Trött men skitnöjd!

Då var det onsdag och dags för Marie-träning igen. Ett tag var jag osäker på om jag skulle komma iväg över huvud taget, men med diverse medikament och lite jävlar anamma så åkte jag iväg. Orsaken till att jag inte skulle ha åkt är att jag har åkt på någon sorts luftvägsinfektion som bidrar till att jag låter som en blandning mellan en skata och en fiskmås, och det gör dessutom ont när jag pratar och andas. Livet som lärare är bara att glömma när rösten är som den är, så jag har varit hemma från jobbet i dag.

Min plan var att vi skulle ta det lite lugnt på träningen i dag, och när Marie började tala om att vi skulle börja flytta undan för skänkeln så tänkte jag att det skulle bli alldeles lagom.Men ack vad jag bedrog mig! Jag tänkte skritt, Marie tänkte trav och i förlängningen galoppfattning. 

Jag började med att försöka mjuka upp Mackan genom att rida serpentiner, men han var lite spänd och struttig i och med att det var andra hästar och människor i manegen och de gick in och ut lite då och då. Vi övergick till att arbeta på volten, först i skritt och därefter i trav; minska volten för att stegvis flytta ut undan för skänkeln. Några steg åt sidan, rida fram, några steg åt sidan och så vidare. När vi hade gjort det i båda varven så skulle jag flytta Mackan för skänkeln ett par steg precis innan galoppfattningen. Det gick väl lite så där.. Ibland gick det inte alls och ibland gick det riktigt bra. Jag måste bara tänka på att inte släppa iväg honom för mycket i själva fattningen, utan istället behålla kontakten med munnen och rida in i galoppen. 

I dag fick jag sitta ner i traven en hel del, likaså i fattningarna.  Det känns kul att det går framåt så pass mycket som det gör. Amanda satt på läktaren och pluggade, men då och då tittade hon på oss och hon sa att Mackan såg riktigt fin ut i dag. Kul! 

Jag kände av att jag inte är riktigt kry, för jag blev mer anfådd i dag än vad jag brukar bli. Halsen kändes som ett rivjärn och koordinationen och knoppen hängde inte riktigt med. Även om jag känner mig pigg för övrigt så skall jag inte gå till jobbet i morgon heller. Rösten är ju delvis mitt arbetsredskap och det är viktigt att inte överanstränga den och riskera långvarig sjukskrivning. 

Lev väl!

PS. Tittade på TV om riskförlossningar samtidigt som jag skrev. Där föddes ett barn som de sa var "stort – riktigt stort", vilket innebar 4100 gram –  inget av mina tre barn har vägt så lite vid födseln.. Hoppsan.

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Hög
Tid (i minuter): 60

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen