Lajbans i hoppskogen

Sista dagen före arbete. Återgick till sängen efter att jag hade frukostmatat hästarna. Gick ner igen vid 9-tiden och släppte ut dem och återgick till sängen även efter det. Tala om slappismorgon! Det är så skönt att ligga i sängen och titta på TV4 – så länge som samvetet tillåter.. Jag visste att vi skulle ha tävlingsmöte på klubben, men inte när. Efter ett skickat SMS fick jag reda på att mötet var klockan 12, och då insåg jag att jag inte kunde ligga och dra mig mycket längre.

Mötet gick väl rätt bra, men jag som hade sagt till Håkan att jag inte skulle ta på mig några uppdrag mer kom hem med följande uppgifter:

Fixa stilhoppningsdomare till 6/6.

Fixa banbyggare till ytterligare två hopptävlingar.

Fixa fram en grundmall för propositionen avseende 6-7/6.

 

Förhoppningsvis kommer arbetsbördan att lätta allt eftersom de andra i gänget kommer in i tävlingssammanhanget. Nytt för i år är att jag har lämnat styrelsen och uppdraget som tävlingsansvarig och dessutom kommer jag inte stå som ansvarig på någon tävling i år. Skönt.

När jag kom hem från mötet så såg jag att Jossan var på väg att ta in sin ponny och det visade sig att hon hade tänkt att rida ut. Vilken tur för mig. Jag hade också tänkt att rida ut, men helst inte ensam. Snabbt in och byta kläder, snabbt ner till stallet och ta in Mackan. I dag var han också larvig när jag skulle ställa honom vid stubben, men det tog inte lika lång tid i dag. Jag tror att jag skall skaffa en bärbar pall istället, för då kan jag flytta den ända tills dess att Mackan behagar stå still. 

Vi red runt Falkasand, in på Mor Annas väg, genom skogen, vidare förbi Furulund och genom hoppskogen, gräsvägen och Jutegårdsvägen hem. Trots lite väl hårt underlag så blev det en del trav och också lite galopp. I hoppskogen tog jag några skutt med Mackan, och det var jätteroligt. Han gjorde inga stora unghästhopp utan flöt istället över hindret. Väldig behaglig känsla. Efter hoppskogen så märkte jag att han började bli lite väl trött, så sista kilometern ledde jag honom istället för att rida. Det känns som en bra avslutning när han hade varit så duktig tidigare. 

I dag kom Baronessa tillbaka till stallet efter att ha varit i Borås i två månader. Det märktes att hon var tillbaka, för nu var det slut på tystnaden. Hon skriker nämligen så fort någon av de andra hästarna nästan bara tittar åt hennes håll. Hopplös gammal tant på 23 år..

I morgon får Mackan vila.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 75

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

2 reaktioner till “Lajbans i hoppskogen”

  1. Jag rekommenderar pall att flytta så slipper man böka så mycket med att få dom på plats. Att de sen ska stå stilla när man kliver upp är ju en annan femma… men min dressyrtränare sa faktiskt i helgen att hon alltid ger sina unghästar morot vid uppsittningen, så jag fortsätter nog med det som muta:)

    Gilla

  2. Jag vet inte riktigt hur jag skall muta Mackan eftersom han inte riktigt gillar vare sig äpple, morot eller annat godis. Han tycker mest att det är konstigt. I dag ville han inte alls gå fram till stubben, men jag hade dressyrsadeln och långa läder så jag satt upp ändå – och då stod han blick still. Det är något med stubben..

    Gilla

Lämna en kommentar