På ponnytävling:)

Åkte iväg tidigt som attan i morse tillsammans med Amanda och Martina. Första start var klockan åtta och vi behövde vara på plats vid sjutiden. Förmiddagen löpte på utan större problem, det var några ryttare som fick lämna banan till fots men värre än så var det inte. Vissa ryttare red riktigt bra och gav sina ponnysar fina rundor, men några ryttare var inte så snälla mot sina ponnysar. En ryttare hade hela balansen i tyglarna och när till och med publiken skriker ”EFTERGIFT!!” – då är måttet rågat. Jag tyckte riktigt synd om den ponnyn eftersom den inte fick en ärlig chans att hoppa som den skulle, men ändå så var den så himla bussig och ställde upp. Om jag hade varit ponny i det läget så hade jag vägrat att hoppa och slängt av min ryttare.

Martina stod i sekretariatet och mötte några som inte hade vaccinerat sina ponnysar. När de fick reda på att de inte fick lasta ur så fick Martina höra ”Men, veterinären är ju på älgjakt..” och ”det är ju bara några dagar som har gått..” Märkligt att folk åker på tävling utan att ha den blekaste aning om vad som gäller enligt TR.

I andra klassen var det bedöming A:0, och en flicka och hennes familj kom fram till mig och frågade var hinder nummer 10 fanns. ”Det finns inget hinder nummer 10” blev mitt svar. ”Men hur gör man med omhoppningen då?” fick jag tillbaka. ”Det är ingen omhoppning nu, det är liksom både grund och omhoppning i samma veva. Kontrollera TR och se vad som gäller” blev mitt svar. Den lilla famijen såg alldeles förvånad ut. Hur kan det komma sig? Det var många som inte hade koll på de olika bedömningarna, men de är förmodligen ovana eftersom bedömningen A:0 inte brukar förekomma på den här nivån. Enligt banbyggaren så är det tidigast i LA på regional nivå – inte undra på att den lilla familjen såg förvånad ut. Men å andra sidan så borde man ha lite koll på olika bedömningar om man skall ut och tävla.

Dagen flöt på bra och när vi var klara så skulle hela banan flyttas bort. Jobbigt värre efter 11 timmars arbete.. Hur som helst så fick vi in allt och kunde så småningom åka hem. Jag är helt slut i hela kroppen och jag önskar att det vore helg ytterligare en dag..

Lev väl!

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen