Tänk att en hästrumpa kan vara så intressant…

Med jämna mellanrum fotograferar jag Mackans rumpa för att ha lite koll och det vanligaste är att han är lite kantig, men nu anar jag en förändring. 🙂 Faktum är att jag har försökt att mata på ordentligt med både grovfoder och kraftfoder under lång tid för att han ska få i sig ordentligt med både energi och protein, men vad har det hjälpt när hästkraken inte har ätit sitt grovfoder ordentligt? Jag kan ju inte bara ge honom kraftfoder (även om det finns vissa som tycks tro att man kan det).

Till slut kände jag att jag var tvungen att flytta Mackan till ett ställe där han kunde få bättre förutsättningar att äta ordentligt med grovfoder. Nu får han:

  • Lite hö på morgonen före kraftfodergivan.
  • 2,5 kg frukosthö i hagen vid utsläpp.
  • 2 kg till lunch.
  • 1,5 kg eftermiddagshö i hagen.
  • 5-6 kg till kvällen.

För första gången på flera år så äter Mackan ca 12 kg grovfoder igen. Så jäkla skönt! Jag vet inte vilken skillnaden är, men han äter betydligt bättre nu än vad han har gjort de senaste två åren. Nästan varje dag blir jag förvånad över att det inte ligger kvar massa nertrampat hö i boxen och allt är uppätet. 🙂 (Det finns ingen analys på det här partiet, men så länge han äter med god aptit och håller hullet så får jag tänka att det blir bra. 😉 )

Nu är det ju inte bara maten som gör Mackans rumpa lite mer fyllig, utan det är kombinationen av kost och träning. 😉 Förhoppningsvis kommer han att bli ännu starkare nu när jag har tillgång till natur och fina grusvägar med gott om backar. 😉

Så här har han sett ut den senaste tiden:

September 2019 – fyra månader efter 12 veckors boxvila.

Samma datum – annan vikel.

November 2019.

Juni 2020.

Juli 2020.

November 2020.

April 2021.

Om jag fodrar så som olika foderstatsprogram säger, så tappar min häst i vikt ordentligt och därför behöver jag lägga på ytterligare MJ för att hålla honom i hull.

Han faller ur och tappar hull på sommaren om han går ute dygnet runt, och förra sommaren ändrades förutsättningarna och alla hästar skulle då gå ute i flera veckor. Jag stödfodrade så gott det gick, men det var ändå svårt att hålla honom i hull…

Nu hoppas jag verkligen att Mackan får de bästa förutsättningar för att kunna bygga sig stark och uthållig. ❤ Det känns hoppfullt!

Fantastisk uteritt!

Vaken. Undrar vad klockan är… 06.50 känns ju lite onödigt så här en söndag… Först fattade jag inte varför jag vaknade så tidigt och med samma känsla som jag har haft när det har varit tävlingsdagar, men ganska snart insåg jag att jag hade fjärilar i magen för att jag skulle åka iväg och rida ut med Lotta och Elin – på galoppvägarna. Från början sa Lotta ”vi skrittar bara” och i ett annat samtal sa hon att vi skulle rida till galoppvägarna och galoppera. Jag och Mackan som inte har varit ute i skogen på eeeeevigheter. Hoppas att han håller sig på mattan så att jag inte flyger av. Fast varför skulle han bralla? Det har han ju aldrig gjort. 😉 Det var lika bra att gå upp i ottan och ta tag i dagen.

För en vecka sedan köpte jag mig en begagnad hoppsadel, en Prestige Golden Star, 18″ med xl-kåpor – som gjord för mig. Att den dessutom passade Mackan bra gjorde ju inte saken sämre. 🙂 I och med att jag har den här sadeln så kan jag från och med nu äntligen rida ut lite längre och jag ser fram emot många härliga uteritter tillsammans med Mackan och mina vänner. ❤

Det var dimmigt som tusan när jag åkte till stallet, men ju närmare havet jag kom desto klarare blev det. 🙂 Det här kommer att bli en härlig dag!

Stackars Mackan som inte har haft bett i munnen på ett par månader såg lagom nöjd ut när jag tränsade med bett i dag. Saliven började rinna på honom och tungan började joxa direkt, men jag hade faktiskt ingen lust att rida ut för första gången på evigheter och dessutom göra det på bettlöst. 😉

Efter ca 45 minuters bilresa var vi framme i Stråvalla för att möta upp Lotta och Elin. De har ridit ut tillsammans ett antal gånger den senaste tiden och börjar få kläm på vägarna runt omkring, men det verkar finnas mängder med vägar att utforska mer. Dagens ritt började med skritt på asfalt en bit för att därefter övergå till skogsväg, traktorväg och sedan en lagom svampig grusväg. Det var en hel del skritt, hyfsat mycket trav och en del galopp. 🙂 Så himla härligt! Att få sitta på hjärtehästen och tillbringa en dag i skogen tillsammans med mina vänner är i princip oslagbart! ❤ Det var nog bara i galoppen som vi inte pratade… 😉

Jag är så otroligt nöjd med min häst! ❤ Att han inte har varit ute och galopperat tillsammans med andra på så länge och ändå är så himla bussig är helt fantastiskt. Vad hade jag att vara orolig för i morse? Nästa gång vi rider ut kan jag nog bjussa honom på att rida bettlöst. 😉 Han var pigg och glad större delen av de ca 90 minuter vi var ute, men sista biten på hemvägen märkte jag att han var trött. Han småsnubblade och småhalkade lite i skogen och jag fick känslan av att han hade spaghettiben, men när vi kom ut på planare underlag så gick det bättre. 😉 Jag misstänker att han var glad när det blev plant underlag igen. ❤

Tusen tack för den här uteritten, Lotta och Elin! Hoppas att vi snart gör om det igen. ❤

Lotta, Mackan, jag och Elin. ❤

Träning för LM

Härom dagen var det dags att träna igen, men jag var lite tveksam till om jag skulle vara med eller ej i och med att jag inte hade ridit på 14 dagar. Det har varit veterinärbesök, mycket huvudbry och endast arbete från marken en period, men jag bestämde mig ändå för att vara med och tur var väl det. 🙂

För ovanlighetens skull bestämde jag mig för att rida på mitt bettlösa huvudlag, det som jag köpte från Eponia för något år sedan, och faktum är att Mackan känns gladare utan bett i munnen. 🙂 LM noterade att Mackan hade mer bjudning och att han dessutom såg gladare ut, så min egen känsla blev bekräftad. I och med att han inte fokuserar så mycket på att joxa med bettet så blir han lättare fram och mer vaken för mina hjälper, och det är ju ingen nackdel direkt. 😉

Dagens utmaning var att rida skänkelvikning utmed första fjärdedelen av långsidan för att därefter rakställa hästen och vända över ridbanan genom två korridorer av bommar, fortsätta i samma varv, vända in på diagonalen, gå in i en skänkelvikning för att därefter komma ut på kortsida, byta varv och göra övningen i andra varvet. Mackan lyssnade bra, jag satt mer rakt upp i skänkelvikningarna än i övrigt och på det stora hela gick det riktigt bra. Jag hade tidigare berättat för LM att Mackan brukade gå som en lång ridskolehäst när jag rider på det bettlösa, så att hon skulle vara beredd på det, men en bit in i träningen sa hon ”titta i spegeln nu, tycker du fortfarande att han ser lång ut?”. Nej, han såg riktigt fin ut! Det måste vara att vi aktiverade både bakben och core på honom som gjorde att han ”föll på plats”. Kul!

Mackan hade lite svårare att flytta undan för vänster skänkel och verkade mer stel i vänster bakben, så tvärningen blev inte lika bra och det var lite jobbigare för honom i det varvet. Undrar om det är något med vänster knä igen…? Hmmm…

I slutet av träningen fick jag uppdraget att galoppera två varv på volten utan avbrott – en utmaning i dagsläget. Jag misstänker att smärtproblematiken i mina ljumskar har satt sig i ryggmärgen och att jag på något vis försöker avlasta ljumskarna och därför hamnar aningens framåtlutad, och att det i sin tur gör att jag får svårt att bibehålla galoppen. ”Du måste bestämma dig!” ”Galoppera nu två varv!” ”Bestäm dig!” Herrejävlar, det här är lättare sagt än gjort, men nu ska jag fasen lyckas! Två varv – hur svårt kan det vara?! När jag väl hade gett mig tusan på att fixa två varv så fungerade det (efter några försök…). ”Hästen är inte så gammal, han är inte halt, så han kan gott galoppera två varv utan problem.” Sant. Eller är det så att han kanske har ont någonstans…?

Fram till nästa träning ska jag ta tag i min egen kropp och knopp och inte vara så godtycklig i det jag gör. Det positiva är ändå att jag i dagsläget kan rida enbart på receptfria värktabletter. 😉

Bollen rullar vidare

I dag ringde veterinären om de blodprover som togs i förra veckan och på det stora hela så såg det riktigt bra ut, förutom på ett prov: det som mäter ACTH i blodet för att se om det föreligger PPID. Just nu ligger Mackan strax under gränsvärdet för vad som anses som PPID, men det är ändå mycket högre än vad de flesta ”friska” hästar har. Min tanke är att han mest troligt har PPID i och med att han ligger så högt nu, men veterinären tyckte inte att vi skulle göra något åt det nu utan istället ta ett nytt prov till hösten eftersom det oftast är då som värdena sticker iväg och är mest rättvisande.

Nästa steg nu är att sätta in magsårsmedicin för att se om Mackans aptit blir bättre och jag har stämt av med försäkringsbolaget (If) så att medicinen täcks av försäkringen även om ingen gastroskopi är gjord. Deras svar var att de ersätter mediciner för max 6000 kr per försäkringsår när självrisken är avdragen även utan gastroskopi. 🙂

Fortsättning följer…

”Han går som en raket!”

Stack lite tidigare från jobbet för att kunna möta upp Simon i stallet. Äntligen fredag! Kallt som tusan och dörrarna på bilen var som vanligt lite svåra att få upp i och med att de fryser fast i listerna, men i dag kunde jag i alla fall stänga förardörren ordentligt. Det är nämligen inte alltid som det går att stänga den när det är kallt ute, och då blir det lite jobbigt… 😉

Jag berättade för Simon om besöket hos veterinären i onsdags och Simon tror att Mackans taskiga hovkvalitet hänger ihop med ämnesomsättningen och hur han tar upp näringsämnen i och med att Mackan även har svårt att bygga muskler. Då är vi två som tänker samma. Han pratade om svårigheterna att få till bra hovar på Mackan och jag kände hur jag blev mer och mer sänkt även om jag är fullt medveten om situationen, men när Simon väl hade börjat snygga till hovarna så blev han mer och mer positiv. Puh! Även om hovarna inte växer så mycket nu så såg det lovande ut. Ingen röta och inte så trasiga hovväggar. Yes!

Simon hade tidigare under dagen plockat ut sin vinkelslip från bilen och glömt att lägga in den igen, så Håkan (min make) fick köra ut till stallet med sin så att Simon kunde få loss strålsupporten från de gamla skorna och svetsa fast dem på de nya skorna. Jag la märke till att det gick ovanligt smidigt för Simon att slå i sömmen den här gången och han sa att känslan var bra och att det fanns mer att spika i. Najs! För att vara på säkra sidan så fick jag ta ut Mackan och gå med honom utanför stallet och han traskade på riktigt bra. När Simon fick se Mackan trava så utbrast han: ”Han går som en raket! Vilket steg!” 😀 Vilken lättnad! Oftast så blir Mackan varm i hovarna och inte så sällan får han även puls – framför allt bak. Det är faktiskt mer regel än undantag att Mackan reagerar negativt på skoningen, men så var det verkligen inte i dag. 🙂 Dels fanns det mer helt material att spika i och dels så använde Simon smalare söm och satte istället några fler söm i varje sko, vilket verkar vara en framgångsfaktor. 🙂

Gammal bild men samma typ av sko.

Nu är bollen i rullning…

Under hösten har Mackan ätit väldigt dåligt med grovfoder och han har liksom inte haft någon större lust att äta. I tidigare inlägg har jag beskrivit hur han från en dag till en annan har ratat olika grovfoder och jag har då fått söka med ljus och lykta efter ett som han har velat äta. I dag var det dags att besöka veterinären på Kungsbacka Hästklinik för att förhoppningsvis få några svar. Är det tänderna som spökar? Har han magsår? PPID? Eller är det något annat? När jag ändå skulle dit så bokade jag in vaccination och borttagning av eventuell snoppsten (konkrement).

Eftersom veterinären inte har träffat Mackan tidigare så började vi med att prata om allt från mun/tänder till hans brist på muskler. Hon sa att hon hade läst journalen och att det fanns den hel del att läsa där, vilket kanske inte är så konstigt i och med att jag har haft honom i snart 14 år. 🙂 Mestadels har det varit tandvård för Mackans del på Kungsbacka hästklinik, men det var även där vi konstaterade hans allvarliga fraktur för snart två år sedan.

Veterinären började med att ta några blodprover (bl a för PPID) och därefter undersökte hon Mackans tänder. Hon tyckte att det såg ok ut på det stora hela och att hakarna inte var så stora (än). Bra. Däremot så började Mackan blöda i tandköttet långt in i munnen när hon var där och pillade, vilket tydde på en inflammation, och hon såg också att han hade en tandskada med en foderinpackning på samma ställe. 😦 Hon berättade att hästar med foderinpackning ibland föredrar ett mjukare/fuktigare grovfoder, vilket stämmer överens med Mackans val av grovfoder.

Riktigt drogad häst…

När Mackan ändå var sederad så passade hon på att kolla om det fanns någon snoppsten, och det gjorde det, men den här gången var det bara en liiiiten. 🙂 Förra gången var den så stor så att den knappt gick att få bort…

Nu är det bara att avvakta blodproverna och se vad de visar och om de inte visar på något anmärkningsvärt så är nästa steg att sätta in magsårsmedicin. I bästa fall svarar han bra på den, men om det inte blir någon skillnad på aptit, hull och muskler så kommer vi att göra en full utredning för att se om det finns något annat bakomliggande (t ex smärta) som kan påverka att han inte äter och sätter muskler som han borde.

Jag hoppas verkligen att Mackan sätter igång och äter ordentligt så att han kan utnyttja proteinet i maten till att bygga muskler istället för att använda proteinet till underhållsbehovet.

Återigen ber jag er hålla tummarna för att det här landar väl. ❤

Aningens trött häst i väntan på att få åka hem.

Träning för LM

Dagens träning var uppdelad i tre olika delar:

  • Bakdelsvändning
  • 10-metersvolt i trav
  • Liten galoppvolt

Inledningsvis fick jag göra bakdelsvändningar med utgång från spåret för att ha väggen till hjälp. Det svåra för mig var att känna hur bakbenen arbetade, men med guidning av LM så kände jag skillnad när det blev mer rätt och när även ytter bakben kom med i vändningen. De första vändningarna blev absolut inte centrerade, men allt eftersom så blev det bättre – även om det är en bit kvar tills dess att de håller för minst en 6:a på tävlingsnivå. 😉

Gällande 10-metersvolterna i trav så var jag tvungen att dra ner på tempot lite för att Mackan skulle ha en bättre möjlighet att balansera upp oss båda. ”Ställ, se på C”, ”runt inner skänkel”, ”ytter skänkel strax före spåret”, ”upp med innerhanden”. Fick jag med allt rätt nu..? 😉

När det var dags för galoppvolterna så fick jag börja med att galoppera ett par varv på 20-meters volten först och rätt vad det var så snubblade Mackan rejält. Hjälp! Det kändes som att han var på väg ner på knä, men allt gick så fort och han kom upp ordentligt på frambenen efter ett par steg. För ett ögonblick trodde jag att vi skulle gå omkull! Mest troligt fick han in väster fram i vallen som är intill spåret och efter det höll jag mig en bit ifrån väggen och då gick det bra. Puh! När jag skulle galoppera på en mindre volt så fick jag instruktionen om att ha samma hjälper som i bakdelsvändningen, tänka att jag var Charlotte Dujardin, räta upp mig ordentligt, höja innerhanden och arbeta med innerskänkeln. Precis som i ovanstående övningar så var det inte så fancy de första varven, men det blev väldigt mycket bättre efter ett par försök. Kul! 😀

Om jag ska sammanfatta träningen och ta med mig tre saker så är det:

  • Sänk farten i volterna
  • Höj innerhanden i trav- och galoppvolter
  • Hålla mig borta från spåret

Ska nog plocka fram Ridhandboken och läsa på lite. 😉

Dålig aptit, grovfoderbyte och mugg.

Följetongen med Mackans dåliga aptit fortsätter och härom natten hade han knappt ätit något hö alls. Fan också! 😦 Egentligen skulle jag ha åkt iväg på cavaletti-träning samma dag men den ställde jag in eftersom jag inte visste orsaken till varför Mackan hade lämnat så mycket mat. Tankarna snurrade i huvudet och jag bestämde mig snabbt för att (återigen) hämta av det hösilage som han föredrog när han fick välja för ett tag sedan för att se om han åt av det även nu. Jajamän! Det gjorde han. Puh! Då är det i alla fall inte kolik på gång…

Anders som har producerat Mackans favorithösilage har endast stora balar om ca 300 kg, vilket är alldeles för mycket för bara Mackan. Typiskt. Jag har haft funderingar på om det är värt att bala om och göra mindre balar, men det blir lite väl krångligt i och med att jag då måste hitta en bonde som kan göra mindre balar, transportera den stora balen från ett ställe till ett annat för att därefter köra hem alla till altanen. Nej, jag måste hitta en annan lösning. I ett längre samtal med Anders så sa han att det nog helt enkelt är så att Mackan föredrar ett hösilage som inte har så hög TS, och de senaste partierna som Mackan har valt bort har i princip varit plastat hö, d v s med en TS runt 86%. Kan vara en förklaring, men frågan varför han inte vill äta torrt hö nu kvarstår, för han har ju gjort det förut.

Det optimala är ju att ha en längre övergång från ett grovfoder till ett annat, men vad gör man när hästen inte äter? Då kan det bli ett snabbt byte. Nu blev det ett väldigt snabbt byte och som ett brev på posten så stod han med mugg på tre av fyra ben ett par dygn efter grovfoderbytet. Han som inte har haft mugg på säkert sex år… Jag misstänker att tarmfloran har blivit lite rubbad, så för säkerhets skull så köpte jag Quick Fix på Kungsbacka hästklinik och hoppas att den kan göra nytta. https://www.swevet.se/privatshop/mage/product/quick-fix-probiotisk-pasta-30-ml-hast-st/p-50317 Jag har också bokat tid hos veterinären för att utesluta / hitta orsaker till varför Mackan äter så dåligt och är så kräsen. Kan det vara tänderna? Magsår? PPID? Eller annat… Vi får se.

Tills dess att jag kanske får ett svar på varför Mackan äter så dåligt så hoppas jag kunna fortsätta med samma hösilage som nu, d v s det jag får hämta i lösvikt. Visst, det är lite omständigt, men vad gör man inte för sin häst? 😉 Jag ska även höra med Mackans ordinarie höbonde om han har något parti med lägre TS och som har ok värden för övrigt, men i den bästa av världar så kommer Mackan på lite sikt även vilja äta det torrare hö som finns hemma i stallet. 🙂 Det hade gjort tillvaron för mig lite lättare. 😉

När jag var hos frisören härom dagen så konstaterade vi att jag har fått väldigt mycket mer gråa hår… Undra varför? 😉

Muggbehandling pågår…

Träning för LM

Yes! Äntligen var mina höftleder och muskler i ett sådant skick att jag kunde vara med och träna igen. Under många veckor kunde jag inte ens sitta i sadeln utan fick arbeta Mackan från marken istället, och flera gånger trodde jag att jag hade suttit i sadeln för sista gången. Hemska tanke.

Om jag inte hade gått till en naprapat och gjort ett ultraljud så hade jag inte fått reda på att jag hade en inflammation på vänster sida vid höftleden, och då hade jag mest troligt fortfarande haft ont eftersom vårdcentralen inte är intresserade av att hjälpa till. Tro mig… jag har gjort många försök och till och med listat om mig i förhoppning om att få hjälp, men inget händer. Som tur är så känner jag flera personer med olika krämpor och därför kunde jag få en kur (egentligen) receptbelagda antiinflammatoriska tabletter och det gjorde underverk. 🙂 Nu måste jag bara hitta en egen läkarkontakt som jag kan vända mig till när behov uppstår.

Bästa utsikten!

Med en värktablett av starkare sort i kroppen satt jag upp på Mackan och började värma lite lätt och blev glatt överraskad över hur trevlig han kändes. Gjorde lite övergångar och tempoväxlingar och LM sa att ”han ser ju riktigt flott ut”, vilket gjorde att min känsla bekräftades. 🙂

Dagens träning bestod av hörnpasseringar och övergångar, först i skritt – trav och sedan skritt – galopp. Nu var det längesedan som jag red på exakta punkter och det visade sig i dag hur svårt det kan vara, och att dessutom hålla flera instruktioner i huvudet samtidigt som de ska utföras underlättar ju inte. 😉 Ställa, innerskänkel, räta ut, halvhalt, galopp, tre galoppsprång, övergång till skritt, ställa, innerskänkel, räta ut… Puh!

En svårighet jag för närvarande har är att jag inte kommer ner riktigt i sadeln i övergångarna från galopp till skritt. Jag tappar Mackan, faller framåt och lättar i rumpan, vilket i sin tur gör att hans bakben hamnar bakom och att han dyker. Nu ska jag träna mig själv så att jag blir mer flexibel i höftlederna och i ländryggen för att få en bättre möjlighet att komma bak/räta upp mig istället för att falla framåt. För att bli stadigare så måste jag även ta tag i bålträningen igen och inte enbart fokusera på mina gluteus och adduktorer… 😉

En av alla de övningar man kan göra…

Mackan fortsätter sin träning på vattenband tills vidare och någon gång kanske vi kan bli starka och synkade igen. 😉

Löshoppning

På stallägarens initiativ stod det löshoppning på schemat den här dagen. Kul! Planen är att anordna löshoppning en gång i månaden framöver och det vore suveränt eftersom det knappast blir att man på egen hand bygger upp och genomför bara med en häst.

Så fort Mackan kom in i ridhuset och fick span på löshoppningsbanan så var det ”Yes! Så kul!” och direkt började han att trava. Tala om att vara taggad på löshoppning! 😀 Tyvärr hade jag ingen kameraman med vid det här tillfället, men filmen under är från förra gången han löshoppade.

Mackan löshoppar på Ligården i Fjärås.

Stallägaren hade fixat fikakorg med kaffe, pepparkakor och supergoda Lussebullar som vi mumsade på efteråt – så trevligt! 🙂

Det här gör vi gärna om – både jag och Mackan. 🙂