Hoppsadel och studs.

Hämtade hem hoppsadeln som har hängt på Svensk Ridsport för försäljning då den gör mer nytta på Mackan än i butiken. Fattar inte att det skall vara så svårt att få ett par sadlar sålda.. Den ligger inte skitdåligt på Mackan, men inte heller optimalt, så jag valde att ta hem och använda den istället. Tänker hoppa studs emellanåt och då kan det vara skönt med en hoppsadel. 


Gjorde en liten studsserie med tre hinder utmed långsidan och satte upp ett litet kryss på medellinjen. Började med att trava över bommar för att sedan övergå till att trava över krysset och därefter ta det i galopp. ”Kul!” säger Mackan och tar tag i krysset som om det vore ett hinder på 130 cm. ”Hallå lilla pållen, det är bara 30 cm så nu får du lugna ner dig..” När vi hade hoppat krysset några gånger så red jag på studsen och Mackan har nog rätt god koll på att jag inte har någon större koll, så han hoppade det första hindret och bröt därefter ut åt höger. Typiskt! På det igen.. Den här gången hoppade han två hinder och bröt ut – åt höger igen. Då fick jag plocka fram Ulles instruktioner till Amanda på tidigare hoppträningar och gick därefter bort och plockade upp ett spö som jag hade i högerhanden. Efter det gick det bra. Jag hade nog lagt studsen med lite för långa avstånd, för han fick ta i som bara den för att komma över. Hoppade av och kortade avståndet något, och då gick det betydligt bättre. 


Mackan tycker att det här är jätteroligt men jag märker att han inte har någon ”hoppkondis” längre. Det måste jag göra något åt. När jag skulle trava av honom lite lugnt och i en lägre form så svarade han: ”Det kan du glömma! Nu vill jag hoppa mera!” Han gick som ett ånglok och det var svårt att hålla in honom utan att bli hängande i tygeln. (Red på Hackamoret i dag.) Det är riktigt roligt med små hinder, och jag vet att jag har sagt det förr men jag säger det igen: Det här måste jag göra oftare!


Lev väl!


 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 75

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

En tanke på “Hoppsadel och studs.”

  1. Visst är det kul att hoppa men jag måste erkänna att jag är lite för lat att bygga fram när jag är själv.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s