Död hund = ofarlig hund

Efter en dag på jobbet så planerade jag att ta en ordentlig hundpromenad med Ebba & Berit. Jag bytte om till fritidskläder och tog på mig reflexvästen eftersom det skulle börja mörkna innan jag kom tillbaka hem. När jag hade gått i ca 20 minuter så ringde Amanda och var alldeles upprörd: ”Mamma, du får komma hem, vi behöver din hjälp.” Anledningen till hennes samtal var att en jakthund hade sprungit runt i hagarna och tjejerna hade försökt locka på den, men utan resultat. Till slut sprang den in till Mackan och Acke, vilket den inte borde gjort. Båda hästarna var till en början nyfikna, men något blev fel och Acke sparkade hunden som i sin tur föll ihop. När Amanda ringde mig så låg hunden still i hagen och tjejerna hade precis tagit in Acke och Mackan för att de inte skulle ge sig på hunden igen. Hunden hade inget halsband på sig, men jag misstänkte vems den var eftersom det har sprungit ensamma jakthundar och sökt av våra marker förr.. Håkan var på väg hem från jobbet och var ganska nära den farbror vars hund vi misstänkte att det var. Mycket riktigt, det var hans hund. Tjejerna ringde igen och meddelade att hunden hade slutat att andas. Trist, men kanske det bästa som kunde hända. Enligt Amanda så såg revbenen ordentligt tilltufsade ut på hunden. Farbrorn kom hem till oss och gick ut till hunden i hagen, konstaterade att den var död, tog den i benen och lyfte upp den och åkte hem. Under tiden så hann han prata lite med Håkan och det var no hard feelings. Tack och lov för det. Frågan är om vi hade kunnat anses ersättningsskyldiga om en lös jakthund springer lös i vår hage? Förhoppningsvis inte.

Acke tyckte nog att han hade lyckats oskadliggöra hotet som fanns i hagen.. och det hade han ju.

Så kan det gå.

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen