Hos dottern i Ystad :)

I går fyllde äldsta dottern 22 år. Jösses vad tiden går fort! Jag, maken Håkan och sonen Axel åkte ner till Ystad i går förmiddag för att vara med och fira Martina. Det var god middag och Martinas sambos föräldrar var också där – jättetrevligt. Vi satt och planerade inköpsresa till Tyskland och provkörning av Folkrace, så nu är det upp till oss alla att det faktiskt blir av. Vi sov över hos Martina och Stefan i deras 2:a och både jag, Håkan och Axel sov i vardagsrummet. Jag i soffan och killarna på var sin tjock luftmadrass. Mitt i natten, innan jag hade hunnit somna, så hörde jag att det krafsade lite märkligt under den ena soffan. Jag misstänkte att det var en av Martinas råttor som hade tagit sig ut och jag satte på min ficklampe-app i mobilen och påbörjade råttjakten. Ingen råtta så långt ögat kunde nå. Jag var uppe vid tre olika tillfällen, men lyckades ändå inte få syn på någon råtta. Märkligt! När jag skulle skuta undan Axels luftmadrass så märkte jag att nästan all luft hade pyst ut och i ena höret så var det ett hål och intill hålet så låg det en liten bit av luftmadrassen. Misstankarna föll på råttan. Precis då så hörde jag något vid råttburen och då fick jag syn på den ena råttan som satt uppe på taket på buren. Så fort hon fick syn på mig så smet hon iväg igen. Jäkla råtta! Jag och Axel försökte vänta ut råttan, men den var hela tiden på sin vakt och ilade iväg tyst som en mus när vi närmade oss. Till slut fick vi väcka Martina som riggade upp en liten gångbro mellan soffan och buren, och efter en stunds väntande så klättrade råttan in i buren. Snabbt som tusan stängde vi luckan igen! Eftersom Axels luftmadrass inte gick att fixa till så fick vi rigga upp en provisorisk madrass med lösa soffkuddar till honom. Tonåring som han är så sov han riktigt bra även på dem. Det har varit en jättmysig helg i Ystad och jag längtar redan tills vi skall åka ner igen.

Hanna i stallet har mockat och fixat för Mackan under helgen. Jag sa att hon gärna kunde rida lite om hon ville, men jag vet inte om hon har gjort det. Jag vet att Mackan när i goda händer, så jag har faktiskt inte ägnat honom en tanke under hela helgen. 

Lev väl!

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen