Får dåligt samvete..

Var riktigt peppad för ett ridpass i dag och värmde upp precis som vanligt, men när jag tog tyglarna och skulle börja jobba så kände jag att Mackan inte alls var med på noterna. Misstänker att han inte alls gillar det nya tvådelade Pessoa Magic som jag köpte för ett tag sedan. Målsättningen med dagens ridpass var att öva lite extra på upptagningarna efter mellangaloppen och den ökade galoppen, men det kan jag lova var väldigt svårt med en häst som har bettet på lanerna, så jag fick lägga ner det. (Hade tungfelsstickan i början av ridpasset, men tog bort den då han lyckades trixa med tungan så att den låg mellan bettet och stickan..)

Tyvärr är det så att även humöret påverkas av det här tjafset med tungan under vissa av ridpassen. Jag blir riktigt sur och måste kämpa hårt med att inte låta det gå ut över hästen, och efter ridningen så får jag så himla dåligt samvete för att jag har varit grinig och tråkig. Det enda jag kan trösta mig med då är att jag faktiskt inte har gått över gränsen utan istället bitit ihop. Tankarna far runt i huvudet väldigt mycket och en och annan timma har jag ägnat åt att leta efter tips på olika bett som skulle kunna fungera. I dag kom jag på att det måste vara så att han inte vill ha trycket från bettet på tungan, men i och med att jag vill kunna tävla dressyr så måste jag på ett eller annat sätt hitta något som kan fungera – i alla fall på tävling. Till vardags kan jag ju rida på vad som helst – nästan. Kom på att kombinationsbetten kanske kan vara något i och med att de i första hand inverkar på nosgryggen som ett Hack, men även i munnen då man tar lite mer i tygeln. På så vis kan ju Mackan gå med ett bett i munnen (och kanske lära sig att acceptera det igen) men slippa det mesta av trycket på tungan. Jag skall nog faktiskt göra ett försök med kombinationsbett också och lägga ut både EE-bett och Pessoa Magic på Blocket.. 

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 80

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen