Etikett: Ryttarträning

Vaknade klockan 7 av att Håkan röjde runt i sovrummet. Det var svårt att somna om så jag läste en liten stund innan jag gick upp. Tog min vanliga runda och traskade på så gott det gick. Nu har jag faktiskt hittat en lagom sving med armarna som säkerligen ger lite resultat utan att det ser alldeles för töntigt ut. Stretchade och åt frukost innan jag duschade. Funderar på om det är läge att börja springa istället  för att gå. Som det är nu så blir jag inte särskilt flåsig och det är ju en fördel om jag kan förbättra konditionen samtidigt som jag förbränner lite kroppsfett. Fast å andra sidan – om jag skall förbränna fett så kanske jag skall strunta i vinet på kvällen, glassen och allt det andra.. eller?

Lev väl!

Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 30

Väcktes 06.30 av en grävskopa på vägen ovanför vårt hus. Jag lyckades somna om efter en stund, men strax efter 7-tiden kröp en sval make ner mellan mina lakan för att värma sig. Han hade varit ute med hundarna och kände sig lite frusen.. 7.30 ringde klockan och då var det dags för min dagliga morgonpromenad. Trägen vinner. Jag gick samma runda som tidigare och vågade till och med flaxa lite extra med armarna då och då:) Stretchade och åt frukost innan det var dags att ta itu med dagens sysslor.

Lev väl!

Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 30

Hoppade inte direkt ut ur sängen, jag snarare masade mig upp för att börja mitt nya liv med morgonpromenader. Håkan hade redan matat hundarna, släppt ut dem i hundgården och åkt iväg, så det var bara för mig att dra på mig kläder och ge mig ut i naturen. Utgångstempot var högt, men jag insåg ganska snart att jag var öm i kroppen. Kan det bero på att jag under ett par dagar har grävt och krattat flera timmar i paddocken, grovstädat i stallet samt varit på morgonpromenad? Kanske. Tempot fick läggas ner något och arbetet med skinkmusklerna fick också minska något, men promenad blev det. Samma runda som i går fast åt andra hållet. Omväxling förnöjer.

Lev väl!

Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 30

Nu har jag tagit tag i mig själv igen. Äntligen. Mina storartade planer i vintras kom liksom av sig och joggingskorna har stått ensamma och övergivna i garderoben. Ända tills idag. När Håkan åkte till jobbet så drog jag åt snörena och gav mig ut på en promenad som skulle likna powerwalk. Löjlig som jag är så vill jag inte flaxa fullt ut med armarna eftersom jag tycker att det ser töntigt ut utan stavar, och det ser faktiskt töntigt ut med stavar också.. Men jag gjorde så gott jag kunde ändå. Med långa steg och i raskt tempo gick jag Jutegårdsvägen bort, gräsvägen till Furulund och asfalten hem. Riktigt skönt i morgonsolen. Målsättningen är att promenera minst 30 minuter varje dag för att minska dallret i både lår och rumpa. Påminn mig gärna om jag glömmer av..

 

Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 30

Jag säger bara: Yes! Yes! Yes! Egentligen skulle jag ha sprungit i morse innan jag körde tjejerna till gymkhanaträningen, men eftersom jag försov mig så hann jag inte det. Dagen gick och jag hade väl egentligen ingen lust alls att springa, men jag kände att jag BARA MÅSTE! Kan det vara så att jag håller på att blir beroende – eller inte..?

Från att ha varit övertygad om att inte springa i dag på grund av olika anledningar, så kände jag att jag bara måste ut och springa. Jag såg ingen mening med att byta om, så jag sprang i mina svarta GeKås-ridbyxor och en tunn klubbjacka. Ridbyxor eller löparbyxor – nästan sak samma. 

I dag sprang jag betydligt mer än jag har gjort tidigare. Det var kortare promenadsträckor och jag försökte verkligen utmana mig själv att orka lite till, och lite till, och lite till. Jag tog den vanliga rundan men sprang på asfalten bort mot Furulund och precis efter Furulund. Dessutom sprang jag lite extra på gräsvägen. 

Stretchning som vanligt när jag kom hem.

Lev väl!

 

 

Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 40

Började dagen med sovmorgon till 8.00. Amanda var gullig och morgonmatade i stallet så att jag kunde få sova lite längre. Skönt. Låg och drog mig relativt länge innan jag gick upp ur sängen för att släppa ut hästarna och ta en promenad. Det var ju några dagar sedan som jag sprang, så jag valde att promenera i dag.

Jag lånade Håkans IPod och lyssnade på Michael MacDonald under tiden som jag promenerade. Luften var kall och det var frostigt här och där. Solen hade precis börjat sin dagliga resa över himlen och det var inte en människa, förutom mig, ute. Jag var tvungen att behärska mig för att inte börja springa på mitt vanliga ställe, men jag sparar löpningen tills i morgon. Jag gick samma sträcka som jag brukar springa och när jag kom till sista raksträckan innan vår gård så drabbades jag av en otrolig känsla – jag var överlycklig. Inte bara glad och tacksam, utan faktiskt överlycklig. Jag hade solen i ansiktet, en av Michael MacDonalds gladare låtar i öronen och hittade då takten som jag skall ha när Mackan travar riktigt bärig och fin. Jag tänkte på den underbara hästen jag har hemma, gården och allt annat som berikar mitt liv. Kan det vara mycket bättre? Jag fick faktiskt lägga band på mig för att inte fälla några lyckotårar..

Märkte också till min förtjusning att låren har börjat bli lite fastare..

Lev väl! 

Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 60

Hade en fulllspäckad dag med barnen i slöjden i dag. Kul men intensivt. Jag avrundade dagen med arbetspass i 9:an där det var många som hade funderingar kring uppgiften de har fått i litteraturhistoria. Det är en otrolig bredd i deras kunskaper och utveckling, för det är några som läser Hamlet, Kung Oidipus och andra värdsliga verk och samtidigt är det några ovana läsare som läser lättlästa versioner av t ex Oliver Twist. Det skall bli spännande att se deras arbeten när de är klara.

Jag skyndade mig hem från arbetet för att hinna springa innan det blev mörkt och som tur är så har jag nära hem. Jag slutade 16.00 och 16.20 var jag på väg ut på min joggingrunda. Även om jag var snabbt ute så började det skymma och sikten var inte så jättebra på stigen i skogen. Vid ett par tillfällen trodde jag att jag skulle vricka sönder fötterna alldeles, men det var bara att bita ihop och springa vidare. I dag hade jag nog ett lite högre tempo än sist, för jag inbillade mig att jag hade någon som förföljde mig. Det lät lite konstigt och istället för att verka rädd och vända mig om så ökade jag takten samtidigt som jag spetsade öronen för att lyssna om det var någon som var efter mig. Tala om att jag blev anfådd! 

För att pressa mig lite ytterligare så valde jag att springa den lite längre rundan i dag också. Faktum är att jag var 5 minuter snabbare i dag än sist. Bra va? Nackdelen med den lite längre rundan är att det är otroligt lerigt på vissa ställen, och när det är skymning så syns inte underlaget så bra – så nu behöver jag inte längre skämmas för att jag ser ut att ha flongans nya skor. De ser faktiskt riktigt proffsiga ut nu, vilket gör att jag känner mig som en luttrad joggare.

Lev väl!

Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 40

I dag var det dags igen för den återkommande joggingturen, och gissa vad – i dag behövde jag bara gå vid två tillfällen på den sträckan där jag tidigare varit tvungen att gå tre gånger. Bra va? Det kanske var en följd av att det var flera som var ute och promenerade och att jag inte ville visa hur dålig kondition jag har..eller? Hur som helst så kändes det helt ok med att  promenera endast två gånger. Inbillning eller inte, men det kändes som om flåset var lite bättre. Tro nu inte att jag sitter här och är naiv – jag vet att det brukar komma ett bakslag om ett tag, då man inte orkar riktigt lika mycket som vanligt. Men tills dess känner jag mig enbart uppåt.

För att hålla på lite längre så har jag börjat ta vägen genom hoppskogen och vidare på gräsvägen innan jag promenerar Jutegårdsvägen hem. Riktigt skönt, faktiskt. Problemet är bara vardagarna som är mörka och utan gatubelysning. Hur kul kan det vara att motionera 45 minuter i paddocken? Kanske blir det så om jag inte trotsar mig själv och införskaffar en pannlampa och övervinner min rädsla för "fula gubbar" i buskarna. Tyvärr har maken dåliga knän, så honom kan jag inte få sällskap av. Möjligen om han tar sin Mountainbike och cyklar med.. Jag skall fråga honom.

Lev väl!

Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 45

Jag skulle egentligen ha sprungit i går, men då det var -10 grader ute så valde jag att ta en rask 1-timmespromenad med Martina istället. Vi gick runt naturreservatet och förundrades över hur oerhört läckert det är med ett stilla hav, frosttäckta klippor och klarblå himmel.

I morse kände jag mig laddad för en joggingtur direkt efter hästutsläpp, så träningskläderna åkte på. Jag körde den vanliga rundan, men i dag kände jag att jag ville utöka sträckan och tiden. Därför så fortsatte jag förbi Furulund, sprang genom hoppskogen och vidare på gräsvägen. När flåset blev för tungt så promenerade jag en kort sträcka innan jag började springa igen. Sista biten valde jag att bara promenera för att varva ner. Allt som allt tog det 45 minuter. Tala om att jag kände mig nöjd! Stretchade noga när jag kom hem.

Känner mig nöjd och riktigt duktig!

 

Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 45

Klockan ringde 07.00 i morse. Jag låg säkert 50 cm ner i madrassen – det kändes i alla fall så – mitt i drömmarnas land, när klockan signalerade att det var dags att gå upp. Det var inte lika kallt i dag som i går, termometern visade på ett par plusgrader. Rätt skönt. Hästarna blev som vanligt glada när jag kom ner för att mata dem. Om jag bortser från att jag måste kravla mig upp ur sängen så är nog morgonmatningen en av de mysigaste stunderna på dagen.

Satte mig framför TVn i väntan på att släppa ut hästarna. I Dr Phils show pratade de om folks olika syn på sex – rätt intressant.. När jag som bäst satt och tittade på TV så kom jag på att jag skulle ut och jogga direkt efter det att jag hade släppt ut hästarna. Vilken snilleblixt! På med joggingkläder och mina äckligt vita joggingskor, ut med hästarna och ut med mig själv i skogen. I dag gick det vare sig lättare eller tyngre att jogga runt min runda, men jag kände mig väldigt nöjd när det var avklarat. Stretchade noga efteråt – allt för att minska träningsvärken. Jag har faktiskt klarat mig utan att få träningsvärk – frågan är om det beror på noggrann stretcning eller för lite ansträngning?? Jag kanske skall öka tempot och sätta lite högre press på mig själv för att se..

Lev väl!

Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 30