Trött i hela kroppen.

Underbara söndag! Amanda matade hästarna i morse så att jag kunde sova till strax före 9.00. Det är inte ofta som jag får sovmorgon minsann. När klockan ringde så drog jag på mig ridbyxor och myströjor och gick ner till stallet för att släppa ut hästarna. Det är så himla mysigt när de möter mig med sitt lågmälda gnäggande – förmodligen trodde de att jag skulle ge dem mer mat.. Nu är det bara några dagar kvar innan vi släpper dem i vinterhagarna. Eken har börjat släppa sina ekollon och det är vild jakt från min sida så att hästarna inte skall sätta i sig för många ekollon var. Folk som går förbi undrar säkert vad vi håller på med – både jag och hästarna letar febrilt efter ekollon, och jag har blivit lite av en mästare att plocka många på väldigt kort tid.

I morse blev det inga scones, men väl rostat bröd med marmelad på. Jag älskar smaskiga mackor med sylt! Det blev ingen riktig långfrukost i dag eftersom Amanda skulle ner till Frillesås och rida Felix häst i dag igen. 

Under tiden som Amanda gjorde iordning Contessa så släppte jag ut de andra hästarna som står i Helens stall. Himla tur att jag tog mina gamla stallskor eftersom hagarna till stor del var blöta och leriga. När Amanda red så mockade jag sju boxar och fixade vatten till hästarna i hagarna. Jag fattar inte hur Helen orkar varje dag året om: inget vatten i stallet, lång väg till vattnet i hagarna, punka på skottkärrorna och grepar som är trasiga. Orka! I dag talade jag om för henne att om hon skall åka på tävling någon mer gång så får hon banne mig fixa skottkärrorna och grepen. Inte för att hon hade bett mig mocka, men ändå.. Om man skall överraska någon så underättar det om man inte behöver ta ut sig fullständigt för att knô skiten i skottkärran ut på dynghögen.

När vi kom hem från Helens stall så var det bara att ta itu med sitt eget. Håkan och jag fixade stolparna i vinterhagen så att den är redo för att ta emot hästarna. Skönt när det är gjort. Mockning och annat gick relativt snabbt, men sedan ringde Helen och berättade om dagens tävlingsresultat. När jag pratar med Helen eller Mackans uppfödare Eva så brukar det bli lååååånga samtal. Fördelen när de ringer under tiden som jag är i stallet är att då passar jag på att rensa ogräs på stallplanen under tiden. Nu börjar det bli riktigt fint kring stallet..

När stallet var fixat så hade Amanda pannkakorna klara. Gott! Mer socker och sylt.. Kan det vara så att jag håller på att bli sockerberoende? Jag hoppas inte det. 

Med många pannkakor i magen så var det dags för en promenad med våra korvar Ebba och Berit. Håkan har ont i ena knät och fixar inte promenaderna, så dem får vi andra turas om med.  I dag var det min tur. Med allt som jag gjort tidigare under dagen så blev hundpromenaden det som gjorde mig riktigt trött i kroppen. Ebba och Berit är inga vanliga hundar inte, de är två bestämda Basset Hounds. Sådana promenerar inte jättesnabbt och var tionde meter så vill de stanna och lukta på vad det nu kan vara. Förmodligen andra hundars kiss.. Så stundom måste jag släpa på två Bassets för att över huvud taget komma framåt. Inte roligt alls. Den stora njutningen är när man kommer hem igen. Eller så är det när vi går utmed havet och känner doften av hav och tång. Det är underbart. Nu har Håkan fixat köttfärspaj, så nu skall jag gå och äta.

Lev väl!

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen