Longering av sprallig häst

I dag fick Mackan stå inne eftersom hovslagaren skulle komma. Förhoppningen var att Maria skulle släppa ut Mackan efter det att hovslagaren var klar, men då hästarna går in rätt tidigt så hann Mackan aldrig komma ut. Trist. Jag visste inte huruvida Mackan hade blivit riden i helgen eller inte, så jag valde att ta ut honom i grimma och longeringslina för att kunna se honom på lite håll för att kunna spana in bogarna. När jag kom ner till parkeringen utanför manegen så upptäckte jag att det var ett fantastiskt bra underlag där, så jag struntade att gå in i manegen och började istället promenera på parkeringen. Efter en stund så släppte jag ut Mackan på en större volt för att se hur bogarna var, och då började han småtrava. Ok, trava på du, tänkte jag då. Mackan såg ut att röra sig riktigt fint och jag kunde inte se att han satt fast i bogarna. Vid ett tillfälle så kom det en bil med transport in på parkeringen och då fick Mackan ett fullständigt frispel! Förmodligen var det den knastrande snön som han reagerade på – eller så passade han bara på att bralla lite. För att inte utmana ödet så gick jag in i paddocken med honom, och det var lika bra underlag där trots att det har varit fullt av vatten och is tidigare. Jag lät honom trava och galoppera lite, men när en annan bil med transport körde förbi så ångrade jag att jag bara hade grimma på honom.. Inte helt lätt att kontrollera en tokig galopperande häst i grimma. Nästa gång blir det kapson eller träns.

Eftersom Mackan var rörlig i bogarna och jag efteråt fick reda på att Hanna hade skrittat honom dagen innan och trott att han var halt, så börjar jag misstänka att det är något med sadeln. Skall testa att rida barbacka på torsdag för att se hur han är då, och därefter skall jag testa sadeln utan padden för att jämföra. Visar det sig att han går sämre med sadeln så får jag ringa sadelprovaren igen, så får hon komma och kontrollera att den är bra. Det var ju trots allt inte så länge sedan som jag köpte den.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 40

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen