Köra bil utan ratt…

Ungefär så kändes det när jag inledde dagens tömkörningsträning för en kvinna som jag aldrig hade tränat för förut. Pinsamt. När jag har varit på egen hand i manegen med tömmarna i händerna så har jag ändå upplevt att jag har haft lite kontroll – i alla fall efter några gångers testande. 😉 För ett tag sedan var jag stolt när jag klarade av att göra ett varvbyte i trav, men det kändes avlägset i dag. Som inledning skulle jag ha Mackan på en liten fyrkant och vända ordentligt i hörnen och det gick så där kan jag väl säga. I början gick han lite som han ville och jag hade svårt att hålla honom på det tänkta spåret, men efter lite hjälp av coachen så fungerade det mycket bättre. 🙂 Räta upp honom med yttertömmen, släppa när han är rak, vända, räta upp igen, släppa… Snart har jag koll.

Som övning nummer två så skulle jag göra ungefär samma sak, fast denna gång över fyra bommar. Gick sådär inledningsvis… Titta på bommen, vänd, räta upp, titta på bommen, vänd, räta upp. JA! NU funkar det! När det var dags att göra samma övning i trav så var Mackan seg som kola och jag fick förflytta mig till en annan volt och sätta lite fart i honom. Han travade på riktigt bra och då blev det förflyttning ner till bommarna igen och denna gången gick det mycket bättre. Puh! Tack och lov för det. När det var dags för varvbyte så fick jag göra om proceduren med att låta honom hitta lite aktivitet och tempo på en volt utan bommar först. Nu har jag lite kläm på hur jag ska göra: titta på bommen, vänd, räta upp, titta på nästa bom. 🙂

Som avslutande övning fick Mackan trava över tre växelvis upphöjda bommar på ett rakt spår och jag fick vara noga med att ha honom rak efter bomserien innan jag vände tillbaka så att han kunde komma på bommarna igen. Faktum är att det kändes som att jag hade lite koll på läget när träningen var slut. Kul! 🙂

Älskade häst! ❤

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen