Hoppskogen med Amanda

I dag kom Amanda hem från skolan och frågade om hon kunde rida Mackan. Självklart kunde hon det. Det vill till att uppmuntra när hon har lust.. Amanda och Jossan red till hoppskogen med mig i släptåg, för jag vill ju gärna finnas till hands om det skulle hända något. Men som vanligt så skötte Mackan sig förträffligt. Snart kan hon rida ut själv utan att jag följer med, men då under förutsättning att de undviker landsvägen.

Väl framme i hoppskogen så blev det till att runda träd och trava över små hinder. Träden är helt suveräna, egentligen borde man anväda dem oftare. Mackan tyckte att det var jättekul, men när vi hade lämnat hoppskogen och nästan var hemma så tyckte jag att han såg lite trött ut i ögonen, nästan liksom lite dimmig. 

Det bästa med att Amanda rider är att jag själv får lite motion. Visserligen blir det kanske bara 30 minuters effektiv promenad, men det är alltid något. Jag och Martina har en liten tävling: -4 kilo till novemberlovet. Så egentligen borde jag promenera minst 30 minuter varje dag och inte lägga så mycket mat på tallriken som jag gör. Varför är det så gott med mat? 

Lev väl!

 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 40

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Lämna en kommentar