Eländig dag..

Drömde faktiskt om flygplan i natt också. Frågan är om det är någon föraning eller så.. I natt störtade vi visserligen inte, men det var massa andra knasigheter i drömmen. Hoppas bara inte att det är något föraning om något.

I morse kändes det som om jag låg 50 cm ner i madrassen när klockan ringde. Oerhört trött. Masade mig upp och in i duschen för att senare stå och tokglo in i en fattig garderob. Det är som min man säger: "Hästarna har fler täcken än vad du har kläder", och så är det nog. Frågan är bara när jag skall få ork och tid till att shoppa lite kul kläder. ibland har jag funderat på att anmäla mig till någon slags Make over, frågan är bara var. Tänk att få en ny frisyr, nya kläder och faktiskt en helt ny stil. Det vore underbart.

Amanda hade sovmorgon i dag så hon fixade utsläppet av hästarna. För mig är det lyx att kunna äta frukost i någorlunda lugn och ro för att därefter åka direkt till jobbet.  Jobbet ja.. I dag var det ingen särskilt rolig dag. Under första arbetspasset så blev det slagsmål mellan några killar i 9:an. Prata, prata och prata för att reda ut vad det var som hände och kolla vem det var som kände sig utsatt. När det var någorlunda klart så var det dags för ett slöjdpass med 6:orna (jag är slöjdlärare också.. i både hårda och mjuka material). 6:orna är väldigt positiva och kul att arbeta med, så det var ett bra pass. Efter lunchen så hade jag ytterligare ett slöjdpass, men nu med 7:orna. Vanligtvis så är de positiva och framåt, men dagens pass var allt annat än OK. Många hade ingen som helst förmåga att vare sig tänka själva eller att fråga en kompis. Detta innebär då att ca 7 personer vill ha min hjälp samtidigt – hela tiden, vilket är en omöjlighet. För länge sedan så var det en klok människa som sa "att arbeta som slöjdlärare är likvärdigt med att arbeta i julruschen – fast varje dag, året om". Precis så är det. Men i dag var det snäppet värre. Jag kände mig som en halvdöd fågel i gamars sällskap. Inte alls roligt. Det värsta är att eleverna bara kräver massa hela tiden. Det är inte så att de kan tänka sig att göra något själva för att förbättra situationen. Nu är det ju inte så att alla elever är som gamar, men det räcker att 75 % är det för att förpesta dagen.

När jag kom hem så möttes jag av 5 moppar som stod parkerade precis utanför ytterdörren. Inne i vardagsrummet satt Amanda och hennes kompisar och tittade på TV. Inte alls vad jag behövde. Jag kan bara tillägga att vårt hus är relativt litet och på bottenvåningen finns bara vardagsrum/allrum samt ett kök, vilket innebar att jag inte hade någon stans att få lite avskildhet. Det var lika bra att dra på sig stallkläderna och gå ner till stallet. 

I stallet var det bara Rebecca. Glad och positiv som vanligt. Även om hennes ponny är halt så ser hon dagen positivt. Skönt. Dessutom hade hon med sig Dajmgodis som hon bjöd på. Mums. Genast kändes dagen bättre. Lite Dajm, mockning och Mackan så var dagen räddad. I dag fixade Håkan maten och till den ett glas vin. Det känns som det finns en ljusning..

Lev väl!

 

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Lämna en kommentar