Norah Kohle

För att få lite hjälp och förbättra min kommunikation med Mackan så tog jag kontakt med Norah Kohle för ett tag sedan. I dag fick Mackan och jag träffa henne och hennes medhjälpare Karin och jag ska här försöka beskriva hur jag tolkade det som Norah berättade. 😉 Som vanligt när man träffar en ny tränare för första gången så blev det en stunds prat och jag fick beskriva Mackan (så gott jag kunde) för att ge en bild av vem han är och några saker som jag tog upp var:

  • Han håller stress inom sig.
  • Har alltid varit bussig och ställt upp på det mesta.
  • Är hyfsat lätt att övertala (läs tvinga).
  • Nyfiken.
  • Han är en ”spanare” som vill ha koll på läget.
  • För närvarande omotiverad till det mesta.

Efter pratstunden fick jag gå lite med Mackan i ridhuset under tiden som Norah tittade på oss. Han stannade ett par gånger så som han brukar göra nu för tiden men fortsatte att gå efter lite tryck i nackstycket på grimman. Alltså att jag fick dra lite i honom… 😉 Eftersom jag (som vanligt) gick före Mackan så såg jag inte hans signaler, men det gjorde Norah. 😉 Hon fångade de mer subtila signalerna han gav med ögon och öron och berättade sedan att Mackan var mer uppmärksam på henne och Karin än på mig när de inledningsvis gick bakom oss i manegen. När de stannade och stod still så hade han mer fokus på mig och när de började röra sig så hade han fokus på dem.

Norah beskrev Mackan som en introvert individ, vilket jag kan hålla med om. När Mackan stod och väntade under tiden som vi pratade så var det som att han ”var i ett mörkt rum och hade dragit ner rullgardinen”. När han är i det läget är det bäst att väcka honom/ta kontakt lite långsamt istället för att klampa fram och ruska om honom genom att till exempel klappa, dra eller göra något annat. Norah visade mig hur hon tänker kan vara ett bra sätt för mig att förbättra kontakten:

Sträck fram handen med handflatan neråt och erbjud kontakt. Tar han den? Bra i så fall. Om han inte tar kontakten så ska jag inte klappa, klia eller tränga mig på utan istället backa ut från honom. Tänka en cirkel runt honom där hans bakben står på cirkelns ytterkant och där arbetsrepet är radien. Stå längst ut, dra lite lätt i repet och släpp. Reaktion? Blir det ingen reaktion så kan jag flytta mig lite bakåt utmed cirkelns ytterkant, stanna, dra lätt i repet samtidigt som jag smackar lite. Reaktion? Om det fortfarande inte blir någon reaktion så kan jag flytta mig vidare på cirkelns ytterkant, närmare hans bakdel. Där kan jag svinga änden på repet lätt samtidigt som jag smackar och drar lite lätt i repet.

NÄR han reagerar och svarar positivt så ska jag släppa kontakten i repet direkt och backa några steg. Förhoppningsvis följer han efter och då stannar jag, sträcker fram min hand och erbjuder kontakt. Tar han kontakten så blir det kli på favoritstället. 😉 Jag ska bara klia en liten stund och avbryta när han tycker att det är riktigt skönt. Övningen upprepas några gånger och när Mackan är ”på” i kontakten och är mer lyhörd så kan jag avbryta övningarna. Belöningen kan då vara godis eller att få beta lite.

Norah berättade också att introverta hästar behöver tid att processa i hjärnan före det att de kan släppa ett intryck/en upplevelse. När Mackan stannar och tittar av olika anledningar så kan det bästa vara att låta honom processa intrycken/upplevelsen före det att jag tvingar honom vidare.

Jag berättade också för Norah att det på senare tid har blivit svårt att få in Mackan i spolspiltan och att jag misstänker att det beror på alla gånger då jag har hållit på med hovarna efter det att han blev barfota. (Var och varannan dag har det varit rengöring och desinficering under långa perioder.) Norah sa att jag kan tänka mig ett konto där man gör uttag och insättningar. Att bli intvingad i spolspiltan kanske kostar 15 000 och ett så pass stort uttag kräver också många insättningar. Hon sa att jag närma mig spolspiltan och när Mackan tar ett steg framåt så kan jag belöna det genom att gå förbi och kanske äta lite gräs eller göra något annat trevligt. Då kanske jag har gjort en insättning på 1000 på kontot…

Jag inser nu att jag under årens lopp förmodligen har gjort långt fler uttag än insättningar på konton… Men det ska det bli ändring på nu. 😉 Förhoppningsvis blir det Norah-träning nästa vecka igen och tills dess och fram över ska jag göra många insättningar. ❤

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

En tanke på “Norah Kohle”

Lämna en kommentar