Riktigt kul!

I natt fick hästarna sova inne. Vädergubbarna pratade om kuling och regn i går, men så blev inte fallet så hästarna kunde lika gärna sovit ute i natt också.

För första gången åkte jag iväg ensam på träning med Mackan. Amanda hjälpte mig att  lasta här hemma och när jag kom fram så lastade jag ur på egen hand. För ovanlighetens skull så var han spänd och kunde inte stå still när han kom ur transporten, men det berodde nog på att det blåste samt att hela gårdsplanen var full av föräldrar, ungar och ponnysar. Ridläger:) När han hade lugnat ner sig något så band jag honom vid en uppbindningsplats intill stallet. Sadlade och fixade i ordning allt inför träningen. I det läget var jag väldigt glad över att det inte hande hunnit bli kuling och regn..

Jag fick rida fram på en liten oval volt då det var tränare och elever vid varje kortsidas volt. På den ena sidan var det två flickor som red och de hade ingen större koll på sin volt, vilket medförde att de kom över på ena halvan av mittvolten – där jag försökte rida fram. Det blev ingen avancerad framridning, men det blev i alla fall lite skritt och trav. Lagom uppvärmning alltså. Redan vid framridningen så kände jag att Mackan svarat bra på tidigare träningar. I dag stretade han inte alls utan låg kvar fint på tygeln i övergångarna också. Kul. På träningen arbetade jag på volten och ökade och minskade den. I det arbetet ingick också tempoväxlingar och övergångar. Vänstervarvet var mycket lättare och ökningarna av volten gick bra, men högervarvet var lite jobbigare. Jag fick ligga på ordentligt med innerskänkeln, utan att han för den delen flyttade sig, jag fick lägga till spöt på baken och då gick det lite bättre. I detta varvet så förböjde han sig nästan och ville inte alls gå fram, så Marie fick sitta upp en stund och ha språkkurs med honom. Efter en liten stund så var det som om poletten trillade ner och då fick jag sitta upp igen. Tänk vad det kan göra med en erfaren unghästryttare på ryggen:) På det stora hela så gick träningen riktigt bra och vi galopperade lite i slutet av passet. Fattningarna gick väl si så där men galoppen kändes bra. Nu äntligen börjar jag känna att det är ”riktig” galopp på gång och inte ”springafortframåt” utan större kontroll. Det känns riktigt bra! Marie tycker att det har gått framåt med stora steg och den hopplöshet som jag kände direkt efter hans vila är som bortblåst. I dag sa Marie: ”Du kanske skall visa honom själv på kvalitets..?”, men nej tack Marie, jag är tacksam om du gör det.

Marie sa att hon kunde hjälpa mig att lasta, men jag fixade det helt utan hjälp. Band upp honom, tog på transportskydden och lastade honom. I dag tvekade han inte alls, utan gick på direkt. Inne i transporten så snurrade jag bara grimskaftet några varv runt bommen, gick ut och stängde om honom. Tillbaka in och satte fast honom ordentligt. Yes!!! Jag fixade det utan hjälp. Målet är att det alltid skall kunna fungera så smidigt:)

Stolt som en tupp och alldeles upprymd ringde jag Mackans uppfödare på vägen hem. Jag vet inte hur många gånger jag har ringt henne och berättat hur glad jag är för Mackan och jag är övertygad om att det lär bli ett antal gånger till. Nu skall Mackan få ta det lite lugnare några dagar. Transporten är parkerad och tas inte i bruk förrän torsdag i nästa vecka, då det blir hoppträning.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen