Amanda red Asserdalsrundan.

Det känns som om vi har fått en favoritridväg – Asserdalsrundan. Vi har ju som sagt var inte varit särskilt bortskämda med bra ridvägar i Åsa, så det här är en ny upplevelse för oss och hästarna. I dag var det Amandas tur att få rida Asserdalsrundan. Egentligen var hon inte särskilt ridsugen, men när jag frågade om hon ville rida ut tillsammans med Martina så nappade hon direkt. Kul. Det sista som lämnar en mamma är hoppet..

Under tiden som tjejerna red så fixade jag stallet. Det var full aktivitet överallt för att få undan all snö som fallit. Det kördes fyrhjuling och snöslunga, och taken på ett par av stallarna skottades. Folk sprang med hinkar till sina boxar i och med att vattnet hade frusit, men våra hästar fattar fortfarande inte hur man använder en vattenkopp och därför släpar vi vatten varje dag. Rätt skönt att inte behöva bekymret med vattenkopparna. Mackan och Acke har alltid två stora hinkar med vatten var – oavsett väderlek. Även om de hade druckit ur vattenkoppen så hade vi haft hinkarna kvar.

Nu har Mackan dragit sönder alla Ackes täcken och sina egna som Acke har fått låna. Inte alls roligt. De är som två fjantiga tomtar i hagen, och de busar och leker mest hela dagen. Frågan är bara hur jag skall lösa problemet med alla täcken som går sönder? Egentligen kanske de skulle kunna gå utan täcke nu när det är så pass mycket snö, men frågan är om de behöver täcket i och med att de har varit täckta hela hösten och vintern? Mer mat löser en del av problemet, men det är inte kul att hämta en blöt häst i hagen när man har tänkt att rida.. Elslingor i täcket så att Mackan får en stöt när han biter? Kan det vara något? Äckelpäckel på täcket som gör att det smakar illa när Mackan biter har jag totalt missat att köpa. Frågan är bara om han hinner känna någon smak eftersom det går illa kvickt när han biter tag i täcket. Får nog ta en sväng till Ridsport i morgon för att hitta något bra medel (och en uppsättning nya täcken).

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 80

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen