Försiktig på kandarstång

Tisdag och fettisdag. Mums. Chefen bjöd all personal på semlor i dag, men det fick bli semlor med vaniljkräm i istället för mandelmassa eftersom vi har nöt- och mandelförbud på skolorna. Faktum var att det här var en av de godaste semlor jag har ätit! Vetebullen var riktigt ”bullig” och inte så där torr som vetebullar kan vara ibland. 

I dag tränsade jag Mackan med kandarstången i och med att han fick tungan mellan tungfelsstickan och det tvådelade bettet i går, och tanken var att det inte skulle gå om jag red på stången. Det var lite svårt att få till betslingen med både sticka och stång eftersom Mackan är väldigt bred vid första kindtänderna och jag kan ju inte ha stickan och stången hur långt ner i munnen som helst. Spanade in en bild på nätet i går och såg hur de hade satt stickan och försökte sätta stickan och bettet på samma sätt. Till slut fick jag till det och kunde sitta upp. Jösses vilken skillnad! Tidigare har jag upplevt att Mackan var väldigt stum i munnen och hade svårt att ta förhållningarna, men med det här sättet att sätta bett och sticka så var han oerhört känslig för förhållningarna. Det hade inte alls varit problem att hålla Sally Swifts fågelungar i händerna och fått dem att överleva hela ridpasset. Baksidan med det här var att Mackan nästan blev för känslig och vågade inte riktigt gå fram till bettet. Jag skrittade fram länge och väl för att han skulle få en chans att känna vad det var han hade i munnen, och jag travade också lite för att se hur han tog det. Trots att jag la händerna på var sin sida om manken och höll dem stilla där så var han lite tveksam hur han skulle gå. Efter en stund slappnade han av lite och bjöd lite mer framåt och vågade ta ut stegen lite mer. På torsdag skall jag träna för Elin i stallet, så då får hon se hur det verkar att rida på stången. 

Det blev ett kort ridpass i dag, bara ca 30 minuter, men det kändes bra och jag tror att Mackan var rätt nöjd också eftersom han fick väldigt mycket beröm i dag. 

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

3 reaktioner till “Försiktig på kandarstång”

  1. Jag har inte hört något om träningarna för Gustaf nu, men det blir säkert fler träningar. Tanken är att jag rider hemma för Elin och åker till Gustaf emellanåt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s