20 minuter – sedan ”dör” han..

Vilken tur att det var en kort arbetsvecka! I går, vid middagen, så skulle jag kunna ha somnat sittandes med gaffeln i munnen. Ögonen gick i kors – och då hade vi bara haft eleverna en dag.. Hur skall detta gå? Kombinationen trötthet och egen häst är inte den bästa, därför blev det soffan istället för longering i går. Hoppas bara att ljuset och våren gör sitt till så att tröttheten försvinner – kanske är det dags att äta järntabletter och annat uppåttjack? Hälsokosten nästa.

I dag så trotsade jag mig själv genom att åka till ICA och åka köpa lösgodis efter jobbet. Inte alls bra med tanke på groparna i låren.. Men, men – jag får väl springa lite längre i morgon. Jag inbillade mig att godiset skulle få mig att piggna till så att jag kunde tillbringa eftermiddagen i stallet. Och gissa vad – det gjorde det! En timma framför TVn, kaffe och macka samt godispåsen i knät gjorde susen. Pigg och alert traskade jag ner till stallet vid 16-tiden för att longera Mackan och göra stallet. Dessvärre visade det sig att både Jossan och Rebecca skulle vara i paddocken samtidigt som jag, så flexibla jag ändrade planen och red istället. Egentligen skulle jag ha läst igenom vad Marie sa till mig på träningen i söndags innan ridningen, men jag fick försöka så gott det gick ändå. Det var mörkt ute och Mackan var okoncentrerad i stort sett hela tiden och därför gick ridningen inte särskilt bra i dag. Han glimtade till då och då i traven, men problemet är att han inte orkar riktigt ännu. Efter ca 20 minuter så slocknar han, även om jag har lagt in flera skrittpauser på lång tygel. Det är säkert en mognadsfråga, men även en konditionsfråga. Jag räknar med att det kommer att vara så här ett litet tag framöver.

Jag känner att jag själv är lite ur form beträffande ridningen också. Jag har liksom inte "alla hemma" just nu. Förmodligen är det för att jag inte har tränat aktivt på ett bra tag, så kroppsdelarna hänger inte riktigt med när det som finns mellan öronen signalerar. Det blir bra för både mig och Mackan att träna för Marie en gång i veckan. Håll tummarna för att jag får ordning på kroppen snart..

Lev väl!

Vovvarna i bagaget.

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 40

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen