Etikett: Uteritt

Det var några dagar sedan jag red Mackan, men han har haft ett konstigt sår på höger fram och dessutom har vädret varit uruselt.

Såret upptäckte jag en kväll när jag hade tagit in honom från hagen och kände över benen. Benen kändes helt OK, men jag fick blod på handen när jag kände på höger fram. Efter en närstudie så upptäckte jag ett litet runt sår, ca 5 mm i diameter. Inga trasig sårkanter utan ett jämnt och fint sår. Jättekonstigt eftersom det inte finns vare sig pinnar eller annat skräp i deras hage. Första tanken var grannens ungar som skjutit luftgevär, men när jag ringde dem och frågade om de hade skjutit så visade det sig att ingen hade gjort det. I vanliga fall hade man kanske inte riktigt litat på det grannen sa, men vi är arbetskamrater och de är jättegulliga. Har vi några andra grannar som skjuter? Inte vad jag vet. Om det hade varit så att det fanns något i benet på Mackan så hade jag tagit ner honom till ATG-kliniken och fixat till det, men nu var det bara att avvakta och se vad som hände med såret. Som tur är så har det läkt bra och det verkar inte som om det sitter något kvar i benet.

I dag var det alltså dags för en liten uteskritt igen. Martina gick med och höll i grimskaftet, Jossan red på Picke och Amanda promenerade med Ebba och Berit.  Mackan är en stadig kille som inte reagerar för minsta lilla – och det är jag glad för. Vi gick bort till hoppskogen och rundade några träd innan vi gick vidare hem. Inte mycket bilar, men väl grannens hästar som sprang lite i hagen när vi gick förbi. Då blev Mackan lite spänd men gjorde inget, vilket känns bra. Över lag så är han väldigt stabil. När C-ponnyn fjantar så går Mackan bara rakt fram och undrar vad som är problemet.

När vi hade kommit tillbaka från vår lilla uteritt så hade jag mockningen kvar och Mackan fick stå på gången en stund. Amanda var gullig och fixade maten till Mackan under tiden som jag mockande – men det är väl inte mer än vad man kan vänta sig: PAY-BACK-TIME Amanda! Nu är det Amanda som får serva mig när hon inte har någon egen ponny, så som jag har servat henne tidigare. Jag säger  bara det: PAY BACK, Amanda..

Under tiden som jag mockade roade Amanda sig med att också fota med vår nya kamera, en Nicon D80, och tog en ny bild som jag eventuellt tänkte lägga upp på min sida här på Hippson – men jag vet inte om jag skall byta. Vad tycker ni?

 

 

 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 45

I dag var det äntligen min tur att rida Mackan ute. Även om han var riden i går så valde vi att ta en promenad i dag också. Enligt Göteborgs Posten så skall det vara riktigt skitväder fram till och med måndag, och då börjar jag arbeta igen efter 8 veckors ledighet, så då får man passa på att rida när vädret är OK. I dag gick vi rundan till reningsverket, som innebär både asfalt, grus och skog.

Tidigare har vi haft annat hästsällskap med oss när Mackan har blivit riden ute, men i dag gick vi iväg själva med Martina som ledare. Det var jättemysigt att rida Mackan ute! Han är lugn och fin, men ibland får han för sig att något kan vara lite farligt. Det enda han gör då är att trava några steg för att därefter stanna när man som ryttare ber honom om det. Toppen! Ett par rundor till med ledare och sedan är jag redo att rida ut på egen hand.

Nu är Mackan 3 år och ca 172 cm. Han drar lite drygt 145 i täcke. Jag hoppas att han växer till sig över ryggen så att det blir lite mer än bara en sadel.. 

 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 35

Skulle själv tagit en promenad till fots med Mackan i dag, men Amanda var sugen på att rida med Jossan så jag gick med dem (för säkerhets skull..). När vi hade gått en liten bit på vägen så fick Mackan ett ryck och reagerade på något och trampade mig på foten, och jag säger bara: Tack och lov för att jag hade stålhätta i skorna! Han trampade sönder det tjocka skinnet på skon så att stålet blev synligt. Tänk om jag hade haft vanliga dojor, då hade jag nog inte haft några tår kvar.

Resten av promenaden så gick Mackan jättebra. Hans kompis, C-ponnyn som är 14 år, tramsade och skyggade nästan hela tiden. Vi mötte hästar i hagar, hästar med ryttare på, bilar med släpkärra mm och inget var särskilt oroande för Mackan. Det ser ljust ut inför framtiden.

Mina slitna skor som numera också har hål i tån. 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 35

I dag blev det en liten tur ute igen, fast denna gång med Amanda på ryggen. Martina red Madam och jag promenerade vid sidan av Amanda och Mackan. Vi gick rundan förbi reningsverket som består av både asfalt, grus och lite skog. Variation är aldrig fel. Mackan var precis lika lugn som sist.
Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 30

Cool kille! I dag var det Martinas tur att sitta på Mackan. Han hade ju aldrig varit ute med ryttare förr, så jag ville gärna vara på marken för att kunna rycka in om det skulle hända något. Martinas kompis Madde red Madam i täten. Vi skrittade Jutegårdsvägen bort, gräsvägen, genom hoppskogen och ut vid Furulund, in vid reningsverket och genom skogen på vägen hem. Vad hände? Just ingenting, så när som på att han hoppade rakt upp i luften när han trampade på några barkbitar som låg på marken. Rakt upp i luften och sedan stod han som en staty bland alla barkbitar. Det var som om han inte visste vart han skulle ta vägen. "Om jag går så låter och känns det konstigt", såg det ut som om han tänkte. Vi mötte bilar och cyklar, men inget av det brydde han sig om. Det känns riktigt lovande.

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 40