Måndag och redan dödstrött. Ingen bra början. MEN, som tur är så försvinner tröttheten i stallet. Martina var stalledig och Amanda åkte med för att rida Acke. Vi hade två riktigt smutsiga hästar att ta hand om innan vi kunde rida ut. Regn och jord är ingen skön kombination..
Vi red Asserdalsrundan, men det höll på att bli stopp redan vid Bisterkulla där Acke fick syn på kossorna i hagen intill vägen. Som tur var kom Madde körandes sin häst Czinos, som inte har några problem alls med kossor. Mackan och Acke lyckades ta sig förbi kossorna genom att traska bakom Maddes vagn och som tur var så höll sig kossorna på avstånd. När vi passerade kohagen så såg jag att staketet var nerrivet, så jag ringde till Per som har kossorna. Tänk om kossorna hade kommit lösa! Hemska tanke. Vi fortsatte vår tur och det blev en hel del trav och galopp, så hästarna kommer att få finfin kondition. På tillbakavägen red vi runt grustaget så att vi kom ner vid El Trotto, där kossorna går. Framför oss körde en traktor som kossorna blev väldigt galna av att se, de bockade och galopperade runt i hagen. Både Acke och Mackan höll på att få hjärtstillestånd när de såg dem. ”Skam den som ger sig”, tänkte jag. ”Kossorna lugnar sig säkert.” När kossorna var längst bort i hagen så red vi vidare på grusvägen, men rätt vad det var så vände alla kossorna och galopperade rakt emot oss. HJÄLP! Det var dessutom kossor på båda sidor om vägen. Acke och Mackan fick ett rejält spel och höll på att krypa ur skinnet. Båda två satte sig på ändan och visste nog inte riktigt vart de skulle ta vägen, för det var kossor överallt. Acke knockade Amanda rätt på läppen och han höll på att backa rakt mot den ena hagens ståltråd. För att han inte skulle göra det så släppte jag iväg Mackan i galopp en liten bit, och då hörde jag Amanda vråla: ”Han sticker med mig, mamma!!” Acke kom i full galopp bakom och jag försökte lägga Mackan så att Acke skulle bli lite prejad och det lyckades. Amanda fick hänga i munnen på honom för att han skulle lyssna och till slut fick hon stopp på honom. Vi vågade inte utmana ödet en gång till, så vi red en annan väg hem, vilket tog 40 minuter extra. Allt som allt var vi ute i två timmar, och våra hästar var helt slut. Frågan är hur vi skall lösa problemet med kossorna, för det vore ju trist om vi inte kan rida som vi vill på grund av ett gäng kossor. Vi får satsa på koterapi/koträning några gånger så får vi se om vi kan passera igen.
Lev väl!
(Kossorna på bilden har ingenting med dagens händelse att göra..)
![]()
Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Hög
Tid (i minuter): 120
Hjälp! Ja terapi är nog ett måste 😀
GillaGilla
Det lät vådligt. Kossor är otäcka. Finns det ingen kosäker häst i stallet ni kan ha sällskap med ut? Bästa sätt är att hitta en hage som gränsar till en kohage så vänjer de sig.
GillaGilla
Hua! Jag känner så väl igen det för vi har exakt samma problem på våran grusväg och ingen av våra hästar gillar kor så jag vet inte om terapi hjälper direkt eftersom vi har samma problem varje sommar… Det hemska är när korna får glädjefnatt för då sitter man alltid lite löst i sadeln. Vi har även upplevt att 3 kossor var lösa men jag såg det på avstånd och hann komma hem innan vi träffade dom…
GillaGilla
Usch det där lät inte som ett särskilt kul äventyr. Själv har jag ”förmånen” att ha en kohage som granne till vår egen hage så hästarna får terapi hela dagarna 🙂
GillaGilla
Tyvärr finns det ingen hage intill kohagen, men vi funderar på att rida bort då och då så att de får titta på kossorna utan att behöva passera. Jag kom på att Mackan har stått i en spilta granne med en riktigt stor tjur som heter Sune – men honom kände ju Mackan..
GillaGilla