En riktig krutdurk!

Hade utsläppet av alla hästarna i dag också, så det var upp med tuppen som gällde. Släppte ut Mackan i hagen så att han fick några timmar ute innan det var dags för första uteritten på väldigt länge. Tyvärr har han ingen att busa med, så tempot i hagen blir väldigt sävligt och det är inte mycket energi som förbrukas där inte. När jag skulle göra i ordning honom så märkte jag att han var lite laddad. Han gick hit och dit, skrapade med framhovarna och hade huvudet högt med spetsade öron. När jag skulle sitta upp så var jag beredd på att han skulle dra iväg direkt när jag hade kommit i sadeln, men jag lyckades ”hålla honom på mattan”. Däremot gick det inte att spänna sadelgjorden i dag, så det fick jag be Pia göra. Mackan kunde helt enkelt inte stå still..

Skrittade Blackedalsvägen bort och färden blev ganska vinglig eftersom Mackan tvekade för både det ena och det andra, vilket inte är så konstigt eftersom det är över en månad sedan vi red ut sist.  När vi kom bort till Yuri så kom hans hästar i full galopp genom hagen och Mackan spände till ordentligt och började takta på stället. När jag skulle ta mig förbi hästarna så stannade Mackan, pep och lättade fram. När jag då la till skänkeln så kickade han. Jäkla trots. Jag gav mig inte utan la även till spöt på bogen och då gick han fram igen. Travade några steg för att få riktig bjudning framåt. Fortsatte skritten bort till vändplatsen och bort genom kohagen. I dag var det skritt på kort tygel som gällde.. Det är lite ont om bra ridvägar, så jag vände och började skritta tillbaka igen. Då blev Mackan alldeles istadig! Stod på stället som en pipande gunghäst. Inte en chans till skritt, för så fort jag lättade i tygeln så laddade han för galopp direkt. ”OK, då” tänkte jag. Ställde mig i lätt sits och lät honom galoppera tillbaka. Jag fick arbeta som bara den för att hålla honom i ett lagom tempo, för han hade själv inställningen att det var ”sticka i racergalopp” som gällde. Galopperade och travade lite då och då på vägen hem och i slutet så skrittade han på som vanligt igen. Tack och lov för det! Egentligen hade jag tänkt att ta vägen över ängen till stallet, men det får vara tills en annan dag. Jag vet nämligen inte vad han skulle ta sig till där.. och jag vågade inte chansa..

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen