Etikett: Hästliv/Blandat

Underbara lördag morgon! Klockan ringde vid 7-tiden och det var bara att kravla sig upp ur sängen och gå ner till stallet för att ge hästarna mat. På vägen in tog jag svängen om brevlådan och hämtade in två dagars GP och post. Håkan och Axel var i skåne för att bl a hälsa på Martina på Bollerup och besöka Stapelbäddsparken så att Axel skulle kunna få köra lite skateboard. Det blev lyxmorgon i sängen med GP och Dr Phil på TV. Jag hann till och med somna om en kort stund innan det var dags att släppa ut hästarna.

När hästarna var ute så gick jag in och fixade kaffe och scones till mig och Amanda. Mums! Långfrukost tillsammans med dottern är inte så vanligt. Oftast så sover hon flera timmar längre än vad jag och Håkan gör, så då hinner man ju dö av svält om man skall vänta på henne. I dag var hon däremot uppe relativt tidigt eftersom hon skulle åka ner till Frillesås och rida kompisens häst när de var på tävling i Laholm. Tanken var att Amanda skulle rida i deras hage under tiden som jag mockade deras boxar, men det var så lerigt i hagen att det inte gick att rida där. Det fick bli en promenad tlll ridanläggningen som ligger ca 15 minuters raskt promenadavstånd. Första biten gick bra, men ganska snart kände jag en brännande känsla på högerfotens tår. Stålhättan skavde rakt in i tårna när jag gick, och det kändes inte alls bra. Det gick lite bättre när jag spände både tår, lår och skinkor när jag gick. Frågan är bara hur det såg ut? 🙂 När jag skulle fixa stallet här hemma så åkte de gamla skorna på. Underbara skor.

När kompisens stall och vårt eget stall var fixat så var det bara att ta itu med städningen här hemma. Kul, kul.. Faktum är att det är rätt skönt när det är avklarat.

Det är roligt att några av er har uppmärksammat mitt tidigare inlägg om bloggträff. Vem vet – det kanske kan bli av? Hippson hade ju en monter i Falsterbo i somras och den kanske kan utökas med en blogghörna eller ett bloggtält nästa sommar..

Lev väl!

I morse ringde klockan 05.30. Snacka om att jag var trött. Hela veckan har klockan stått på 06.10 och det har varit rätt okej att gå upp så dags. Men frågan är om inte helgen är till för att ha sovmorgon ändå.. Yrvaken och med lite huvudvärk så masade jag mig upp och fixade en snabb dusch innan jag gick ner i köket och gjorde frukost mm till mig och Amanda. I dag var det dags att åka på tävling igen. Eftersom ponnyn inte står i vårt stall så fick vi åka extra tidigt för att fixa med allt innan avfärd. Jag hade fått reda på att han kunde vara lite knepig att lasta, så vi var ute i extra god tid.

Väl i stallet gick det rätt snabbt. Amanda borstade ponnyn och jag matade alla hästarna. När vi skulle lasta så var jag beredd med både lina och sopkvast. "Nej, nej" sa ponnyn och tog ett par steg bakåt. "Jo, jo" sa Amanda och var bestämd. "Okej" sa ponnyn och gick på. Allt som allt så tog det kanske 30 sekunder att få på ponnyn. Vad gör man då? Jo, man åker till tävlingsplatsen och är där i väldigt god tid. 

Resan dit tog ca 1 timma och 20 minuter. Förbi GeKås i Ullared och vidare mot Älvsered. Lite sugna var vi på att gå in på GeKås och fynda, men det sparade vi till en annan dag. 

När Amanda först provred ponnyn upplevde hon att den var lite halvseg och inte gick fram för skänkeln. I dag när vi lastade ur ponnyn så var det en helt annan ponny – en väldigt taggad sådan. Han ville inte stå still över huvud taget. Om Amanda gjorde halt så började han att backa. Vi ett par tillfällen var han på god väg att backa ner i diket, men Amanda fick styr på honom. Eftersom hon tycker det är kul när det är lite egen motor i hästarna så såg hon ganska nöjd ut, trots allt.

I förklassen till div II så satsade hon på att rida felfritt, men inte för placering. Trots det så gick det ändå riktigt bra: Hon blev 6:a av ca 30 startande. Inte illa för att vara andra gången hon hoppade ponnyn. De gjorde en felfri ritt även i lagomgången, men de gick inte till omhoppning då det var problem på annat håll i laget.

Resan hem var lugn. Amanda sov och jag môlade in Riesen hela vägen från Varberg och hem. Gott! Väl tillbaka i stallet så fixade Amanda ponnyn och jag mockade fem boxar som tack för att vi kunde prova ponnyn på tävling. En positiv bekantskap för oss. Vi för se hur det blir..

När ponnyn var fixad och stallet i ordning så åkte vi hem. Till min glädje såg jag att Martina hade fixat stallet här hemma. Skönt! Slängde mig på soffan en stund innan det var dags för mat. Håkan hade fixat laxpasta och vitt vin. Gott! Nu återstår de bara att se hur lång tid det tar innan jag somnar.

Lev väl!

Efter många dagars vånda så är nu lilla Katinka såld. Vi hade turen att en familj, som ibland har tränat i samma grupp som Amanda på hoppningen, var intresserade av Katinka – faktiskt redan i höstas, men då var det inte aktuellt att sälja henne. Eftersom Amanda tröttnade på att ha allt det dagliga arbetet i stallet så bestämde vi att vi skulle sälja hennes ponny och tog då kontakt med familjen som varit intresserade. De provade Katinka ett par gånger och flickan som skall ha henne tyckte väldigt mycket om henne – och Katinka tyckte om flickan. Familjen bor bara några mil bort, så vi kommer säkerligen se dem på tävlingarna framöver.

Och jag.. jag kanske skall åka och köpa mig nya stallskor istället för dem som det är hål i..

Häst: Katinka

Äntligen! Som jag har sett fram emot den här stunden. Sitta här med ett glas vin och se tillbaka på dagens avslutade tävling – det är skönt! Jag har lagt åtskilliga timmar på klubben den här veckan för att fixa det sista inför tävlingen. Konstigt nog så sov jag bra i natt, för det brukar jag inte göra när jag är tävlingsansvarig. Då brukar mardrömmarna dyka upp, jag som aldrig annars drömmer mardrömmar. Men, i natt sov jag riktigt gott. Klockan ringde 5.45 och jag var i mina stålhätteskor (fortfarande de med hål) 6.40. Jeepen krånglar med kylarsystemet, så jag var tvungen att fylla på 2 liter vatten innan jag körde till klubben. Halva tiden var ögonen på vägen, halva tiden var de på temperaturmätaren i bilen.. Så fort jag klev ur bilen så var det full fart: Flytta ridskolepnnysar till annan hage, vattna i manegen, sätta igång bevattningen på stora utebanan, jaga ersättare till funktionärer som inte kom, hämta alla priser i klubbhuset och bära ner dem till utebanan, kopiera skiss över tävlingsområdet och sätta upp den samt många andra saker. 

Om jag inte hade haft sommarlov så hade jag haft svårt att få till mitt uppdrag som tävlingsledare på vår lokala ponnyhoppning som vi skall ha den 6/7. Jag vet inte hur många timmar jag har lagt på att jaga domare, banbyggare mm. Det kvarstår tyvärr en sak: stilhoppningsdomare. Jag har ringt och ringt, men har inte hittat någon som kan hjälpa oss. Antingen skall de själva på tävling eller så är de uppbokade på annat vis. Dessutom finns det ett antal som har gått kursen men som inte har dömt någon gång. Vi har en tjej i klubben som gick kursen förra året, men hon känner sig lite osäker att döma själv eftersom hon endast har varit med och dömt på en tävling. Förhoppningen är att hon skall hitta någon kurskamrat som kan döma tillsammans med henne. Jag hoppas verkligen att vi kan ha stilbedömning som planerat.

Fick senaste numret av Hippson i lådan härom dagen. Gillade det här numret bättre än det förra eftersom det kändes mer "matigt". Artikeln om Klassresan var riktigt intressant! Jag hade gärna köpt en färdig häst som redan var utbildad LA-MSV, för då hade jag kunnat träna och tävla direkt, men det hade jag inte råd med. Varje gång jag har köpt en trisslott så har jag känt mig som en miljonär, men ack vad jag bedrog mig! På sin höjd har jag vunnit 75 kr på samma lott. Och för det får man ingen färdigutbildad häst!

Skam den som ger sig! I dag var det dags för Mackan att återigen ställas inför lastning i transporten. Jag gjorde i ordning honom som vanligt, tränsade, på med grimman utanpå och på med transportskydd fram. Inga som helst problem att gå med skydden i dag. Den spanska skritten uteblev idag, och det var bara bra. Jag ställde honom bakom transporten och lät honom titta en väldigt kort stund. Eftersom han inte gjorde någon antydan på att vilja gå ett enda steg framåt så tog vi fram linan med en gång. Min man i ena änden och jag i andra. Amanda stod vid Mackans huvud med löst hängade grimskaft. Ett, två, tre – dra! Herrejösses vad tungt det är att baxa på 600 kg häst som inte vill ta ett enda steg framåt. Med linans hjälp så tog det inte alls lång stund att få på honom. Lugn som en filbunke var Mackan hela tiden och till slut så var han på. 

Häst: Machiavelli EC

Ibland upplever jag att det inte alls blir som jag har planerat, vilket innebär frustration en liten stund innan det känns bra igen. Den här gången skulle jag åka med Mackan på löshoppning en timmes färd hemmifrån. God planerare som jag är så planerade jag upp min eftermiddag med mellanmål, mockning och annat. Vi skulle lasta en kvart innan avfär, för längre brukar det inte ta. Mackan har åkt transport lite då och då, men han är ingen rutinerad åkare ännu, så han har lite tid på sig in i transporten. Mest handlar det om att lukta, titta och fundera. Dagen till ära så hade han transportskydd fram i och med att han fick skor i måndags. Hans nya gångtalan är spansk skritt! Vilka framben han fick! Även om han inte hade skydd på bakbenen så fick de sig en släng av skritten också. Väl ute på transporten så stannade han och sa: "Inte idag". "Jo du, idag skall vi ut och åka". Men vad hjälpte det – inte något. Han stod där han stod och ville inte röra sig. Då hämtade jag pisken för att peta på honom i sidan och ge honom en vink om att det är framåt han skall gå, men det hjälpte inte heller. Förmodligen kände han av att jag blev lite tidspressad i och med att vi hade en tid att passa, och därför ville han inte alls. Vi provade faktiskt både sopkvast och grep, men ingenting hjälpte. Efter 45 minuter ringde jag och sa att jag inte skulle hinna till löshoppningen och fortsatte därefter lastningen av min synnerligen omedgörliga 3-åring. Eftersom jag vägrar ställa in en häst som inte vill lastas i stallet igen så tog vi linan bakom rumpan på honom och fullkomligen baxade in honom i transporten. Han var hela tiden lugn och fin, helt utan stress eller oro. Väl inne så tittade han på mig och uttryckte "Okej då". Därefter körde jag en sväng med honom bara för att han skulle ut och åka. Planen är att lasta igen på lördag och då ha all världens tid på mig. När han väl är på så skall vi åka till ridhuset och galoppera. Hoppas att lastningen går bättre då.
Häst: Machiavelli EC

Herrejösses, vilken helg jag har haft.. Ingenting blev just som jag hade planerat. Jo förresten, söndagens tävling med Katinka. (Se tävlingar) 

Helgen inleddes redan på fredag kväll med familjen, gott vin och god mat. Så långt allt väl. Lördag morgon började också bra. Vaknade som jag skulle och matade hästarna, såg på Dr Phil tills hästarna hade ätit upp. Släppte ut hästarna och åt frukost själv. Ett par timmar av lördagens förmiddag gick åt till att leta banbyggare mm till klubbens lokala ponnyhoppningar i juli. Inte lätt alls.. Maken åkte till Varberg för att handla lite och ringde efter ett tag och meddelade att han skulle åka vägen om akuten för att kolla upp sig. Han kände sig lite yr och konstig. Inget märkligt tänkte jag, eftersom han hade legat med influensa och hög feber veckan innan.

Klockan 13.30 var det inbokat tävlingsmöte på klubben. Hoppade in i duschen och gjorde mig i ordning för att se lite bättre ut än innan. Satte mig i Jeepen och vred om nyckeln – bilen var helt död! Inte ett livstecken så långt örat kunde höra. Vad gör man då om man är plikttrogen och vill ställa upp? Jo, man tar cykeln och cyklar 7,5 km för att komma till mötet. Visserligen kom jag lite sent, men jag kom ändå dit om än svettig och mindre snygg än direkt efter duschen. När jag satt på mötet ringde maken och sa att han inte fick lämna sjukhuset förrän tidigast söndagen för att läkarna skulle ha honom under observation. Allt tydde på en propp. Det jag sa var: "Men vi skall ju tävla i morgon och har ingen bil!" istället för att fråga honom "vill du att jag skall komma ner och hålla dig sällskap?". Vad tänkte jag egentligen?? Förstående som min make är så sa han att jag kunde komma ner och hämta bilen så att vi kunde åka på tävling dagen efter. Det gjorde jag. Håkan sa att det var helt OK att vi åkte på tävling eftersom det inte fanns något som jag kunde göra ändå. Kan man ha en mer förstående man? Jag fick skjuts ner till sjukhuset, pussade lite på min man, hämtade lite saker till honom som han hade i sin träningsväska i bilen, köpte tandkräm, tandborste, tidningar och godis till honom, pussade lite mer på honom innan jag åkte hem igen. Väl hemma fixade jag till middag, förberedde tävlingsdagens matsäck mm innan det var dags att lägga mig. På eftermiddagen och kvällen kändes det som om jag skulle spricka när som helst eftersom oron hann ikapp mig. Men trots allt somnade jag till slut och som faktiskt ganska bra hela natten.

Jag hade hoppats på att kunna hämta Håkan efter söndagens tävling, men han ringde mig under söndagen och sa att inte skulle få åka hem förrän tidigast på måndagen eftersom läkarna skulle granska prover mm innan han blev utskriven. Tävlingen höll på ganska länge och vi var inte hemma förrän vid 18.30 och då var det bara att plocka ihop lite rena kläder, dator mm till Håkan och åka ner till sjukhuset igen. Satt hos Håkan ett tag innan det var dags att åka hem igen för att hinna svänga förbi pizzerian innan de stängde. Familjepizza och lite rött vin avslutade dagen. Natten var allt annat än god. Jag vände och vände och vände i sängen. Följden blev att jag sträckte mig i ryggen.. Typiskt.

Håkan fick jag hämta på måndag eftermiddag – efter det att jag hade varit iväg och vaccinerat Mackan (eftersom jag missade vaccinationen i slutet av mars så måste jag göra en ny grundvaccination – som om allt annat inte räckte!).

Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig.. 

Vadå lyx? Det finns de som anser att hästsport är lyx. Jag och mina barn håller inte med om det (och förmodligen inga andra heller som håller på med hästar).

Just nu är 3/5 av familjen i Spanien hos mina föräldar och äldsta dottern bor på Bollerup. Hon hade lov förra veckan. Denna veckan har jag lov.. eller inte.. Jag arbetar visserligen inte i skolan den här veckan, men jag sliter på ett helt annat sätt.

Klockan ringer 07.00 – dags att ge hästarna frukost och morgonkissa hundarna. Under tiden hästarna äter och hundarna kissar så fixar jag min egen frukost. Lagom tills jag har ätit klart och läst tidningen färdigt så har också hästarna ätit klart. På med kläder för att släppa ut hästarna. Om jag känner mig full av energi så mockar jag boxarna och fixar mat mm direkt – då är jag färdig vid 9.30. Dags att promenera hundarna. Eftersom Amanda är i Spanien så promenerar jag hennes ponny också.. men inte samtidigt som hundarna. Vid 12-tiden är det lunchdags för hästarna. Kanske passar jag på att trampa runt i gödselkontainern också för att få plats med så mycket som möjligt innan RagnSells kommer och tömmer nästa gång. Lite jobbigt är det eftersom jag har hål i mina skor. Jag får se om jag har råd att köpa några nya med stålhätta – jag måste ta unghästen till veterinären och kolla hans tänder först. Dessutom måste jag själv till tandläkaren på återbesök.. Undrar hur mycket vårkläder det blir i år..?

Eftermiddagarna ägnar jag mig åt att läsa en bok som skulle ha varit läst för länge sedan. Det är en bok som heter Världens bästa fröken. Undrar om det finns någon sådan? Jag varvar läsningen med städning, tvätt och annat som måste fixas. Hade det inte varit så kalls så hade jag skurat boxväggarna.. Vid 17-tiden är det dags för lite hö till hagen igen. Jag är alltid lika uppskattad när jag kommer med alla påsarna. Dags för hundpromenad igen kanske? Och lite mer läsning och städning? Eller så måste jag åka till Granngården och köpa mer mat till hästarna. Lite middag till mig själv också kanske? Om vädret tillåter så går hästarna ute till ca 21.00. Då har jag lagt in kvällsmat i boxarna och tar in hästarna och släcker för natten. Slit och släp. Godnatt till mig själv vid 23-tiden.

Även om det är slitigt emellanåt så är det värt det!