”Skall du rida?” Den frågan får jag i princip varje dag i stallet och jag förstår egentligen inte varför folk vill veta om jag skall rida. Spelar det någon roll om jag skall rida eller inte? Förmodligen är det så att det är ett initiativ till kallprat, men ett ganska löjligt sådant.
Ett annat snack som kan irritera mig är när jag rider min häst och någon annan ryttare börjar diskutera sin häst och sin ridning med mig. Är jag ens intresserad? Nej. Om jag är intresserad så frågar jag. Oftast har jag fullt upp med min egen ridning och försöker få den så bra som möjligt – i den mån det går. 😉 Målsättningen är att jag och min häst skall hamna i samma bubbla, så låt mig rida i fred och stör mig inte.
Tips från ”coachen” undanber jag mig också, för om jag vill ha hjälp så frågar jag min tränare eftersom det är den enda i stallet som jag har som förebild. Vi andra försöker så gott det går med varierande resultat. 😉
Ibland tänker jag att det hade varit skönt att stå i ett litet stall med 6-8 hästar, men samtidigt är det faktiskt riktigt roligt med alla dessa olika människor. Jag kan komma på mig själv med att göra miner (när ingen ser) om det är så att jag hör något som jag tycker är riktigt löjligt. Precis som ett barn blir jag då. Kan tyvärr inte återge exempel här i rätt tonfall, för det är oftast tonfallet hos folk som får mig att reagera. Framför allt när man pratar med sin häst eller sin hund som om den vore ett spädbarn. Löjligt.
Nu skall jag ta tag i dagen och hoppas att jag träffar många roliga människor så att jag kan får gymnastisera mitt ansikte i dag med. 😉
