I förra veckan blev hästarna avmaskade och skulle stå i grushage tre dagar före övergång till vinterhagen. Eftersom Mackan inte har några järnskor på sig så bestämde vi att han skulle få gå i en egen grushage bredvid sina kompisar och att jag skulle sätta på honom hans Equine Fusion boots för att skona hovarna. Anledningen till att han skulle gå själv var att jag hade förhoppningen om att bootsen skulle vara hela när de tre dagarna var till ända. 😉
Dag två, som var lördag, åkte jag ner till stallet för att fixa boxen, göra maten och klia lite på min häst före det att jag skulle åka hem och förbereda för kvällens gäster vi skulle ha hemma. När jag kom till stallet så stod Mackan lugnt och fint i grushagen och pillade i sig lite gräs och tittade på omgivningarna. Jag pratade lite med honom genom staketet och konstaterade att han hade det gott i solen.
De få sysslorna i stallet gick snabbt och tanken var att jag bara skulle gå ut och klia lite på min häst före det att jag åkte hem, men när jag gick mot grushagen såg jag att Mackan stod och ruskade på huvudet samt att han hade konstiga märken på kroppen och var allmänt stressad. I det ögonblicket insåg jag att stallets granne hade börjat klippa gräset med sin åkgräsklippare och att det smattrade och smällde något förfärligt emellanåt. Attans! Gräsklippning av den här sorten tillhör INTE Mackans favoriter… 😦
Jag hämtade in honom direkt och ställde honom i spolspiltan för att spola rent skrapsåren han hade på flera stället och insåg att Mackan måste ha halkat och gått omkull. Attans. Han hade skrapat sig på bogen, på frambenen, under ögat samt vid hasen på samma sida. 😦 Sköljde ordentligt med slangen och torkade försiktigt såren samtidigt som jag matade honom med äpplen och morötter.
När jag åkte hem lite senare så var jag inte så orolig över själva såren, utan mer över det faktum att han hade skakat på huvudet upprepade gånger under tiden. Han hade nämligen exakt samma beteende när han nerverna i kläm i halskotpelaren när vi provocerade den för ca tio år sedan och nu var jag orolig att han hade gjort illa halskotpelaren igen. 😦
Dagen efter var Mackan precis som vanligt, bortsett från skrapsåren. 😉 Nu hoppas jag att det bara var en tillfällig provokation av halskotpelaren och inte en ny skada. Jag vet ju att han har vissa pålagringar i halskotpelaren, men inte hur omfattande de är, och tiden får utvisa huruvida den är mer skadad eller ej.
Jämfört med tidigare elände han har varit med om (inflammation och pålagringar i halskotpelaren, 2 x kolik, allvarlig fraktur i ena underarmsbenet samt en foderstrupsförstoppning) så tänker jag att det här var en skada av det mindre slaget. 😉
dressyrbitchen 