Rakt ut i skogen..

Började dagen med en hundpromenad tillsammans med maken. Dessvärre blev jag på lite dåligt humör eftersom Berit är så j-a långsam. Jag hade ju föreslagit en promenad före frukost och då tänkt mig en rask promenad, men nu blev det inte så raskt eftersom Berit var som en bromskloss. Hur kul är det att släpa en Bassett runt ett motionsspår?? Pratade med Håkan om att kolla upp hennes blodvärden och annat, för det kan ju hända att det är något som inte stämmer.

När jag kom till stallet så fick jag reda på att Mackan hade sparkat en häst i går så att den blev skadad. Han skulle också ha dragit sönder ett täcke som var värt 4000 kr.. Mackan är inte den som är elak och vad det beträffar täcket så tänker jag att man får skylla sig själv om man släpper ut sin häst med ett sådant dyrt täcke när de går i en flock. Efter en stund så kom ägaren till den skadade hästen och hon bekräftade att Mackan tydligen hade sparkat hennes häst i går, men hon berättade också att Mackan bara hade försökt få igång den andra hästen. När  Mackan hade försökt få igång honom ett antal gånger så surade hästen till och la öronen bakåt och skulle sparka, och då hade tydligen Mackan varit snäppet snabbare och kickat först och träffat den andra hästen på bogen. No hard feelings.. Tack för det. Vad det gäller täcket så var det tydligen redan trasigt, så det hade varit med i beräkningarna när de släppt ut hästen. Tack för det, också. För egen del så köper jag sällan ett täcke för mer än 1000 kr just för att det kan ju gå sönder..

I senast numret av Risdsport special så blev jag inspirerad av artikeln om hållbara hästar och hur viktigt det är att man även rider i skog och mark, så i dag tog jag Mackan och red rakt ut i skogen. Vi gick överallt där det inte var stigar och Mackan fick lyfta på benen ordentligt. Efter en bra stund i skogen så hör vi hur det knakar och frustar lite längre in i skogen. Hjälp! Jag var helt övertygad om att det var en älg, och det var nog Mackan också. Jag kände att pulsen ökade och jag funderade på om jag skulle rida iväg eller om jag skulle stå kvar. Om Mackan skulle få panik så var risken stor att jag skulle krossa knäskålarna mellan träden.. Trots att det hade börjat skymma så såg jag efter en stund att det faktiskt var en häst med ryttare som kom i skogen. För att lugna hästarna så ropade jag ”Hallå¨ och fick svar tillbaka. Men Mackan verkade tro att det var en älg som kunde prata, för han lugnade sig inte alls. Först efter en stund när de kom närmare så såg han nog att det faktiskt var stallkompisen Chamonix som kom mellan träden. Då slappnade han av och vi kunde göra sällskap hem till stallet igen. Det är inte klokt vad snabbt det mörkar nu. När jag gick ut så såg jag alla rötter och grenar, men ganska snabbt så såg jag i stort sett inga detaljer alls. Nästa gång måste jag komma ut i skogen lite tidigare.

Lev väl!

PS. Krullfrisyren beräknas komma i bloggen och på FB någon gång under söndagen:D

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 40

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen