Första veckan utan skor.

De första dagarna utan skor var jobbiga för Mackan. Han gick väldigt försiktigt och det tog en stund att komma till och från hagen även om det inte är särskilt långt dit. Jag var beredd på att han skulle ömma några dagar, men när jag kom till stallet dag fyra så noterade jag direkt jag parkerade bilen att Mackan stod och växelvis avlastade båda frambenen. Inte bra. 😦

Han var lite varm i framhovarna och hade puls, så jag lät honom stå på det riktigt mjuka underlaget (Easy strö) i boxen för att se om pulsen förändrades. Som tur var så bleknade pulsen i takt med att tiden gick och då bestämde jag mig för att hjälpa honom genom att låta honom ha sina boots på sig i hagen dagen efter och jag misstänker att han var tacksam för det. ❤

Mackan fick ha boots på sina framhovar i hagen under tre dagar och och på den tredje dagen fick jag leta efter den ena i nästan 1,5 timma. 😦 Jag började leta strax före skymningen och efter en stund var jag tvungen att använda mobilens ficklampa för att kunna se något alls i mörkret. Som tur var hittade jag den och jag kan intyga att det inte var en lätt match att få loss den. 😉 Först tog jag tag i den med ena handen för att dra upp den och insåg då att jag nog behövde använda båda händerna eftersom den satt så hårt, men jag fick ta av mig handskarna och köra ner hela handen i geggan och bokstavligt talat gräva fram den. Puh!

Ren tur att jag hittade den…

Efter dagarna med sina boots på sig i hagen så har Mackan inte alls varit så öm i hovarna och har käckt traskat både till och från hagen utan problem. 🙂

Under veckan som har gått har jag gjort rent hans hovar ordentligt varje kväll och varierat rengöringsmedel för att få bästa effekt. Läste på nätet att bakterier och svamp trivs bäst vid ph 7< och att såpa är basisk, så jag valde att använda Jodopax (som är surt) och Virkon (som tar kol på det mesta). 😉 Jag har också känt över hovarna och raspat bort små ojämnheter i hovväggen för att inte stora bitar ska fläkas bort.

Under den första veckan lät jag Mackan bara få gå i hagen och röra sig så mycket han själv ville, men efter en vecka satte jag på honom alla fyra boots och tog ner honom till paddocken för lite rörelse. Herregud så glad han blev över det! 🙂 Min plan var att skritta i 20 minuter men Mackans plan var att köra både trav, galopp och lite bockningar. Hahaha! Stolle! Han är väldigt bekväm i sina boots och inom kort ska vi testa dem på grusvägarna också. 🙂

Än så länge känns det här väldigt lovande. Jag upplever att han står bättre och att han är mer bekväm/avslappnad i kroppen även om det bara är i början på resan att rehabilitera hans hovar (och kropp).

En skitgris utan skor.

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: