På clinic med Anders Eriksson.

Var hemma från jobbet i dag också. En rejäl förkylning sätter tyvärr stopp för både det ena och det andra som t ex arbete och ridning. Amanda fick rida Mackan då jag låg på soffan och sov. Hon red ut tillsammans med Rebecca och Jossan, och de red först runt reningsverket och därefter runt Falkasand. På stora ängen ville Rebecca och Jossan galoppera, men i och med att de nästan var hemma så valde Amanda att skritta. De andra tjejerna satte av i galopp och Mackan skrittade lugnt vidare, och det tyckte Amanda om.

Även om jag var hemma från jobbet så åkte jag  till en clinic med Anders Eriksson på Kungsbacka ridklubb. Jag har tömkört en hel del tidigare och har sedan flera år velat åka på kurs för Anders, men tills vidare får en clinic räcka. Med väskan laddad med snorpapper och nässpray åkte jag till Kungsbacka. Anders visade tre hästar: en 5-åring som inte tidigare var tömkörd, en 7-åring samt en välutbildad 11-åring. Anders hade bett om att få olika typer av hästar, varav gärna någon som hade något ridrelaterat problem. Ingen av hästarna var särskilt kompicerade utan snarare lugna och stabila. Den största behållningen för min del var nog att få se hur en av hästarnas bakbensaktivitet kom igång när bettet hade kommit ur munnen. Anders menade att en av de största orsakerna till att bakbenen inte kommer under ordentligt är att bettet stör hästen. Intressant med tanke på vad vi kräver av dem.. Anders tömkör gärna bettlöst, vilket jag tänker prova här hemma på så många hästar jag kan. 

En annan grej som var rätt kul att se var att även Anders trasslar till det med tömmarna ibland. Jag hade nog förväntat mig att få se ett praktexempel på hur man skall hålla tömmarna, pisken mm – allt enligt skolboken, men till min glädje så var det inte så. Att även en riktigt duktig instruktör hade trassel på tömmarna emellanåt – det kändes bra.  Vid ett annat tillfälle så fastnade tömmen i en av ringarna och då gick Anders bakom och fäktade med både armar och pisk för att få rätt på römmen – det kändes också rätt bra att få se. Allt är inte perfekt, inte ens när Anders tömkör. 

Anders visade också hur man kan göra skänkelvikning, öppna och sluta på olika sätt. Han berättade också att hur man gör kan bero på vad det är för häst man tömkör. Det som funkar på vissa hästar funkar kanske inte på andra hästar. Man får prova sig fram. Han visade också olika sätt att sätta tömmarna och berättade syftet med de olika sätten. Bra. Nu skall jag bara komma ihåg allt och komma igång igen själv. Även om jag nu har varit på clinic så finns fortfarande önskemålet om att åka på kurs. Frågan är bara när det kan bli av.

Trött och frusen åkte jag hem efter 3,5 timmar på en kall läktare – kanske inte det bästa för en genomförkyld tant?

Lev väl!

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen