Från åbäke till bäst!

Äntligen onsdag igen. I morse var jag verkligen supertrött och jag undrade hur jag skulle orka med en friluftsdag med skolan på Sjöaremossens bandybana och träning med Mackan. Men som tur var så piggnade jag till när jag hade varit i stallet och morgonmatat hästarna. Sen som vanligt så stod jag i hallen, 07.45, och undrade vad jag skulle ha för ytterkläder.. Att jag aldrig lär mig att vara ute i bättre tid? Samma visa varje gång. Däremot så tog jag mig tid till att putsa mina ridstövlar kvällen innan så att de skulle vara rena och fina när jag skulle träna i dag. Tala om prioritering.

Utedagen med 275 elever och ett antal lärare var riktigt trevlig. Feg som jag är så vågade jag inte åka skridskor, för om jag skulle ramla så skulle jag säker slå ihjäl mig – och då kan jag ju inte rida. Jag väljer faktiskt fortsatt ridning framför skridskoåkning. 

För att jag skulle orka träna senare på kvällen så kastade jag mig på sängen för att ta en kort tupplur när jag kom hem. Äggklockan stod i trappan och Amanda hade fått order att väcka mig om jag inte hörde klockan. Det blev ca 20 minuters sömn, vilket var välbehövligt. Snabb middag och på med ridkläderna för att fixa i ordning för kvällens träning. När jag som bäst höll på att fixa i stallet så slocknade allt ljus eftersom jordfelsbrytaren löste ut. Jag drog ut kontakten till avfuktaren och släckte i paddocken, och efter det så lös det fint. Frågan om var problemet finns kvarstår dock, men den får jag ta mig an när jag har tid.

Lastningen gick väl inte jättebra. Amanda och jag slet som djur för att få på Mackan på transporten, dock utan att lyckas. För att förhindra avlivning av häst, så ringde Amanda efter Håkan som också fick komma ner och hjälpa till. Att dra på 600 kg häst är inte det lättaste. Efter 20 minuter var han på och jag var genomsvettig. Det kändes som om jag hade ridit ett stenhårt pass redan innan jag hade suttit upp. Illa.

Väl framme och igång på träningen så gick det riktigt bra. I dag fick jag göra övergångar och försöka få honom bärig i det. Det gick riktigt bra. Mackan lyssnade bra och blev stundom riktigt fin. Jag måste tänka på att inte "släppa iväg" honom i övergången till trav, utan istället rida honom fram till handen.

Jag fick också rida små, grunda serpentiner in till kvartslinjen för att få till ställning och böjning. Att ställa och böja vänster är inga problem, men höger är lite stretigare. Jag fick då ställa höger och tänka flytt undan höger skänkel, och efter några försök så blev det bättre. 

Det är så himla roligt!

När vi skulle åka hem så gick det lättare att lasta. Amanda och jag drog på honom själva, och det tog inte många minuter. Skönt, för det är inte kul att stå ensamma i mörkret 21.30 med en häst som inte vill lastas. Väl hemma i stallet så var Amanda en pärla och hjälpte till med att ta in de andra hästarna, bära in saker från bilen mm. Gullunge som har fattat det här med pay-back-time..

Jag längtar redan till nästa onsdag.

Lev väl! 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 40

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen