tar han stöd på bettet, faller framåt och har väldigt lätt för att börja gå passgång. Det är inte så han ska gå. I dag fick jag arbeta med att få upp nacken för att få den som högsta punkten och konstaterade att det är en svår balansgång att göra rätt – lite som att gå på lina. Gör du minsta lilla fel så går det åt skogen men gör du rätt så går det bra. Upp med nacken, bromsa med bakbenen, upp med nacken, bromsa med bakbenen… Vi konstaterade att jag nog måste vara riktigt tydlig med vad jag vill: att han ska lyfta nacken när jag kortar tyglarna! Uppresande tygeltag för ökad tydlighet men därefter snabbt ner med händerna till normalläge igen. 🙂

Galoppen blev riktigt bra i dag! Jag fick samla Mackan lite mer istället för att låta honom galoppera på och i den galoppen så var det också viktigt att nacken skulle upp – utan att låsa fast eller dra i honom. Om jag gör halvhalterna med rätt tajming och samtidigt understödjer med skänkeln så får jag en riktigt bra känsla. Kul!

Det är vare sig lätt att rida eller att ta en selfie tillsammans med hästen! 😀

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen