Översvämning i stallet!

Den här dagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. När Håkan skulle hämta hästarnas lunchhö i stallet så hörde han något konstigt – det lät som ett vattenfall. Han öppnade dörren till foderkammaren och DET VAR ETT VATTENFALL! Röret som går till utekranen hade brustit och det bara sprutade vatten åt alla håll. Röret löper ca 2,5 meter upp på väggen, och med den höjden så det var nästan som Niagarafallet inne i  vår foderkammare. Håkan stängde av vattnet i ledningen och sprang upp till oss för att hämta hjälp. Himla tur att vi var hemma och inte på jobbet..

Det första vi fick göra var att försöka få undan så mycket vatten som möjligt från golvet. Betongplattan är helgjuten med mellanväggarna ståendes på tjärpapp. Detta gjorde att vattnet rann från foderkammaren och in i sadelkammaren och ut i stallet. Det var massor av vatten.. Amanda och Martina började fösa undan vatten och försöka få ner det i golvbrunnarna i stallgången, men där var det så kallt så att det frös till is under tiden. Golvet blev snorhalt! Håkan tog grovdammsugaren som vi har i sadelkammaren och började suga upp vattnet där samtidigt som han försökte rädda sådant som stod på golvet och som kunde bli skadat. Jag bar ut hö, halmpellets, foder mm från foderkammaren och placerade det i de två tomma boxarna. Jag hoppas inte att Baronessa kommer tillbaka någon av de närmaste dagarna eftersom hennes box just nu är proppfull av diverse saker..

När foderkammaren var tom så fick vi slita med att få upp den extramatta som vi har för att inte få upp fukt från betongen. Mattan består av tusenmiljarder hål som med tiden har fyllts med diverse bôs från hö mm. När vi lyfte mattan så låg det ett fantastiskt mönster av kleggigt bôs på golvet .. Med gummiraka, grep och borste så fick vi bort allt till slut. Mattan, som är i hårdplast, ställde vi upp mot väggen så att golvet kan torka  bättre.

Allt som allt slet vi i två timmar innan vi kunde gå ifrån stallet. Då hade vi också placerat två stycken luftavfuktare i sadelkammaren och en byggtork i foderkammaren. Dessutom hade vi fått salta stallgången.. Kul värre..

Egentligen skulle jag ha åkt ner till jobbet med Martina för att hon skulle kunna sy på sin balklänning, men det får hon försöka hinna med i morgon. Balen är ju inte förrän i maj, så det kommer fler tillfällen.

Då tiden gick åt till att sanera efter översvämningen och jag hade massor med annat fix att stå i, så fick Amanda rida ut på Mackan i dag. De hade hoppat i hoppskogen och enligt Amanda så var Mackan jätteduktig.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 40

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen