Äntligen en skön sadel

Ställde klockan på 7 i morse för att gå ner och mata hästarna. Var riktigt trött så jag valde att gå och lägga mig igen. Satte klockan på nytt och drog kudden över huvudet. Skönt! 

När det var dags att gå upp och ut för att släppa ut hästarna så drog jag på mig mina gamla ridbyxor och ett par T-shirts. Som väl är fungerar mina stålhättedojor fortfarande, så de fick också följa med. Valde att släppa hästarna i vår lilla skogshage eftersom det var blött i den andra hagen och dessutom knappt något gräs kvar. Stackars lilla Picke som har ont av knott och mygg, han kastade sig mot första bästa träd och kliade så att hela stammen skakade. Det blev lite spring eftersom hästarna inte hade varit i hagen sedan i våras och hittade nu massor av saker att bli rädda för.

När hästarna var ute så mockade jag Mackans och Madams boxar så att det skulle se snyggt ut när vi skulle få besök. Vi står nämligen med på listan över referenser som Bruksbalken har, och då och då så ringer det någon och vill komma och titta på vårt stall. Dagens besökare skulle ringa vid 10-tiden, men det dröjde ända tills sen eftermiddag innan de hörde av sig. Det gjorde inget alls, eftersom jag ägnade dagen åt att städa i foderkammaren mm. Först framåt 18-tiden kom de och de var väldigt positiva till stallet. Förmodligen dyker de upp med resten av familjen inom kort för att titta igen.

I dag red vi ut. Jossan på Picke och jag på Mackan. Amanda och Jossans mamma promenerade med i solskenet. Vi gick rundan runt hoppskogen och Mackan skötte sig jättebra. I och med att Martina inte skall ha med sig Madam ner till Bollerup så har jag kvar sadlarna här hemma, och i dag provade jag vår hoppsadel på Mackan. Den låg jättebra. Tala om skillnad på att rida i en billig allroundsadel jämfört med en inriden skön Zaldi hoppsadel. Funderar på att sälja allroundsadeln och bara rida i hoppsadeln tills dess att det blir dags att lägga på dressyrsadeln. 

I morgon är det dags för jobbet igen. Det är väl inte så att jag längtar ihjäl mig.. 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 40

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

4 reaktioner till “Äntligen en skön sadel”

  1. Tack. Det är min dotter Amanda som har tagit kortet. Egentligen skulle man ha en fotograf med sig ofta för att föreviga vardagen, för det är jätteroligt att ha kvar stunderna på bild.

    Gilla

Lämna ett svar till Anna Ström Avbryt svar