Stentuff promenad (för mig).

Skolan var stäng i dag också så jag passade på att åka till stallet när det var ljust. Till min stora förtvivlan så vräkte snön ner på morgonen, men efter ett par timmar så sprack det upp och solen sken från en klarblå himmel. Underbart.

Martina arbetade hela dagen i dag och jag fixade stallet. Hon har ju ställt upp och hjälpt mig vid ett antal tillfällen.. När stallet var klart så gick jag en promenad med Mackan. Vi gick lilla rundan som faktiskt kändes som om den skulle ta död på mig. Först går man en bit på vägen och därefter är det en lååååång brant skogsstig uppför innan det planar ut lite igen. Den backen med 50 cm djup snö var nästan lite för mycket för mig. Jag fick ta ett stadigt mantag på Mackan och försöka hänga med så gott det gick. Ibland fick jag be honom att stanna så att jag kunde andas lite innan det var dags att pulsa vidare i snön. Som tur är så planar det ut uppe i skogen och efter en stund så går det nerför. Tack och lov. Även i nerförsbacken fick jag hålla ett stadigt mantag – Mackan var broddad men det var inte jag. Svettig och helt slut kom jag tillbaka till stallet.. Dagens första träning var avklarad:-)

I förrgår pillade jag lite extra på Mackans rygg och jag fick loss ytterligare en liten kula. Jag hade tidigare satt på salisylsyrevacilin (?) för att mjuka upp de sårskorpor som eventuellt kan störa i ridningen. Det märkliga är att vanliga sårskorpor ligger ju liksom på ytan med ett sår under, men de här är som en riktigt tjock sårskorpa som går ner i ett hål i ryggen – utan något sår under. Märkligt. Sist jag plockade bort en kula så tog det bara ett par dagar så var hela knutan borta och läkt. Den största sårskorpan är ca 1 cm i diameter och jag vågar inte pilla på den utan avvaktar istället och ser vad som händer. Det trista är att de läker väldigt långsamt. Om det inte händer något drastiskt snart så åker jag till veterinären och ber dem ta en extra koll och eventuellt plocka bort dem. Nackdelen då är väl att det inte kommer att gå att rida på ett bra tag:-(

Ridhuset är fortfarande stängt och än så länge gör det inte så mycket. Om det kniper så kan vi alltid hålla till på galoppbanan.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 50

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen