Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig..

Herrejösses, vilken helg jag har haft.. Ingenting blev just som jag hade planerat. Jo förresten, söndagens tävling med Katinka. (Se tävlingar) 

Helgen inleddes redan på fredag kväll med familjen, gott vin och god mat. Så långt allt väl. Lördag morgon började också bra. Vaknade som jag skulle och matade hästarna, såg på Dr Phil tills hästarna hade ätit upp. Släppte ut hästarna och åt frukost själv. Ett par timmar av lördagens förmiddag gick åt till att leta banbyggare mm till klubbens lokala ponnyhoppningar i juli. Inte lätt alls.. Maken åkte till Varberg för att handla lite och ringde efter ett tag och meddelade att han skulle åka vägen om akuten för att kolla upp sig. Han kände sig lite yr och konstig. Inget märkligt tänkte jag, eftersom han hade legat med influensa och hög feber veckan innan.

Klockan 13.30 var det inbokat tävlingsmöte på klubben. Hoppade in i duschen och gjorde mig i ordning för att se lite bättre ut än innan. Satte mig i Jeepen och vred om nyckeln – bilen var helt död! Inte ett livstecken så långt örat kunde höra. Vad gör man då om man är plikttrogen och vill ställa upp? Jo, man tar cykeln och cyklar 7,5 km för att komma till mötet. Visserligen kom jag lite sent, men jag kom ändå dit om än svettig och mindre snygg än direkt efter duschen. När jag satt på mötet ringde maken och sa att han inte fick lämna sjukhuset förrän tidigast söndagen för att läkarna skulle ha honom under observation. Allt tydde på en propp. Det jag sa var: "Men vi skall ju tävla i morgon och har ingen bil!" istället för att fråga honom "vill du att jag skall komma ner och hålla dig sällskap?". Vad tänkte jag egentligen?? Förstående som min make är så sa han att jag kunde komma ner och hämta bilen så att vi kunde åka på tävling dagen efter. Det gjorde jag. Håkan sa att det var helt OK att vi åkte på tävling eftersom det inte fanns något som jag kunde göra ändå. Kan man ha en mer förstående man? Jag fick skjuts ner till sjukhuset, pussade lite på min man, hämtade lite saker till honom som han hade i sin träningsväska i bilen, köpte tandkräm, tandborste, tidningar och godis till honom, pussade lite mer på honom innan jag åkte hem igen. Väl hemma fixade jag till middag, förberedde tävlingsdagens matsäck mm innan det var dags att lägga mig. På eftermiddagen och kvällen kändes det som om jag skulle spricka när som helst eftersom oron hann ikapp mig. Men trots allt somnade jag till slut och som faktiskt ganska bra hela natten.

Jag hade hoppats på att kunna hämta Håkan efter söndagens tävling, men han ringde mig under söndagen och sa att inte skulle få åka hem förrän tidigast på måndagen eftersom läkarna skulle granska prover mm innan han blev utskriven. Tävlingen höll på ganska länge och vi var inte hemma förrän vid 18.30 och då var det bara att plocka ihop lite rena kläder, dator mm till Håkan och åka ner till sjukhuset igen. Satt hos Håkan ett tag innan det var dags att åka hem igen för att hinna svänga förbi pizzerian innan de stängde. Familjepizza och lite rött vin avslutade dagen. Natten var allt annat än god. Jag vände och vände och vände i sängen. Följden blev att jag sträckte mig i ryggen.. Typiskt.

Håkan fick jag hämta på måndag eftermiddag – efter det att jag hade varit iväg och vaccinerat Mackan (eftersom jag missade vaccinationen i slutet av mars så måste jag göra en ny grundvaccination – som om allt annat inte räckte!).

Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig.. 

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen