Galna kossor och skräckslagna hästar.

Måndag och redan dödstrött. Ingen bra början. MEN, som tur är så försvinner tröttheten i stallet. Martina var stalledig och Amanda åkte med för att rida Acke. Vi hade två riktigt smutsiga hästar att ta hand om innan vi kunde rida ut. Regn och jord är ingen skön kombination..

Vi red Asserdalsrundan, men det höll på att bli stopp redan vid Bisterkulla där Acke fick syn på kossorna i hagen intill vägen. Som tur var kom Madde körandes sin häst Czinos, som inte har några problem alls med kossor. Mackan och Acke lyckades ta sig förbi kossorna genom att traska bakom Maddes vagn och som tur var så höll sig kossorna på avstånd. När vi passerade kohagen så såg jag att staketet var nerrivet, så jag ringde till Per som har kossorna. Tänk om kossorna hade kommit lösa! Hemska tanke. Vi fortsatte vår tur och det blev en hel del trav och galopp, så hästarna kommer att få finfin kondition. På tillbakavägen red vi runt grustaget så att vi kom ner vid El Trotto, där kossorna går. Framför oss körde en traktor som kossorna blev väldigt galna av att se, de bockade och galopperade runt i hagen. Både Acke och Mackan höll på att få hjärtstillestånd när de såg dem. ”Skam den som ger sig”, tänkte jag. ”Kossorna lugnar sig säkert.” När kossorna var längst bort i hagen så red vi vidare på grusvägen, men rätt vad det var så vände alla kossorna och galopperade rakt emot oss. HJÄLP! Det var dessutom kossor på båda sidor om vägen. Acke och Mackan fick ett rejält spel och höll på att krypa ur skinnet. Båda två satte sig på ändan och visste nog inte riktigt vart de skulle ta vägen, för det var kossor överallt. Acke knockade Amanda rätt på läppen och han höll på att backa rakt mot den ena hagens ståltråd. För att han inte skulle göra det så släppte jag iväg Mackan i galopp en liten bit, och då hörde jag Amanda vråla: ”Han sticker med mig, mamma!!” Acke kom i full galopp bakom och jag försökte lägga Mackan så att Acke skulle bli lite prejad och det lyckades. Amanda fick hänga i munnen på honom för att han skulle lyssna och till slut fick hon stopp på honom. Vi vågade inte utmana ödet en gång till, så vi red en annan väg hem, vilket tog 40 minuter extra. Allt som allt var vi ute i två timmar, och våra hästar var helt slut. Frågan är hur  vi skall lösa problemet med kossorna, för det vore ju trist om vi inte kan rida som vi vill på grund av ett gäng kossor. Vi får satsa på koterapi/koträning några gånger så får vi se om vi kan passera igen.

Lev väl!

(Kossorna på bilden har ingenting med dagens händelse att göra..)

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Hög
Tid (i minuter): 120

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen