Träning med Markus Fuchs

Vilken dag! Total förvirring på jobbet när det visade sig att vi hade lyckats sätta våra 8:or i klistret är det var inbokat NO-prov, redovisning och fotografering ungefär samtidigt. Men, så kan det bli på en skola som bara har varit igång ett läsår och som samtidigt kör ”schemalöst” med huvudsakligen arbetspass. Tur att vi är flexibla och kan lösa det mesta. Vi skulle behöva en logistiker som hjälpte oss under veckorna..

Efter jobbet så var det stallet som gällde. Jag mockade och fixade under tiden som Martina provred ett par av sadlarna som hon hade lånat med sig hem. Så snart hon hade ridit klart så var det dags för mig och Amanda att åka till Kungsbacka ridklubb för att titta på träningar som Markus Fuchs hade där. Jag var mest intresserad av unghästgruppen, men de andra var intressanta att titta på också. Amanda var säkert måttligt road, men när man skall hoppa själv så tycker jag att det kan vara lärorikt att titta på när andra tränar. Hon var därför mer eller mindre beordrad att åka med:) När man sitter på läktaren och hör Markus instruera ryttarna så blir vissa saker i ridningen så tydliga. Några ryttare fick t ex instruktionen att lätta i handen, och vips så gick ridningen mycket bättre. Egentligen så borde alla tränare ha headset på sig så att man som medföljande (och ryttare) tydligt hör vad som sägs. Vissa unghästar hade tydligen haft problem med vattenmattan kvällen innan och den här kvällen fick de fortsätta med att hoppa lågt på mattan. Det gick riktigt bra för samtliga. Glädjande nog så hoppar Mackan allt. I pausen så träffade jag Cecilia Konvalina som var där och skrev för Hippson, och vi hann byta några ord innan det var dags för henne att arbeta igen. Om det inte hade varit för Hippson-träffen i somras så hade vi aldrig känt igen varandra. Hoppas att det blir en Hippson-träff nästa sommar också – då med ännu fler bloggare:)

Hemma väntade väldigt sen middag och en mysbrasa.

Lev väl!

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen