Äntligen!

Som vanligt var det väldigt trögt att komma ur sängen i morse. Låg och drog mig ända in i det längsta innan jag var tvungen att gå ner till stallet för att morgonmata. De stackars hästarna måste ju få tid på sig att äta upp innan vi släpper ut dem vid 7.30. På med sedvanliga chockrosa ylleunderstället plus fleecemorgonrock och mina gamla stallskor. I morse hittade jag inga goa sockar i mörkret, så det var lite kallt om fötterna en stund. Det är en väldig tur att jag inte möter någon på vägen till stallet, för som jag ser ut så kan jag nog skrämma slag på vem som helst.

Dagen på jobbet flöt på utan större incidenter. Höll på att få hysteriskt anfall på 3:or och 4:or i slöjden bara – annars var det lugnt. Körde en genomgång av litteraturhistoria med 9:orna, vilka var måttligt intresserade av det jag hade att säga. Annat blir det nog i morgon när de skall få se Tristan och Isolde som ett inslag av medeltidens litteratur. 

Mellanmålet i dag bestod av två bitar rökt lax och en apelsin. Konstig kombination. Det viktigaste var att det var snabbt och enkelt. Till mellanmålet så läste jag senaste numret av Hippson – och gissa vad? Mackan och jag var på sidan 3! Lite ledsamt var det att de hade kapat Mackans öron på bilden, men de finns ju att skåda i mitt album om man vill se dem.. Jag fick faktiskt inte bara ett nummer utan jag fick tre nummer! Ett nummer hamnade i sadelkammaren så att de andra kan få titta på oss (..som om de aldrig hade sett oss förut..?). Ett nummer kanske jag skickar till Eva som är Mackans uppfödare och ett nummer blir kvar här hemma så att jag kan visa släkt och vänner när de kommer på besök. 

Jag hade faktiskt planerat att rida i dag, men Jossan och hennes mamma Kerstin kom till stallet när jag precis var klar med mockning och annat. Det blev så att Kerstin och jag hamnade i sadelkammaren och bläddrade i Hippson – och där blev vi kvar. Vi satt och babblade i över en timma, och sedan var det dags för mig att gå upp och fixa middag till mig och barnen. Eller.. middag är väl kanske att överdriva – vi åt våfflor med glass och sylt. Onyttigt men gott.

Det var mycket bra att läsa i Hippsontidningen. Bilden med BajaMajorna och "släng bajset här" var riktigt rolig. (Amanda visste inte riktigt vems bajs det var som skulle slängas 😀 Frågan är om min dotter har alla bestick i lådan? Popcorn i kastrullen? Tomtar på loftet? Självklart har hon det, men ibland kan man ju undra.. ) Vi bestämde att Jossan skulle sälja Picke och istället köpa sig den stora hästlampan som kostade 50 000 kr, för då skulle hon kunna sitta på hästen framför TVn och dessutom slippa mocka. Bra för henne.

I kväll skall jag nog lägga mig i tid och läsa Hippson eller en bok. (Men just nu såg jag vad klockan var och insåg snabbt att jag inte kommer i säng i tid. Men jag läser nog ändå..)

Lev väl! 

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen