Hej, som ni kanske redan vet så har mamma övergivit mig här hemma med Mackan och åkt till Skåne. Innan hon åkte så frågade hon mig om jag hade lust att skriva här på Hippson varje dag. Ni har väl förmodligen märkt att det inte gått allt för väl. Så får ta igen det nu lite snabbt innan jag glömmer det igen.
Familjen åkte i måndags och redan då fick jag ta hand om Mackan eftersom att dom inte skulle kommit iväg förens midnatt. Jag vet ju hur min mamma är, det går inte att göra stallet fort eftersom hon älskar att prata med människorna där och bara det kan ta 2 timmar, har märkt att hennes simultanförmåga inte är på topp. Förlåt mamma, men det är sant. Men i alla fall, jag kom till stallet och njöt faktiskt. Det var så otroligt härligt att vara tillbaka och bara koppla bort alla andra tankar som for omkring. Men det gick väl sådär. Började med att jag slog mig själv i ansiktet med grepen, sen band jag Mackan i boxen så att han kunde äta samtidigt som jag skulle sadla men ändå inte gå iväg. Jag tyckte det var jätte smart, tydligen gjorde han det med. För helt plötsligt stog hästen på gången, fortfarande fast i grimmskaftet som satt bundet på insidan på boxen. Får in honom igen och på med sadeln, ner i manegen och hoppar upp och hästen blir rädd för något. Hoppar till och jag känner/hör hur hela ryggen knäcker till och det börjar göra skit ont (ja mamma, massagen jag fick är här med förstörd!). Men red vidare ändå, man är ju trots allt från början ridtjej och då är det bara att bita ihop. Efter att inte ha suttit på hästryggen på ett par månader så kan ni ju föreställa er hur det gick den första stunden. Jag var ungefär 30 sek från att ge upp när jag äntligen lyckades ”trycka på rätt knappar” och då ville jag inte sluta. Så det blev ett skritt och travpass i ca 45 min med mycket åttvolter och serpentiner.
Eftersom jag sov själv hemma så blev det inte mycket till sömn, jag var helt säker på att någon absolut skulle ta sig in i vårat hus. Sen att jobba 8 timmar på ca 3 timmars sömn och efter det åka till stallet för att rida fungerar inte på någon som max jobbat 3 timmar per dag tidigare, så mackan fick stå.
I onsdags var jag uppe på hästryggen igen och hittade ”knapparna” rätt så fort. Vilket var väldigt skönt, älskar att rida när det går som man vill. Det blev ett liknande pass som på måndagen eftersom min fantasi inte flödar så bra och jag knappt kommer ihåg några ”riktiga” ridvägar. Så det blev ett pass på 45 min med volter, serpentiner och mycket övergångar.
Idag kommer Mackan få stå igen, dels för att jag inte vill vara hemma vid midnatt, sen så har jag riktigt ont i ryggen. Men inte nog med det så både regnar det och åskar just nu, är det någon som vet hur stor sannorlikheten är att man blir träffad av blixten när man åker moped? Känns inte jätte säkert att åka nu, dock har jag inte mycket till val, stallet kallar!
Må väl, Amanda.
Häst: Machiavelli EC
