Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig..

Herrejösses, vilken helg jag har haft.. Ingenting blev just som jag hade planerat. Jo förresten, söndagens tävling med Katinka. (Se tävlingar)

Helgen inleddes redan på fredag kväll med familjen, gott vin och god mat. Så långt allt väl. Lördag morgon började också bra. Vaknade som jag skulle och matade hästarna, såg på Dr Phil tills hästarna hade ätit upp. Släppte ut hästarna och åt frukost själv. Ett par timmar av lördagens förmiddag gick åt till att leta banbyggare mm till klubbens lokala ponnyhoppningar i juli. Inte lätt alls.. Maken åkte till Varberg för att handla lite och ringde efter ett tag och meddelade att han skulle åka vägen om akuten för att kolla upp sig. Han kände sig lite yr och konstig. Inget märkligt tänkte jag, eftersom han hade legat med influensa och hög feber veckan innan.

Klockan 13.30 var det inbokat tävlingsmöte på klubben. Hoppade in i duschen och gjorde mig i ordning för att se lite bättre ut än innan. Satte mig i Jeepen och vred om nyckeln – bilen var helt död! Inte ett livstecken så långt örat kunde höra. Vad gör man då om man är plikttrogen och vill ställa upp? Jo, man tar cykeln och cyklar 7,5 km för att komma till mötet. Visserligen kom jag lite sent, men jag kom ändå dit om än svettig och mindre snygg än direkt efter duschen. När jag satt på mötet ringde maken och sa att han inte fick lämna sjukhuset förrän tidigast söndagen för att läkarna skulle ha honom under observation. Allt tydde på en propp. Det jag sa var: "Men vi skall ju tävla i morgon och har ingen bil!" istället för att fråga honom "vill du att jag skall komma ner och hålla dig sällskap?". Vad tänkte jag egentligen?? Förstående som min make är så sa han att jag kunde komma ner och hämta bilen så att vi kunde åka på tävling dagen efter. Det gjorde jag. Håkan sa att det var helt OK att vi åkte på tävling eftersom det inte fanns något som jag kunde göra ändå. Kan man ha en mer förstående man? Jag fick skjuts ner till sjukhuset, pussade lite på min man, hämtade lite saker till honom som han hade i sin träningsväska i bilen, köpte tandkräm, tandborste, tidningar och godis till honom, pussade lite mer på honom innan jag åkte hem igen. Väl hemma fixade jag till middag, förberedde tävlingsdagens matsäck mm innan det var dags att lägga mig. På eftermiddagen och kvällen kändes det som om jag skulle spricka när som helst eftersom oron hann ikapp mig. Men trots allt somnade jag till slut och som faktiskt ganska bra hela natten.

Jag hade hoppats på att kunna hämta Håkan efter söndagens tävling, men han ringde mig under söndagen och sa att inte skulle få åka hem förrän tidigast på måndagen eftersom läkarna skulle granska prover mm innan han blev utskriven. Tävlingen höll på ganska länge och vi var inte hemma förrän vid 18.30 och då var det bara att plocka ihop lite rena kläder, dator mm till Håkan och åka ner till sjukhuset igen. Satt hos Håkan ett tag innan det var dags att åka hem igen för att hinna svänga förbi pizzerian innan de stängde. Familjepizza och lite rött vin avslutade dagen. Natten var allt annat än god. Jag vände och vände och vände i sängen. Följden blev att jag sträckte mig i ryggen.. Typiskt.

Håkan fick jag hämta på måndag eftermiddag – efter det att jag hade varit iväg och vaccinerat Mackan (eftersom jag missade vaccinationen i slutet av mars så måste jag göra en ny grundvaccination – som om allt annat inte räckte!).

Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig..

Ärevarv igen!

Då har vi varit på tävling igen och fått med oss två rosetter hem. Visserligen bara LD och LC, men det var ponnyns tredje tävling och vi är jättenöjda med hennes prestation så här långt. Resan till tävlingsplatsen tog lite mer än en timma, så man kan väl säga att det var nästgårds. Solen sken och det var bra musik på radion. Som vanligt åt vi frukost så fort vi kom ut på motorvägen. (Det har liksom blivit en vana..) Dagen till ära hade jag också lagat pastasallad efter tipset på Hippsonsidan om foderstat även till ryttarna. (Pastapluppar, rödlök, ölkorv, gurka, babytomater, majs och soltorkade tomater.)

Framridningsbanan var liten med många ekipage på. I det läget är det svårt att rida fram ordentligt när man måste hålla undan för alla de som inte kan ridbanereglerna. Amanda var inte där längre än nödvändigt, hon skrittade lite utanför tills det var dags för framhoppningen. Framhoppningen gick bra och de tog några språng, mest för att värma upp och känna på höjden. Katinka kom rätt på hinder så det var inte mycket att orda om. Inne på banan så gick hon i botten på några hinder och fick några kaninsprång, men gick runt felfri och fick rosett.

När det var dags för framridning inför LC så var det total kaos på framridningsbanan. Jag var tvungen att säga till en funktionär så att de bad ekipage till nästa klass lämna plats till dem i nuvarande klass. Då blev det riktigt bra. På framhoppningen kände Amanda tydligt att hon var tvungen att ta förhållningar i god tid innan hinder så att Katinka inte skulle bli störd framför hinder. När hon gjorde det så fick hon jättefina språng – även inne på banan. Det blev rosett igen och ytterligare ett ärevarv. Vi skojade om att ponnyn måtte tro att det är så det skall vara när man åker på tävling: framridning, framhoppning, hoppa bana, gå ut en liten stund, gå in igen och få rosett samt galoppera runt tillsammans med andra skojiga ponnysar! Kul värre.

Nästa helg blir det tävling igen, men då i Göteborg på en liten klubb som vi aldrig har besökt tidigare. Det skall bli spännande.

Häst: Katinka
Kategori: Kategori D
Arrangör: Harplinge RK
Typ av tävling: Lokal
Klass: fd LC – ponny (+5 ingår)
Unghästavdelning: Ja
Bedömning: A
Rosett: Unghäst

Konditionsträning – både för ryttare och ponny

Var iväg på hoppträning med Amanda och Katinka. Som tur var så var vi i första gruppen och hade gott om tid för framridning. Eller – Amanda red fram och jag bar! Katinka behöver lite tid på sig för att bli avspänd och riktigt lydig, och det blev hon i kväll.

Uppvärmningsövningen var att hoppa tre olika hinder i en 8:a: En oxer vid sidan om spåret, mitt över på andra långsidan stod det ett räcke, strax ovanför dessa två så var det ett lågt plank som stod utmed medellinjen. Övningen började med räcket, följa spåret över kortsidan, vända över och hoppa planket, följa spåret och hoppa oxern, följa spåret och hoppa planket osv. Jag kan säga att ponnysarna och ryttarna var bra möra efter ett antal varv i den här övningen. När samtliga ekipage hade klarat övningen så var det dags att hoppa bana. Katinka blir rätt het och får lite bråttom, så Amanda måste hålla igen henne en del. Det blev många fina språng och Amandas insats var jättebra.

Väl hemma från träningen så lastade vi ur en genomsvettig ponny. Vi drog fram slangen för att spola av henne. Först när hon såg slangen så hade hon tänkt att inte alls bli spolad, men när jag började skölja henne så tyckte hon att det var jätteskönt. Vi spolade hela hästen – från mule till svansrot. Katinka njöt i fulla drag och hade det inte börjat bli lite kyligt ute så hade vi nog stått ännu längre. Jag tror att jag skall ge ponnyn en välförtjänt massage på lördag så att hon är fit for fight på söndag när det är tävling igen.

Häst: Katinka
Intensitet: Hög
Tid (i minuter): 60

Längtar..

Det är inte utan att jag längtar tills det är min tur att få rida Mackan. Än så länge är det bara Amanda som har den äran, och hon gör det riktigt bra. Eftersom Mackan är så pass kort i ryggen än så länge och absolut i]]><![CDATA[nte färdig så känns det bra att han går med en lätt ryttare. (Inte för att jag väger så jättemycket..) Förhoppningen är att jag skall börja rida lite smått efter sommaren, men det beror lite på hur han ser ut. Men jag längtar sååå tills den dagen kommer.

I dag hade Amanda draghjälp av Mackans kompis Pockemons Picachu, en stadig och stabil C-ponny som kallas Picke. Mackan tyckte att det var jättekul att trava bakom, jämte och nästan över Picke. Det var inte utan att Picke såg lite orolig ut emellanåt när han hade stora Mackan strax bakom sig. I skritten var det "broms- och svängträning" som gällde, och det går faktiskt riktigt bra. Mackan ser riktigt trött ut efter ett kort ridpass. Men när han kommer in och får lite mat i krubban så ser han såååå nöjd ut.

På måndag skall Mackan få skor fram och jag tror att det kan hjälpa honom en hel del. Det märks att han är lite ömfotad, framför allt när vi går ut på vägarna runt omkring.

Häst: Machiavelli EC

Tantvarning?

I dag var det dags för ridlektion igen. Samma häst som förra veckan. Vi fortsatte med att repetera det som vi gjort förra veckan, dvs växla mellan lodrät sits, trepunktssits och tvåpunktssits. Jag känner mig faktiskt lite ringrostig eftersom det är ca 5 år sedan som jag hoppade senast – om man bortser från ett och annat litet skutt i skogen. Bara det att få dressyrrumpan ur sadeln och hamna i en trepunktssits är en bedrift i sig. Tvåpunktssitsen är enklare tycker jag. Fick beröm igen för min fina balans, och det är ju alltid roligt. Från att ha varit nästan som en dressyrtant så känner jag mig mer och mer som en hopptant. Målsättningen är att kunna hoppa bana på minst en meter nästa vår så att jag kan söka in till ridledarutbildningen, och jag känner att jag är på gång (trots att vi bara skuttade ca 50 cm i dag). Det är som dottern sa: "Nu är du ju halvägs då..", och det känns riktigt bra att se det ur den synvinkeln. Visserligen måste jag väl slipa lite mer på det här att följa med i språnget och inte vara för tung i rumpan och komma efter i sprången, men jag är ändå på gång och det känns riktigt bra.
Häst:
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Helt på egen hand

Jag fick äntligen lagat staketet i paddocken i dag. Det gjorde att jag kunde släppa Amanda och Mackan på egen hand. Som vanligt skötte Mackan sig exemplariskt. Det spelar ingen roll om det kör bilar eller motorcyklar på vägen ovanför, han är lika cool ändå. Mackan lyssnar jättebra på Amanda, och det är inga som helst problem att trava, sakta av samt stanna. Ibland kan det vara lite si och så med styrbarheten, men den är på G. Än så länge är det bara korta pass som gäller, ca 20 minuter.

Häst: Machiavelli EC

Sitsträning

Gjorde mitt tredje ridpass på ridskolan – himla kul!

Första gången jag var på ridlektion så red vi mest runt, runt på volter med olika storlek. Vår nya instruktör hade förhinder så vi hade ridskolans andra ridlärare istället. Inte så jättestimulerande när jag är van vid att vara ensam med min häst och en tränare. Men vad gör man inte för att få rida..

Andra gången jag var på ridskolan så var ordinarie instruktör inte där, så vi hade min tidigare tränare som stand in och det var riktigt bra. Den gången tränade vi på lätt sist och gjorde förberedande övningar inför kommande hoppningar. Mycket bommar och lydnadsövningar. Hästen som jag red tyckte att det var minst lika kul som jag, för han låg på som bara den. Det jag måste tänka på är att inte hamna med nödbromsen i, utan att faktiskt lätta på handen även om hästen är stark och ligger på.

Tredje lektionen så fick jag träffa Lina (?) som vi skall ha som instruktör fortsättningsvis. Hon gick ridledarutbildningen nyss och det märktes. Väldigt pedagogisk och tydlig i sina instruktioner. Dessutom verkade hon tycka att det var riktigt roligt att ha lektion med oss vuxna tanter. På lektionen tränade vi på olika sitsar och växlade mellan dem beroende på om vi red över bommar på marken eller cavaletti. Nyttigt. Det märks att jag har tränat för mycket dressyr på senare år eftersom jag har en tendens att vara lite tung i rumpan och inte komma upp ur sadeln riktigt. Men när lektionen gick mot sitt slut så fick jag jättemycket beröm för min fina balans och för min goda ryttarkänsla – och det kändes riktigt bra!

Häst:
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Slit och släp

Vadå lyx? Det finns de som anser att hästsport är lyx. Jag och mina barn håller inte med om det (och förmodligen inga andra heller som håller på med hästar).

Just nu är 3/5 av familjen i Spanien hos mina föräldar och äldsta dottern bor på Bollerup. Hon hade lov förra veckan. Denna veckan har jag lov.. eller inte.. Jag arbetar visserligen inte i skolan den här veckan, men jag sliter på ett helt annat sätt.

Klockan ringer 07.00 – dags att ge hästarna frukost och morgonkissa hundarna. Under tiden hästarna äter och hundarna kissar så fixar jag min egen frukost. Lagom tills jag har ätit klart och läst tidningen färdigt så har också hästarna ätit klart. På med kläder för att släppa ut hästarna. Om jag känner mig full av energi så mockar jag boxarna och fixar mat mm direkt – då är jag färdig vid 9.30. Dags att promenera hundarna. Eftersom Amanda är i Spanien så promenerar jag hennes ponny också.. men inte samtidigt som hundarna. Vid 12-tiden är det lunchdags för hästarna. Kanske passar jag på att trampa runt i gödselkontainern också för att få plats med så mycket som möjligt innan RagnSells kommer och tömmer nästa gång. Lite jobbigt är det eftersom jag har hål i mina skor. Jag får se om jag har råd att köpa några nya med stålhätta – jag måste ta unghästen till veterinären och kolla hans tänder först. Dessutom måste jag själv till tandläkaren på återbesök.. Undrar hur mycket vårkläder det blir i år..?

Eftermiddagarna ägnar jag mig åt att läsa en bok som skulle ha varit läst för länge sedan. Det är en bok som heter Världens bästa fröken. Undrar om det finns någon sådan? Jag varvar läsningen med städning, tvätt och annat som måste fixas. Hade det inte varit så kalls så hade jag skurat boxväggarna.. Vid 17-tiden är det dags för lite hö till hagen igen. Jag är alltid lika uppskattad när jag kommer med alla påsarna. Dags för hundpromenad igen kanske? Och lite mer läsning och städning? Eller så måste jag åka till Granngården och köpa mer mat till hästarna. Lite middag till mig själv också kanske? Om vädret tillåter så går hästarna ute till ca 21.00. Då har jag lagt in kvällsmat i boxarna och tar in hästarna och släcker för natten. Slit och släp. Godnatt till mig själv vid 23-tiden.

Även om det är slitigt emellanåt så är det värt det!

Hon går som tåget!

Denna gång var det Halmstad som gällde. Eftersom Katinka fortfarande är orutinerad och inte har några tidigare resultat så är det LD & LC som gäller tills vidare.

Det tar ca 1,5 timme att åka till Halmstad från oss, så det är helt OK resa. Ponnyn står bra i transporten och vädret var fint med torrt väglag. Väl framme så gick vi banan tillsammans. Inga konstigheter alls. Framridningen gick väl sådär eftersom underlaget var hårt och lite knaggligt efter nattens köld. Framhoppningen var inomhus i en manege av lite mindre modell och där var det oerhört dammigt. Det var nästan så att det knastrade mellan tänderna på oss om vi råkade andas med öppen mun. För att skona ponnyn från allt för mycket damm så gjorde Amanda några skutt på det lilla hindret innan hon gick på räcket och oxern. Katinka hoppade bra så vi gick ut i friska luften.

Väl inne på banan så gick Katinka som tåget. Amanda och Katinka gjorde en felfri LD och fick gå in igen för att ta emot rosett och rida ärevarv. Katinka tyckte att det där med rosett var väldigt konstigt, men hon gick med på att få den på tränset i alla fall. Ärevarv är något de måste träna på.. Katinka sprang krabbgång och hoppade lite hit och dit. Allra helst hade hon nog velat dra järnet tillsammans med alla andra ponnysar. -Vadå springa på led..?

Eftersom det också var Agria minior cup den här helgen så blev det lite extra lång väntan för oss innan Katinkas nästa start. Tiden gick till att pyssla med ponnyn och sitta på läktaren och fika.

Samma förberedelse för LC som för LD. Framridning på en något mjukare bana – solen hade gjort sitt. Undvika att vara på framhoppningen för länge för att inte få grus mellan tänderna. In på banan och göra en felfri LC.

Bättre än så här kan det väl knappast bli på ungponny! Vi gör några starter till i LD och LC. Går ponnyn felfri så skippar vi kanske LD och går vidare med LC och LB, men då måste vi träna mer på kombinationerna..

Jag ser redan fram emot nästa tävling som blir i Harplinge om några veckor.

Häst: Katinka
Kategori: Kategori D
Arrangör: Halmstads FRK
Typ av tävling: Lokal
Unghästavdelning: Ja
Bedömning: A
Rosett: Unghäst

Träningsvärk!

Herrejösses vad jobbigt det kan vara.. Jag hade nästan glömt hur det var att ha träningsvärk efter ridning, men nu vet jag eftersom jag har råkat ut för det igen. Jag var nere på Bollerup och red dotterns häst Madam för ett tag sedan. Visserligen red jag inte så länge, men det räckte för att få träningsvärk. Eftersom jag sålde min ridhäst i november så har jag inte ridit aktivt sedan dess, utan istället njutit av livet bara genom att ta det lugnt med mockning och sopning mm. Ridningen på Bollerup gav mig insikten om att jag måste faktiskt hålla igång min ridning tills dess att jag kan börja träna med Mackan i höst. Sagt och gjort – jag anmälde mig till närmsta ridskola och har börjat där i en vuxengrupp. Efter första lektionen hade jag träningsvärk i några dagar, men det gav med sig som tur var. I måndags hade vi lättare hoppövning med mycket lydnad. Jag som inte har hoppat på flera år! Som tur var så blev det inte mer än låga kryss den här gången, men jag hoppas att det blir lite högre nästa gång för det var riktigt roligt. Vi fick stå mycket i lätt sits och jag har träningsvärk därefter.. Funderar på att börja jogga också..