På kliniken.

I dag var det alltså dags. Jag har bävat för den här dagen i och med att jag har varit orolig för att Titti skulle hitta något i Mackans knäled. Jag åkte till jobbet som vanligt men visste inte om jag kunde hitta någon som kunde ta min sista lektion så att jag kunde åka till kliniken och möta upp Martina och Mackan. Jag inledde morgonmötet med att vädja till mina kollegor och det var en vänlig själ som hade tid ledig och kunde hjälpa mig. Med en något ökad puls åkte jag bort till kliniken och var beredd på det värsta.

Titti började med att titta på Mackan i löpargången. Hon böjde alla fyra och  det såg bra ut. Därefter fick jag longera honom, först på hårt underlag och därefter på ett lite djupare och tyngre underlag. Även det såg bra ut. In på löpargången igen där Titti tog fram sin chiropraktorkudde och kände på både rygg, ländkotor och bäcken. En liten låsning i 3:e ländkotan var allt hon hittade. Hon stretchade och kände på vänster bak utan att hitta något som skulle vara tecken på skada. Skönt! Med den genomgången så fanns det ingen anledning att gå vidare med vare sig ultraljud eller röntgen. Som det verkar nu så är det bara att sätta igång och muskla honom ordentligt så att han klarar sig bra fortsättningsvis. Det finns ingen garanti för att det inte finns något i knät, men det märker vi i så fall när vi har fått igång honom och när belastningen ökar.

Frågan är bara hur jag skall lägga upp hösten – nu har ju hästen vilat rätt mycket.. Förmodligen blir det lite lightridning fram till flytten då han får vila helt en vecka eller två. Därefter sätter jag nog igång honom igen för att rida fram tills nästa korta vila som kanske blir i början av januari. Efter det så tar vi sikte på tävlingssäsongen och tränar för att förbereda oss så bra som möjligt:)

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen