Lättare pass.

Måndag morgon. Lika trött som vanligt och lika tät i näsan som vanligt.. Trist.

Det finns fördelar och nackdelar med att träna på Friskis. Fördelarna är bättre kondition och starkare muskler – nackdelarna är att vaderna sväller och då är det väldigt svårt att få igen dragkedjan på stövlarna:( I dag var det helt hopplöst att få igen den högra stöveln, men när jag väl lyckades så höll jag få fullständigt stopp på blodflödet. Det fullkomligen pulserade i vaden på mig. Aj, aj, aj. Valet står mellan att sluta träna och att fixa stövlarna (om det går). Sista alternativet är att köpa nya stövlar, men det tillåter inte ekonomin just nu. Trist men sant. Att sluta stäna käns inte som ett alternativ, så det får bli att försöka fixa stövlarna.

Vanligtvis så promenerar jag med Mackan en stund innan jag sitter upp, men i dag höll jag på att dö efter ett varvs promenad med pulserande vad, så två varv fick räcka. Mackan var urlöjlig när jag skulle sitta upp och kunde inte alls stå still vid pallen. Jag blev riktigt sur på honom och backade honom 10-15 meter innan jag ställde honom vid pallen igen – då stod han still. Red ett lättare pass på honom i dag. Övergångar och formen fick bli dagens fokus. Det fick bli lite skänkelvikningar också innan vi avslutade. Större delen av ridningen kändes bra, men vid några tillfällen spände han till och blev lite struttig. Vet inte om det beror på att han var ensam i manegen eller om det är knölarna på ryggen som spökar.

När jag kom upp till stallet igen så kollade jag ryggen och upptäckte att en av sårskorporna stack upp lite. Jag tog tag i den och försökte få loss den, men den satt djupt stenhårt. Kämpade och slet en stund innan den lossnade, och konstigt nog brydde sig inte Mackan om att jag höll på. Jag fick loss en kula som var hyfsat stor, och kvar blev en krater i ryggen på min häst. Dessutom poppade det fram en liten sträng av något som likande en liten larv. Märkligt. Jag stoppade mitt fynd i en pappersservett och tog med den hem. Tanken var att få Amanda att ta en präktig närbild, men hon tycker att det är så äckligt så hon vägrade. Jag förstår mig inte riktigt på systemkameran, så det blir nog ingen bild.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 45

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen