Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Trött men lycklig!

Äntligen! Som jag har sett fram emot den här stunden. Sitta här med ett glas vin och se tillbaka på dagens avslutade tävling – det är skönt! Jag har lagt åtskilliga timmar på klubben den här veckan för att fixa det sista inför tävlingen. Konstigt nog så sov jag bra i natt, för det brukar jag inte göra när jag är tävlingsansvarig. Då brukar mardrömmarna dyka upp, jag som aldrig annars drömmer mardrömmar. Men, i natt sov jag riktigt gott. Klockan ringde 5.45 och jag var i mina stålhätteskor (fortfarande de med hål) 6.40. Jeepen krånglar med kylarsystemet, så jag var tvungen att fylla på 2 liter vatten innan jag körde till klubben. Halva tiden var ögonen på vägen, halva tiden var de på temperaturmätaren i bilen.. Så fort jag klev ur bilen så var det full fart: Flytta ridskolepnnysar till annan hage, vattna i manegen, sätta igång bevattningen på stora utebanan, jaga ersättare till funktionärer som inte kom, hämta alla priser i klubbhuset och bära ner dem till utebanan, kopiera skiss över tävlingsområdet och sätta upp den samt många andra saker.

Det höll på att köra ihop sig i och med att vi hade stilbedömning i klass 2. Jag hade pratat med stildomaren och fått reda på att vi kunde lägga stilbedömningen i själva klassen, men det fungerade ju inte i och med att vi hade skrivit hoppning i två faser i propositionen. Panik! Fanns det priser så att vi kunde ha separat pris för stilbedömningen?? Snabb språngmarsch till klubbstugan och leta på hyllorna. Pust! Det fanns några stora tjusiga priser som vi kunde använda. Bestämde snabbt tillsammans med överdomaren att vi endast skulle dela ut ett pris i stilbedömningen i varje kategori. Det verkade som om barnen och ungdomarna uppskattade priserna de fick: stora glastallrikar, höga pokaler och pampiga ljusstakar med hoppryttare på. Stora tjusiga priser till lyckliga barn – kan det bli bättre?

På det stora hela har dagen flutit på riktigt bra. På ca 150 starter så var det endast en som ramlade av sin häst. Ingen ryttare betedde sig illa mot sin ponny, inga sura miner och till råga på allt: bra väder. Dessutom hörde jag via mina föräldrar att det var besökare som tyckte att det var en trevlig tävling och bra arrangerat. Tack!

Eftersom Amanda var sjuk i veckan som var så kunde hon tyvärr inte starta regional i fredags som vi hade sett fram emot så mycket. Taskig mamma som jag är så tvingade jag ut Amanda att hoppa på gräs med brodd här hemma i onsdags, eftersom ponnyn inte har gått med brodd på gräs tidigare. Ponnyn så jättefin ut! Tyvärr var det nog droppen för Amanda eftersom hon kom gråtandes in på torsdags morgon och hade ännu högre feber och ont i halsen. Då fick jag dåligt samvete.. Det var bara att ställa in torsdagens hoppträning samt fredagens tävling. Otur! Ponnyn hoppade så himla bra hemma på gräs!

Som kompensation fick Amanda hoppa på vår hemmatävling i dag. LC och LB. I LC rev hon sista hindret i omhoppningen, och hade hon inte gjort det så hade hon varit 3:a! I LB hoppade hon avd. B och fick ett nerslag. Helt OK tycker jag. Ponnyn hade fina språng och hade bra flyt i kombinationen.

Trött med lycklig så skall jag nu äta middag med familjen och jag kommer säkerligen att sova ännu bättre i natt.

PS. En stor kram till alla som gjorde dagens tävling lyckad – både funktionärer, ryttare och föräldrar.

Tack och lov att jag har sommarlov!

Om jag inte hade haft sommarlov så hade jag haft svårt att få till mitt uppdrag som tävlingsledare på vår lokala ponnyhoppning som vi skall ha den 6/7. Jag vet inte hur många timmar jag har lagt på att jaga domare, banbyggare mm. Det kvarstår tyvärr en sak: stilhoppningsdomare. Jag har ringt och ringt, men har inte hittat någon som kan hjälpa oss. Antingen skall de själva på tävling eller så är de uppbokade på annat vis. Dessutom finns det ett antal som har gått kursen men som inte har dömt någon gång. Vi har en tjej i klubben som gick kursen förra året, men hon känner sig lite osäker att döma själv eftersom hon endast har varit med och dömt på en tävling. Förhoppningen är att hon skall hitta någon kurskamrat som kan döma tillsammans med henne. Jag hoppas verkligen att vi kan ha stilbedömning som planerat.

Som säkert alla känner igen så är det ofta ett fåtal personer som engagerar sig – så även i vår klubb. Var är alla när man behöver dem?? Planen var att vi skulle måla vår hinderpark och snygga till så gott det gick samt laga vissa hinder. Vem har lagt X antal timmar på att måla? Jo, det har jag gjort. Ensam har jag stått där med min radio och målat. Det blev visserligen bara två hinder, men de blev fina och jag kan somna om kvällen med gott samvete.

För att inte tala om funktionärer! Var finns dom? Jag satte upp lappar i både ridskolestallet, i manegen och i cafeterian om att vi behöver funktionärer. Lapparna med tillhörande listor att skriva upp sig på satt uppe i två veckor. Hur många skrev upp sig? Jo, det var tre stycken som gjorde det. För att sätta ytterligare press på våra medlemmar och för att ge dem en chans att självmant kontakta mig så gjorde vi ett allanrop via mail, då var det ytterligare några som hörde av sig. Så nu när det är en vecka kvar så ser det faktiskt ut att gå ihop. Det skall bli sååååå skönt när tävlingen är över.

Jag vet att jag låter som en riktig gnälltant, men egentligen tycker jag att det är riktigt roligt att vara med och arrangera tävlingar, men det hade varit ännu roligare om vi var fler som var drivande och aktivt deltagande.

Nu hoppas jag bara på riktigt lagom väder och många positiva ryttare och fina ritter på söndag. Med andra ord: En riktigt bra tävlingsdag!

Mitt i all röra så bestämde vi i onsdags att Amanda och Katinka skall starta regional LC och LB i Glommen på fredag, 4/7. Sista dag för anmälan var i onsdags. Ponnyn hade ingen licens, men det gick ju smidigt att ordna via nätet. Amanda hade ingen juniorlicens i år eftersom jag inte trodde att hon skulle rida regional i år, men den licensen gick ju också lätt att uppgradera via nätet. Himla bra med Internet! Nu hoppas jag bara att arrangörerna har fått min mailanmälan – det gick ju inte att amäla ponnyn via nya Equipe när den inte hade något licensnummer..

Det lär bli en hektisk vecka som kommer, men det är kul när det är full fart och det är kul nästan jämt!

Helt OK

Den här dagen var det till att gå upp tidigt eftersom Katinka skulle få starta i LD och LC. Ingen sovmorgon alltså. Eftersom LB i Kvibille gick som den gick så valde vi att gå ner ett pinnhål den här tävlingen för att på positiv input till ponnyn.

LD gick som en dans ända till sista hindret i omhoppningen där det blev ett nerslag. Amandas analys var att hon gasade lite för mycket och fick ett flackare hopp. (Ponnyn hoppar inte lika bra på den här höjden, utan slarvar istället lite och får inte så runda fina hopp.)

LC gick bra, så när som på hinder nummer 5, där de fick ett nerslag. Katinka hade bra tempo och fick fina språng. Amandas analys: Vid hinder nummer 4 så stod det en kamera, och eftersom hon vet att hon kniper med munnen och ser ut lite som en fågelholk när hon koncentrerar sig så hade hon fullt fokus på att inte göra det vid kameran, vilket ledde till att hon tappade koncentrationen på ridningen och då rev nästföljande hinder. Typiskt Amanda, men ändå lite kul..

Nästa tävling blir på hemmaplan i Frillesås. Då blir det avd A i LC och avd B i LB. Håll tummarna!

Häst: Katinka
Kategori: Kategori D
Arrangör: Viskadalens RK
Typ av tävling: Lokal
Klass: fd LC – ponny (+5 ingår)
Unghästavdelning: Nej
Bedömning: Hoppning i två faser
Grundomgång: 4

Snart..

Fick senaste numret av Hippson i lådan härom dagen. Gillade det här numret bättre än det förra eftersom det kändes mer "matigt". Artikeln om Klassresan var riktigt intressant! Jag hade gärna köpt en färdig häst som redan var utbildad LA-MSV, för då hade jag kunnat träna och tävla direkt, men det hade jag inte råd med. Varje gång jag har köpt en trisslott så har jag känt mig som en miljonär, men ack vad jag bedrog mig! På sin höjd har jag vunnit 75 kr på samma lott. Och för det får man ingen färdigutbildad häst!

Eftersom det inte blev en färdigutbildad häst så får jag vänta på att få börja skritta ut och börja från 0. Men, jag älskar min häst och jag har ganska gott om tålamod, så om så där 2-3 år så kanske vi har kommit någon vart..

Jag träffade Mackan första gången när han var 1 år. Det var när vi var hemma hos Eva i Röstånga och tittade på Madam. Redan då etsade han fast sig på min näthinna och jag har inte kunnat släppa honom ur tankarna. När Eva annonserade honom i Ridsport så hoppades jag på att ingen skulle köpa honom. Av någon anledning gjorde ingen det heller.. När det var dags att leta häst på allvar så fanns Mackan kvar i mina tankar: Han är vacker, han rör sig bra, han blir stor (ca 175 cm) och han är väldigt bra i huvudet. Varför inte? Som tur var så ville Eva sälja till mig även om jag inte har någon unghästvana, men med god hjälp från tränare så skall det bli en spännande resa.

Hur som helst, i början av juli så skall Mackan få skor runt om och i mitten av juli skall jag börja rida på honom. Som tur är så är äldsta dottern Martina hemma med Madam, Madam är ledare i flocken och en riktigt klippa, så det blir ett bra sällskap när vi skall ut och rida på ängar och vägar. Håll tummarna för att han inte skickar av mig – för då bryter jag säkert varenda ben i kroppen. Man är ju inte riktigt lika smidig nu som förr.

Ridningen på ridskolan blev det inte så mycket med. Jag har haft svårt att pricka in samma tid varje vecka och motivationen har väl inte alltid varit på topp. Funderar på hur jag skall göra till hösten. Eftersom Mackan är ung och outbildad så behöver jag rida utbildade hästar så att jag kan hålla min ridning aktuell. Undrar om det finns någon som behöver hjälp med sin häst..?

Jättefin LC

Amanda och Katinkas första start i LC avd A gick jättebra. Vi bestämde innan start att inte rida för placering, utan att istället göra en bra runda för ponnyn. Det blev stora vägar och lagom tempo, men räckte nästan till en placering ändå. Det var 4 placerade och Amanda och Katinka kom på 6:e plats. Bra jobbat.

De startade också LB avd B, men där gick det inte riktigt lika bra. Banan var svår och Katinka fick några tokiga språng och kom fel in i kombinationen. Amanda valde då att utgå istället för att pressa runt ponnyn. Bra val.

Nu skall Katinka snart få vila en vecka i hagen och därefter får vi se hur det blir med tävlingar. Katinka är till salu, så man vet inte hur framtiden ser ut. Känner ni någon som vill ha en bra ponny så har vi en till salu.

Häst: Katinka
Kategori: Kategori D
Arrangör: Kvibille RK
Typ av tävling: Lokal
Klass: 90 cm – häst
Unghästavdelning: Nej
Bedömning: Hoppning i två faser
Grundomgång: 0 fel
Omhoppning: 0 fel

Första starten i LB

Vilken underbar dag att tävla på! Lite väl varmt men en molnfri himmel och en strålande sol. Publiken satt med solglasögon och fikade i gräset intill banan. Underbart. Det är också roligt med den här sortens tävlingar eftersom det finns alla tänkbara varianter av ryttare och publik. Den här gången var det en flicka som hoppade framhoppningshindrena från fel håll, mammor som stod i vägen för ryttarna när de skulle hoppa på framhoppningen samt en mamma som tyckte att ponnyn var duktig när den bajsade.. Mycket skall man vara med om på lokaltävling för ponny..

Amanda och Katinka gjorde först en LC där de var felfria. Ärevarv igen, vilket alltid är kul. Efter ca två timmars vila så var det dags för Katinkas första LB någonsin. Hon var trött, det syntes i ögonen på henne innan hon skulle in på banan. Ändå hade vi minimerat framridningen och sprången på framhoppningen. Hon petade ner de första två hindren men resten gick bra. Kombinationen var sist och där stod ponnyn emot lite och fick ett kaninhopp in, men bra språng ut. 8 fel i första LB känns helt OK.

Nästa gång blir det avd. A i LC och avd. B i LB – vi får se hur det går.

Häst: Katinka
Kategori: Kategori D
Arrangör: Kungsbacka RK
Typ av tävling: Lokal
Klass: fd Msv B – ponny (+5 ingår)
Unghästavdelning: Ja
Bedömning: A

Jag tror att jag skall bli hoppryttare!

Eftersom jag inte har något vettigt att rida på hemma så har jag ju anslutit mig till ridskolan på orten, vilket innebär ridning en gång per vecka i bästa fall. Som heltidsarbetande 3-barnsmor med hästar och gård så blir det vissa gånger som jag tyvärr inte hinner rida. Det kan förklara träningsvärken som uppstår emellanåt..

Den här 4-veckorsperioden rider jag en häst som heter Mosegårdens Lux. Det är nog den största häst jag har suttit på – 184 cm! Jag som är van vid mitt tidigare halvblod på 163 cm och med gång som en islandsponny! Tänk dig skillnaden! Äldsta dotterns häst är visserligen 174 cm, men henne rider jag ju inte så ofta ändå.

Första gången med Lux innebar markarbete med 4 bommar på en volt. Övningen gick ut på att kunna placera sin häst där man ville att den skulle gå, 1-2 varv på volten och passera längst ut på bommen, 1-2 varv och placera sig lite längre in på bommen, osv. Vadå placera? Jag hade fullt sjå med min egen kroppskontroll. 184 cm som rör sig stort är inte helt lätt att sitta på och samtidigt koncentrera sig på det man skall göra. Hur som helst så gick det rätt bra till slut. Problemet med ridskola är att jag inte kan rida fram som jag vill och påverka så att jag får en lösgjord och samarbetsvillig häst innan jag påbörjar själva arbetet.. På ridskolan blir det i stort sett att börja med övningen direkt. OK att övningen bidrar till en lösgjord häst, men då är ju lektionen över.

Andra gången med Lux innebar hoppning. "Hjälp!" var min första tanke. Men det visade sig att Lux var en klippa på att hoppa. (Fick dessutom reda på att han hade varit och tävlat i helgen och varit placerad i båda klasserna som han startade i.) Lux har en underbar galopp som är lugn och mjuk även om den är stor. Han flöt över hindren och jag kände mig som en riktig hoppryttare! Ärlig som jag är så måste jag erkänna att vi kanske hoppade 60-70 cm som max.. men med lite mer träning så blir jag snart redo för lite högre höjder. Dessutom har man ju fått reda på av andra hopptränare att det inte är höjden som räknas utan hur man rider. Det handlar om att rida, och det kände jag att jag gjorde riktigt bra. Ridläraren tyckte också att jag var "duktig". Nöjd och glad efter det ridpasset klappade jag om Lux och åkte hem till min familj och plågade dem med det jag hade upplevt.

Häst:
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 60

Ärevarv igen!

Visst är det så det skall vara på tävling: varje gång man har hoppat så skall man in och få en rosett och galoppera runt tillsammans med andra glada ponnys! I varje fall verkar Katinka tro det nu. Första gången hon var felfri så var hon väldigt tveksam till det där med att fästa en rosett i tränset – men nu, nu börjar hon bli rutinerad (enligt henne själv). Nu tar hon det med ro och står och ser världsvan ut. Galoppen med de andra placerade är inte lika hysterisk som första gången heller..

Den här gången var vi på Långeberga ridklubb nästan i centrala Göteborg. Vi hade ingen aning om att klubben fanns förrän vi hade sökt tävlingar på ridsportförbundets hemsida. Fördelen var att vi inte behövde sitta i bilen halva dagen eftersom det endast är 4 mil hemifrån och motorväg nästan hela vägen. Nackdelen var att vi först red en LD (felfri), därefter var det lagtävling med 10 lag och först därefter var LC som Amanda skulle rida. Det var inte så många starter under dagen men det tog en himla lång tid. Vädret var underbart och vi kunde slappa på en filt i gräset. Amanda somnade och sov i drygt en timma..

Efter den goda vilan red hon en LC och gjorde en felfri runda. Ärevarv igen!

Vi var inte hemma förrän vid 19-tiden och då var det dags att ta itu med stallet. Trötta men glada somnade vi gott den kvällen.

Häst: Katinka
Kategori: Kategori D
Arrangör: Långeberga SK
Typ av tävling: Lokal
Klass: fd LC – ponny (+5 ingår)
Unghästavdelning: Ja
Bedömning: A
Rosett: Unghäst

Yes!

Skam den som ger sig! I dag var det dags för Mackan att återigen ställas inför lastning i transporten. Jag gjorde i ordning honom som vanligt, tränsade, på med grimman utanpå och på med transportskydd fram. Inga som helst problem att gå med skydden i dag. Den spanska skritten uteblev idag, och det var bara bra. Jag ställde honom bakom transporten och lät honom titta en väldigt kort stund. Eftersom han inte gjorde någon antydan på att vilja gå ett enda steg framåt så tog vi fram linan med en gång. Min man i ena änden och jag i andra. Amanda stod vid Mackans huvud med löst hängade grimskaft. Ett, två, tre – dra! Herrejösses vad tungt det är att baxa på 600 kg häst som inte vill ta ett enda steg framåt. Med linans hjälp så tog det inte alls lång stund att få på honom. Lugn som en filbunke var Mackan hela tiden och till slut så var han på.

Vi åkte till ridhuset och Amanda red en stund i både skritt, trav och galopp. Mackan skötte sig jättebra. Men det märks att han är ung eftersom han blir väldigt trött efter en stunds ridning. För att vara på säkra sidan så sa jag till min man att hoppa över whiskyn som han brukar ta när han lagar mat. Han såg inte särskilt glad ut, men han lovade att komma och hjälpa oss om vi behövde hjälp. När vi skulle lasta Mackan så var det samma visa igen – ingen antydan att vilja gå på. Fram med linan direkt. Amanda och jag behövde inte många drag i linan förrän Mackan var på. För att göra maken glad ringde vi och sa att han kunde ta sig en liten whisky.

Tanken är att Mackan inte skall ha någon chans att komma undan lastningen. Så länge vi kan få på honom relativt snabbt utan att bråka så är det bra. Jag räknar med att han inom kort inser att det är lika bra att gå på med en gång. Målsättningen är ju att jag på sikt skall kunna åka själv till träningar mm. Håll tummarna!

När vi kom hem så stod maten på bordet. Vilken enorm service vi har! Jag tror att jag har en av världens bästa män: omtänksam, glad, rolig, bangar inte för vare sig matlagning, städning eller tvätt. Många pussar och kramar till min älskling Håkan.

Häst: Machiavelli EC

Inte som planerat den här gången heller..

Ibland upplever jag att det inte alls blir som jag har planerat, vilket innebär frustration en liten stund innan det känns bra igen. Den här gången skulle jag åka med Mackan på löshoppning en timmes färd hemmifrån. God planerare som jag är så planerade jag upp min eftermiddag med mellanmål, mockning och annat. Vi skulle lasta en kvart innan avfär, för längre brukar det inte ta. Mackan har åkt transport lite då och då, men han är ingen rutinerad åkare ännu, så han har lite tid på sig in i transporten. Mest handlar det om att lukta, titta och fundera. Dagen till ära så hade han transportskydd fram i och med att han fick skor i måndags. Hans nya gångtalan är spansk skritt! Vilka framben han fick! Även om han inte hade skydd på bakbenen så fick de sig en släng av skritten också. Väl ute på transporten så stannade han och sa: "Inte idag". "Jo du, idag skall vi ut och åka". Men vad hjälpte det – inte något. Han stod där han stod och ville inte röra sig. Då hämtade jag pisken för att peta på honom i sidan och ge honom en vink om att det är framåt han skall gå, men det hjälpte inte heller. Förmodligen kände han av att jag blev lite tidspressad i och med att vi hade en tid att passa, och därför ville han inte alls. Vi provade faktiskt både sopkvast och grep, men ingenting hjälpte. Efter 45 minuter ringde jag och sa att jag inte skulle hinna till löshoppningen och fortsatte därefter lastningen av min synnerligen omedgörliga 3-åring. Eftersom jag vägrar ställa in en häst som inte vill lastas i stallet igen så tog vi linan bakom rumpan på honom och fullkomligen baxade in honom i transporten. Han var hela tiden lugn och fin, helt utan stress eller oro. Väl inne så tittade han på mig och uttryckte "Okej då". Därefter körde jag en sväng med honom bara för att han skulle ut och åka. Planen är att lasta igen på lördag och då ha all världens tid på mig. När han väl är på så skall vi åka till ridhuset och galoppera. Hoppas att lastningen går bättre då.
Häst: Machiavelli EC