Hos veterinären.

Masade mig upp ur sängen i morse för att åka till stallet och fixa med morgonbestyren. Fastän jag gick och la mig tidigt i går så var jag dödstrött, vilket förmodligen är sviterna efter magköret som jag hade.

När jag kollade Mackans men så såg jag att han var svullen igen. Inte lika mycket men ändå inte helt bra, så det var bara att plocka upp telefonen och ringa till ATG. Det var bra att jag fick en tid redan i dag för på torsdag börjar jag arbeta igen och då blir det svårare att komma ifrån på dagtid. Jag fick med mig Håkan till stallet och kliniken, för jag litar inte på att Mackan går på transporten i alla lägen. Vi åkte till Åsa-kliniken och där fick jag börja med att springa med Mackan på gången för att se om han haltade. Han var inte det minsta halt. Titti kände igenom benet på honom och konstaterade att senorna kändes bra, men min beskrivning av skadan gjorde att man kunde misstänka att det var något med griffelbenet. För att  vara på den säkra sidan så valde jag att ta en röntgenplåt, och den visade inga som helst deftekter på griffelbenet. Skönt! Eventuellt kan det vara så att Mackan har smällt till sig själv på benet alternativt att det rör sig om benhinneinflammation. Nu skall jag skritta/tömköra Mackan i en vecka för att se vad som händer med benet. Blir det inte värre så kan jag börja rida som vanligt igen. Eller ja.. inte helt som vanligt eftersom han har sina knutor i sadelstaden. För ett tag sedan tyckte jag ju att knutorna var så hårda så jag satte på Salicylsyrevasiline (?) på dem och då började det hända saker. De tidigare hårda knutorna löste upp sig och ser nu ut som stora kratrar. Fördelen är att det ser ut som om de är på gång att läka riktigt fint. Titti tyckte att jag skall vänta med att lägga på en sadel tills de är läkta, för om han blir svettig så kan det bli inflammation i dem – och då blir det inte roligt. Fast.. å andra sidan.. så blir Mackan sällan svettig.. Eventuellt lägger jag på sadeln och rider lite försiktigt för omväxlingens skull.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen